Sandhammaren

Sandhammaren, svensk f.d. bemannad fyrplats på Skånes SO udde, Södra Östersjön. Bemannad 1862-1979.

På Skånes sydöstra udde. Har varit uppförd som dubbelfyr, har varit utrustad med mistsignal, cirkulär radiofyr samt sändare för Decca Navigator

Sandhammaren år 1872. Ur Beskrifning 1872.

Sandhammarens fyr efter röjning av träden runt omkring. Foto Esbjörn Hillberg

Sandhammaren med tallar för att binda sanden. Foto Esbjörn Hillberg

Sandhammaren. Foto Åke Olofsson 1995

Sandhammaren. Foto Åke Olofsson 1995

Sandhammaren. Foto DT

Sandhammaren fyr 1891. Foto Lotsverket

Sandhammaren fp fr NV 1891. Foto Lotsverket

Sandhammaren med armen för knallsignalapparat. Vykort

Sandhammaren boningshus 1891. Foto Lotsverket

Sandhammaren mistmaskineri omkr 1900. Foto Lotsverket

Generator för reservkraft. Foto Leif Elsby 2001

Mistkanon 1924. Foto Lotsverket

Mistkanonen "Per Dunder", här med ny lavett. Foto Leif Elsby 2015

Sandhammaren i fyrlista 1872. Foto Lotsverket

Sandhammaren och några andra fyrar typ öppet pelartorn. Figur Leif Elsby

Modell skala 1:10 av torn N:r 2 Sandhammaren, placerad där torn N:r 2 stod före flytten till Pite-Rönnskär. Foto Leif Elsby 2015

Sandhammaren. Foto Lotsverket

Sandhammaren med maskinhuset till vänster. Foto Leif Elsby

2:a ordningens planlins, 16 fack à 22,5°, från Sandhammaren. Foto Leif Elsby

Sandhammaren urverk. Foto Leif Elsby 2001

Mottagare Decca Navigator Mark5. Figur Leif Elsby

Mottagare Decca Navigator Mark21, kanalmuseet Trollhättan. Foto Leif Elsby

Decca-kedjornas utbredning i nordiska vatten. Kedja 0A täckte Södra Östersjön. Figur Leif Elsby

Laddar karta ...

{"type":"ROADMAP","minzoom":4,"maxzoom":18,"types":["ROADMAP","SATELLITE","HYBRID","TERRAIN"],"mappingservice":"googlemaps3","width":"auto","height":"300px","centre":false,"title":"","label":"","icon":"PluppFyr.png","lines":[],"polygons":[],"circles":[],"rectangles":[],"copycoords":false,"static":false,"visitedicon":"","wmsoverlay":false,"zoom":8,"layers":[],"controls":["pan","zoom","type","scale","streetview","rotate"],"zoomstyle":"DEFAULT","typestyle":"DEFAULT","autoinfowindows":false,"resizable":false,"kmlrezoom":false,"poi":true,"cluster":false,"clustergridsize":60,"clustermaxzoom":20,"clusterzoomonclick":true,"clusteraveragecenter":true,"clusterminsize":2,"imageoverlays":[],"kml":[],"gkml":[],"searchmarkers":"","fullscreen":false,"scrollwheelzoom":false,"locations":[{"text":"","title":"","link":"","lat":55.386691,"lon":14.192962,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"Sandhammaren\n"}]}

Laddar karta ...

{"type":"ROADMAP","minzoom":false,"maxzoom":false,"types":["ROADMAP","SATELLITE","HYBRID","TERRAIN"],"mappingservice":"googlemaps3","width":"auto","height":"600px","centre":false,"title":"","label":"","icon":"PluppFyr.png","lines":[],"polygons":[],"circles":[],"rectangles":[],"copycoords":false,"static":false,"visitedicon":"","wmsoverlay":false,"zoom":false,"layers":[],"controls":["pan","zoom","type","scale","streetview","rotate"],"zoomstyle":"DEFAULT","typestyle":"DEFAULT","autoinfowindows":false,"resizable":false,"kmlrezoom":false,"poi":true,"cluster":false,"clustergridsize":60,"clustermaxzoom":20,"clusterzoomonclick":true,"clusteraveragecenter":true,"clusterminsize":2,"imageoverlays":[],"kml":[],"gkml":[],"searchmarkers":"","fullscreen":false,"scrollwheelzoom":false,"locations":[{"text":"","title":"","link":"","lat":55.699186,"lon":14.208084,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Vitem%C3%B6lla\" title=\"Vitem\u00f6lla\"\u003EVitem\u00f6lla\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.687744,"lon":14.226245,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Kivik\" title=\"Kivik\"\u003EKivik\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.6639,"lon":14.2783,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Stenshuvud\" title=\"Stenshuvud\"\u003EStenshuvud\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.593906,"lon":14.315476,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Baskem%C3%B6lla\" title=\"Baskem\u00f6lla\"\u003EBaskem\u00f6lla\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.557449,"lon":14.359052,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Simrishamn\" title=\"Simrishamn\"\u003ESimrishamn\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.51344,"lon":14.349491,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Brantevik\" title=\"Brantevik\"\u003EBrantevik\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.473616,"lon":14.283939,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Skillinge\" title=\"Skillinge\"\u003ESkillinge\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.386691,"lon":14.192962,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca class=\"mw-selflink selflink\"\u003ESandhammaren\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.383104,"lon":14.064259,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/K%C3%A5seberga\" title=\"K\u00e5seberga\"\u003EK\u00e5seberga\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.427,"lon":13.82562,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Ystad\" title=\"Ystad\"\u003EYstad\u003C/a\u003E\n"},{"text":"","title":"","link":"","lat":55.394273,"lon":13.604122,"icon":"/wiki/images/0/0d/PluppFyr.png","inlineLabel":"\u003Ca href=\"/wiki/index.php/Abbek%C3%A5s\" title=\"Abbek\u00e5s\"\u003EAbbek\u00e5s\u003C/a\u003E\n"}]}

Svenskt nr	Int.nr	WGS-84 Lat./Long.	Fyrkaraktär	Lysvidd M	Bemannad
654500	C2460	N 55 23, O 14 12	Fl W 5s	22	F.d., se bemanning
Tidigaste fyr år	Nuvarande fyr år	Automatiserad år	Avbemannad år	Tornets höjd m	Lyshöjd m
1862 (2 st)	1862	1976	1979	29,4	31

Foto Ann-Louise Gustavsson 2020.

Området och vrak

Sandhammaren har alltid varit ett fruktat namn för de seglare som hade att passera genom Bornholmsgattet och runda Skånekusten. "För Sandhammaren bevare oss du milde herre Gud", löd sjöfararnas bön innan de skulle förbi de ökända vattnen. Vid sandrevlarna och i de tre djupen dem mellan har hundratals vrak samlats till en kyrkogård.

Sandhammaren är känd för sina farliga sandbankar och för att ha varit en skeppskyrkogård av alldeles ovanliga proportioner. De lömska revlarna, som ständigt flyttar sig, var skepparnas fasa på segelfartygens tid. Det verkade nästan som om de sög skeppen till sig för att sedan snabbt bädda deras - och ibland även besättningens - grav i den mjuka sanden.

Än i dag händer det att gamla vrak skymtar fram bland revlarna efter hårda stormar; de visar sig som gengångare för en kort stund och sjunker därefter åter ner i sanden.

Ur Minnesalbum 1914-1924

"Sandhammarens fyr. Belägen på Skånes sydöstra udde, Löderups socken, Kristianstads län. Postadress: Löderup. Telegramadress: Rt. 21 Borrby.

Fyren byggdes år 1862 under ledning av fyringenjör Nils Gustaf von Heidenstam, far till Karolinernas diktare. Det var då tvenne torn av öppen järnkonstruktion med fast vitt fyrljus i vardera. År 1891 släcktes fyren i norra tornet, sedan under sommaren fyrljuset i södra tornet ändrats till en blänk var 5:te sekund. Norra tornet kvarstod dock till år 1907, då det togs ner och flyttades till Rönnskär och påbyggdes ett fack. Ändringen av fyrljuset och dess likhet med Hammerens å Bornholm orsakade, fast kungjort genom 'Underrättelse för sjöfarande', många skeppsbrott. År 1902 infördes lux-ljus. "

Sjöräddning och den första fyren

Sedan gammalt betraktade kustbefolkningen vrakgodset som sin egendom och försökte därför lägga beslag på vad den kunde.

• Sedan mitten av 1700-talet hade dock Dykeri-Companiet en utpost vid Mälarhusen på Skånes SO udde, nära Sandhammaren.
• Dykerikompaniet hade till befolkningens förtrytelse monopol på att ta omhand de materiella resterna efter strandningarna, dvs last och vrak.

Vid 1800-talets mitt fick premiärlöjtnant Carl Kleman myndigheternas uppdrag att organisera ett livräddningsväsende.

• Han hämtade sina förebilder i England och Danmark. Han fick råd angående livräddningsstationernas placering.
• Han fick hjälp med val av manskap av handlanden Fredrik Stålhammar i Ystad.
• Som agent för Lloyds i London hade denne varit inblandad i många bärgningar och kände därför kusten och dess befolkning väl.

1831 då koleran härjade runt Sveriges kuster uppfördes på Sandhammaren en provisorisk, 7,5 m hög öppen kolfyr.

• Man ville förhindra att skeppsbrott skulle föra smittan till riket.
• Årligen förliste 10-12 fartyg vid Sandhammaren.
• Av samma skäl utlades samma år Sveriges första fyrskepp på Falsterborev.

1832 släcktes den provisoriska öppna stenkolsfyren.

1834 kom koleran ändå till Sverige.

1855 etablerades i Mälarhusen Sveriges första sjöräddningsstation med både båt och raketapparat. Båten i trä byggdes hos skeppsbyggmästare Ertmann Peter Bonnesen i Köpenhamn. Ett antal luftfyllda koppartankar gjorde båten helt osänkbar. Den krävde 10 mans besättning, 8 roddare och två "styrmän". Den nybyggda båten gick direkt från Köpenhamn till Karlskrona. Den blev där avmallad för att kopieras till övriga räddningsstationer. Den kom på plats i november 1855. Med raketapparaten sköt man från stranden ut en lina till haveristen varifrån man sedan kunde hala iland de nödställda i en speciell räddningsstol. Båt och raketutrustning placerades i ett nybyggt båthus i Mälarhusen. Befälhavare vid stationen blev Mårten Österlund.

Fyrplatsen

1862-1863 uppfördes fyrplatsen. För att undvika förväxling med fyrarna på Bornholm och Christiansö uppfördes inte bara ett torn, utan två, en dubbelfyr. De byggdes lika och cirka 29 m höga i form av "öppet pelartorn av järn".

• Markförankringen gjordes med skruvpålsgrund. Vardera tornet förankrades således i 12 stycken, en sektion höga, pålar nedskruvade i den lösa sanden. Ritat av A T Gellerstedt under ledning av Nils Gustaf von Heidenstam.
• De båda fyrtornen tillverkades på Hällefors bruk och fraktades till platsen som byggsats. Spiraltrappan i gjutjärn hade 96 steg till vaktrummet plus 11 steg till fyrrummet.

Original optik: 2:a ordningen (1400 mm Ø) dioptrisk trumlins 5 fack á 60° + sfärisk spegellins 1 fack á 60°, alla linsfack med catadioptrisk krona (12 ringar) och krans (5 ringar), Barbier Bernard & Turenne 1862, trevekig moderatörlampa för rovolja (förbrukning 32 cl/tim). Identisk utrustning i både den norra och södra fyren

• Vardera tornet visade vitt fast sken.

1869 förstärktes konstruktionen av tornen med flera tvärstag. Även detta ritat av A T Gellerstedt.

1872 enligt Lotsstyrelsen: ”2:ne linsfyrar med fast sken. Lat. N. 55° 23’,0. Long. O. 14° 11’,5.

• Fyrapparaterna: 2:dra ordningens lins-.
• Fyrljusets höjd över vattenytan: 104 fot (31,2).
• Fyrtornet: öppna pelartorn av järn, röda.
• Lysvidd: 16 (distans)minuter.
• Grundens höjd över vattenytan: 17 fot (5,1 m).
• Lysfält: från N över O, S och V till NNV.
• Tornens höjd från grund: 100 fot (30 m).

Fyrtornen står på den sydöstra kusten av Skåne på den sk Sandhammaren, som utgörs av ett låglänt, föga brutet sandfält, endast här och där bevuxet med några buskar. De är öppna järntorn av lika utseende och höjd och står från varandra i NNV och SSO på ett avstånd av 750 fot (225 m). För navigeringen genom de sk Hamrarna är dessa fyrar av stor vikt. Tornen är byggda på skruvpålar av järn. De NV om dem belägna fyrbetjäningens bonings- m fl hus är liksom tornen rödmålade. Fyrtornens läge på den kala udden gör dem till lätt urskiljbara dagmärken. Fyrinrättningen anbringades åren 1861 och 1862, och sistnämnda år tändes fyrarna för första gången. En halv mil norr om fyrplatsen vid fiskeläget Mälarhusen är sjöräddningsbåt förlagd.”

Fotogen

1887 utbyttes oljelampan för rovolja i respektive torn mot en fotogenlampa med veke.

• En bagarstuga uppfördes.

1890 uppfördes en fotogenbod.

Ny lins

1891 utbyttes trumlinsen i det södra tornet mot en ny linsapparat med omgående planlins och fotogenlampa, urverk med lod. En trumma för lodet monterades utanför trapphuset.

• Linsen av 2:a ordningen (1400 mm Ø) var en dioptrisk planlins med 16 fack à 22,5°, med krona (12 ringar) och krans (4 ringar), omgående, driven av urverk och lod, lodvikt 140 kg, lagrad på koniska stålrullar, tillverkad av Henry Lepaute, Ingenieurs Constructeurs, Paris 1890. Summa 624 "glasbitar" i linsen.
• Det norra tornet släcktes men fick stå kvar till 1904.
• Ändringen av fyrljuset och dess likhet med Hammerens på Bornholm orsakade många skeppsbrott, trots att det kungjorts i ”Underrättelse för sjöfarande”.

Sjöräddning

Sjöräddningsbåten klar att sjösättas. Denna vid Sandhammaren (OBS de två fyrtornen) krävde 4 par hästar för att transporteras i den lösa sanden till och från havet.

1891 flyttades sjöräddningsstationen från Mälarhusen till Sandhammaren, cirka 400 m från stranden.

• Båten drogs på en vagn förspänd av 5 par, dvs 10 stycken, hästar genom den lösa sanden till och från stranden.
• Ledningen övertogs av fyrmästaren då Mårten Österlund slutade.
• Då hade han under 38 år varit med om att rädda 257 människor i nöd.

Sandhammarens "gamla" räddningsstation med båt, räddningsstol och lina till raketen. Foto Leif Elsby 2015.

1893 installerades telefon till fyrplatsen.

1894 uppfördes ett nytt bostadshus åt fyrmästaren.

1893-1894 installerades mistsirén med motordriven kompressor i ett nybyggt maskinhus.

• Mistsirén för komprimerad luft, giver under tjocka var minut 2 ljudstötar av c:a 2 sek varaktighet, åtskilda av c:a 4 sek uppehåll.

• Efter den andra ljudstöten följer ett uppehåll av c:a 52 sek.

• Om mistsirénen arbetar, avfyras ett kanonskott var 15:e minut,

1895 erhöll fyrplatsen en trepundig mistsignalkanon med lavett.

• Denna var tillverkad 1812 och kallades "Per Dunder", placerad vid det södra tornet.

1897 i en storm strandade på natten ett fartyg med 8 mans besättning. De knackade på hos fyrfolket och fick hjälp och tak över huvudet. Samma natt strandade ett annat fartyg alldeles invid utan livstecken. Tre döda män flöt iland och begrovs på Valleberga kyrkogård. Se sjöräddning

1898 installerades en cirka 10 km lång telefonledning mellan fyrplatsen och Borrby.

• Det faller på vaktens lott att var tredje timme rapportera om vädret, sedermera till SMHI i Norrköping.

Lux-ljus

1902 utbyttes fotogenlampan med veke mot det första Lux-ljuset i Sverige.

• Fyrkaraktär: Bx W 5s 16M. Ljus c:a1 sek, mörker c:a 4 sek. Lins av 2:a ordningen. Lux-ljus. Ljusstyrka: 70,000 HK. Rött, 29,4 m högt, nedtill öppet järntorn.

• Fyren lyser från c:a 180 över 0 till 99,5 grad.

1904 demonterades det norra tornet.

• Det kom 1905 att, kompletterat med två höjdsektioner, monteras vid Pite-Rönnskär.
• Trumlinsen av 2:a ordningen från 1863 delades upp och kom 1904 att sättas upp i Stora Fjäderäggs bifyr (1 fack à 60°) samt 1908 i Lägerholmens fyr (4 fack à 60°).

1921 erhöll fyrplatsen en cistern för fotogenbränslet.

1932-1934 fick traktens skolbarn plantera tallskog på Sandhammaren för att binda den finkorniga sanden.

Elektriskt ljus

1942 elektrifierades fyr och mistsignalering.

• Den tryckluftdrivna tyfonen var placerad på tornet.

1944-1945 försågs bostadshuset för fyrvakt- och biträden med "bekvämligheter" som värmeledning, vatten och avlopp.

1945 lades Sandhammarens sjöräddningsstation ner samtidigt som en motordriven båt placerades i det närbelägna Kåseberga hamn.

• Vagnen med raketapparat fick följa med för fortsatt tjänstgöring där.
• Kungl. Lotsstyrelsen donerade båt med utrustning till sjöräddningsstationen i Sandhammaren, som nu är museum.
• Med denna båt har 590 människor undsatts.

1946 vid krigets slut målades ett i närheten liggande kanonvärn rött.

• Det skulle vara bombmål för flyget i Kallinge. Flygplanen tog fel på värnet och den röda fyren.
• Bomberna slog ner alldeles intill fyren och "det blev en väldig uppståndelse".

1948 utbyttes de koniska stålrullarna för lagringen av fyrlinsen mot kullager.

Mistsignal lyssna

Klicka här för att lyssna Sandhammaren Nautofon Klicka här , 2 ljud var 60s: 6 + (4) + 6 + (44)

Klicka här för mera: Mistsignal ljud

Cirkulär radiofyr

1949 installerades cirkulär radiofyr.

• Maskinhuset byggdes till för att härbärgera sändarutrustningen.

1950 installerades reservkraft för fyrljus och radiofyr.

• Vid jultid 1950 inträffade en stor olycka när en dansk lastångare gick under och 20 man omkom. Se sjöräddning

1952 installerades elektrisk drivning av linstrumman.

1968 var tornet 29,4 m högt, målat rött. Omgående lins av 2:a ordningen (1400 mm Ø).

• Optisk karaktär: Bx W 5 s 16 M. Lyshöjd 31 m. Ljusstyrka: 250 000 cd.
• Akustisk karaktär: Tyfon 2 ljud var 60 s. (6 + 4 + 6 + 44).
• Cirkulär radiofyr: RC 272. Räckvidd: 40 M. ID-signal: SM. Frekvens: 298,8 kHz. Ingick i kedjan Utklippan, Ölands Norra Udde, Hammer Odde (dansk), Hoburg, Sandhammaren, Ölands Södra Grund.

Grön slav Decca

1970, den 14 augusti, öppnades Södra Östersjökedjan för Decca Navigator.

• Den fick beteckningen Kedja 0A
• Mastern placerades i Holmsjö i Blekinge, röd slav i Burgsvik på södra Gotland samt grön slav på Sandhammarens fyrplats

1971 delautomatiserades fyren.

• En Nautofon uppsattes vid stranden cirka 500 m syd om fyren, vilket ersatte tyfonen.
• Den kom att kallas "Sandhammartjuren"

1976 automatiserades fyren.

• Reservkraftverken utbyttes till 2 stycken fyrcylindriga dieselmotorer från Volvo Penta, vardera direktkopplad till en generator 40 kVA 400/231 V, 1500 U/min.

Avbemanning och personal

1979 avbemannades fyrplatsen. Den hade varit bemannad med 1 fyrmästare och 3 fyrvaktare/fyrbiträden. Se avbemanning.

För att få reda på vilka som arbetat här klicka på länken: fyrpersonal Sandhammaren

Och sedan

1992 stängdes den cirkulära radiofyren. Då stängde Sjöfartsverket 25 av sina 38 radiofyrar.

199? stängdes mistsignaleringen.

1998 blästrades och målades fyrtornet till en kostnad av 2 MSEK. "Målningen skall hålla i 30 år". Se riksdaler.

2000 stängdes alla svenska kedjor för Decca Navigator.

2000-2001 vintern monterades radiomasterna ner. Ställningen med Nautofonen togs bort.

Nuvarande optik: 2:a ordningens (1400 mm ) dioptrisk planlins med bulls-eye och 10 inslipade ringar samt catadioptrisk krona (13 ringar) och krans (4 ringar), omgående. 16 fack á 22.5°, Henry Lepaute 1891, linshöjd: krona 800, trumma 1070, krans 370 = 2240 mm. 2x1000W 120V glödlampa. Landkabel, reservkraft från dieselmotor. Urverk och lod för drivning av linsen är intakt men avställd.

Nuvarande karaktär: Fl W 5s 22 M. Lyshöjd: 31,0 m.

Länkar

• Nedladdningsbar fyrbroschyr: Sandhammaren fyrbroschyr 2022.

• Ur Blänket Nr 2012:4 Sandhammaren 150 år, Ulla Hillberg

• Ur Arkiv Tore Olsson: "Han har drömjobbet" , 1977. 2,7MB

• Ur Arkiv Tore Olsson: "Pensionär siste fyrvaktaren" , KvP. 3,4MB

• Ljud: Sandhammaren Nautofon Klicka här , 2 ljud var 60s: 6 + (4) + 6 + (44)

• Ny lavett Sandhammaren. Video Ny lavett till mistsignalkanonen på Sandhammarens fyrplats, tillverkning och foto Berny Perzon. Redigerad av L Elsby (3 min)

• Radio SR Sandhammaren och skeppskyrkogården.mp3, program av Peter Gropman 2023 (9:31 min). Medverkande: Ingrid Montán, guide, föreningen Sandhammarens fyrplats.

Klicka på länken: Hemsida

Ur Våra fyrar 1944

Bemanning	Fm, Fv, Fb, sem.-vik. halva semestertiden.
Klass	Fyrplats klass: I. Dyrortsgrupp: A.
Fyrinrättningen	Elektrisk fyr, lins 2:e ordningen, reserv fotogenglödljus. Tyfon, 1 st. 25 hkr. el.motor, reserv 1 st. 20 hkr. Bolinder-motor. Rött 29,4 m högt nedtill öppet fyrtorn av järn. Fyrplatsen anlagd år 1862.
Läge och natur	På Skånes SO udde, Löderups församling, Kristianstads län. Fyrplatsens område beläget 100 m från stranden, ej strandrätt, omfattar 40 tunnland sandjord och är till 3/4 skogbevuxet. Åkerjord för potatisodling samt mindre trädgårdsland.
Bostäder	Fm 3 rum och kök + 1 vindsrum. Fv och Fb vardera 2 rum och kök. El. ljus men i övrigt inga bekvämligheter. Bostadsförbättring beslutad, varvid värmeledning, vatten, avlopp och gemensamt badrum kommer att ordnas.
Hamn	Ingen hamn.
Kommunikationer	Personalens cyklar. Busshållplats 1 km från fyrplatsen. Bussförbindelse med Ystad, 28 km, och Skillinge, 10 km, 2 ggr. i veckan.
Postanstalt	Löderup (municipalsamhälle). Väg dit: 9 km landsväg. Post inlämnas och avhämtas i Mälarhusen, 3,5 km.
Handelsbod	Mälarhusen. Väg dit: 3,5 km landsväg. Köttvaror inköpas i Löderup.
Skola	B-skola i Hagesta, 4,5 km, läroverk i Ystad, 28 km. Ej inackorderingsbidrag eller skolskjuts.
Övrigt	Bostadshusen ligga i skogen, som skymmer sikten mot havet. Fyrtornet 250 m från bostäderna, ny cementväg under byggnad. Skogen skötes av fyrpersonalen. Naturskönt läge, härlig badstrand. Bilväg går genom fyrområdet ner till stranden. Under normala förhållanden livlig trafik under badsäsongen. Mjölk köpes 1-3 km från fyrplatsen. Rikligt och gott dricksvatten. Ganska låg kommunalskatt. Livräddningsstation, roddbåt.

Ur Fyrhandboken

Fyrplatsbostäder	Tre lägenheter i tre skilda hus disponeras av SjöV´s fritidsnämnd
Ägare	SjöV äger fyr, alla byggnader och marken. Ystad kommun äger Räddningsstationen.
Kontaktperson	Kent Monthán 0706 353543 visar/informerar om fyren, www.sandhammarensfyrplats.se. Sjöfartsverket, Norrköping 0771-630000. En unik Räddningsstationen (RS) från 1850 är belägen vid stranden rätt nära fyren.
Vägbeskrivning	Bilväg Ystad - fyren c:a 28 km. Kör väg 9 österut från Ystad, tag av och följ den lokala kustvägen till Hagestad och sväng ned på vägen till Sandhammaren.
Övrigt	Redan mellan juli 1831 och april 1832 fanns här en provisorisk öppen 7,5 m. hög stenkolsfyr. År 1862 byggdes personalbostäder. År 1863 byggdes de två Heidenstamfyrarna (tillverkade på Hällefors bruk) vilka tillsammans med fyren på Häradskär var de första järnfyrar som konstruerades och byggdes av Nils Gustaf von Heidenstam, fader till Verner von Heidenstam. Fyrbelysningen utgjordes av rovoljelampor som år 1887 byttes mot fyrvekiga Denechaux fotogenlampor (förbrukning 75 cl/tim). Den norra fyren släcktes 1891, demonterades 1904 och återuppbyggdes 1905 på Pite-Rönnskär. Linsen delades upp mellan Lägerholmen och Stora Fjäderägg. År 1891 byttes den ursprungliga linsen i den södra fyren ut mot nuvarande 2:a ordn. (1400 mm) planlins, roterande på koniska stålrullar, urverk med lod (vikt 140 kg). Man monterade samtidigt en fyrvekig moderatörlampa för fotogen (förbrukning 75 cl/tim) i södra fyren. Som första fyr i Sverige fick den år 1902 luxljus (förbrukning 35 cl/tim) medan moderatörlampan behölls som reserv. Fyrljuset elektrifierades år 1942 (1000W 130V). Kullagerrotation installerades 1948 och elektrisk drivanordning 1952. Anledningen till att två fyrar byggdes från början var att man ej skulle förväxla Sandhammaren med fyrarna på Bornholm och Christiansö. Två föreningar, R-S Räddningsstationen på Sandhammaren och Föreningen Sandhammarens Fyrplats bedriver en aktiv verksamhet för att bevara utrustningen och erbjuda allmänheten tillträde och guidningar.
Skydd enligt lag	Statligt byggnadsminne 1978, fyren och skyddsområde år 2000.

Karta över svenska bemannade fyrplatser enligt Våra fyrar 1944

Klicka här för att se svenska bemannade fyrplatser enligt Våra fyrar 1944.

Emil Karlssons ursprungliga anteckningar

Anteckningar rörande svenska statens fasta fyrar av 1:e fyringenjör Emil Karlsson 1917 senare kompletterade för Sjöfartsrådet, överfyringenjör Sven Öberg

Fyr 63 Sandhammaren

År 1769 anmälde Kronofogden Kjellman nödvändigheten af en känningbåks inrättande vid Sandhammaren, men någon båk blef ej där uppförd.

År 1831 aflät Lotsdirektören en skrifvelse till Chefen för södra distriktet, hvari han omförmäler: ” Att på möjligt sätt förekomma Cholerasmittans inkommande i riket och, som icke sällan händer, att fartyg stranda på Sandhammarens hufvud, har Quartains Commission till förekommande af strandningar med fartyg, som kunna vara af farsoten Cholera Morbus smittade, och till förekommande af all inträffande communication med Svenska kusten och dervarande innevånare; förständigat mig att föranstalta om inrättandet af en provisorisk fyr å Sandhammarens hufvud”. Districtchefen erhöll på samma gång uppdrag att uppsätta en fyrpanna eller vippfyr för eldning med stenkol och tändes fyren den 20 Juli 1831. Fyringen pågick till den 15 April 1832, då den, på grund af farsotens upphörande, släcktes.

Ehuru ritningar och förslag till en stenkolsfyr blifvit uppgjorda 1832 och Rikets Ständer i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställt om en fyr på Sandhammaren, blef något deråt ej åtgjordt, utan Lotsdirektören i skrifvelse till Sjöförvaltningen 1844 afstyrker densamma, yttrande: ”Sandhammarens udde, hvarest man förr ansett landreflarne sträckt sig långt ut på landet, är vid sistlidne års sjömätning befunnit, att dessa reflar endast utgå några hundrade alnar från stranden och att större fartyg kunna utan fara gå nära kusten. Stället är jemväl mindre tjenligt för fyrbyggnads uppförande, heldst sedan den Danska fyren på Hammerhus i senaste åren blifvit ansenligt förbättrad, och synes vara tillräcklig känning för det rena loppet mellan Bornholm och Skånska kusten”.

Frågan om denna fyr synes hafva hvilat till 1859 då Lotsdirektören i skrifvelse till Sjöförvaltningen särskildt framhåller densamma, yttrande: ” Hvad fyrinrättningar beträffar så måste i främsta rummet framhållas behofvet af en fyranläggning å Skånska kusten vid Sandhammaren. Önskningar att få en sådan till stånd hafva sedan lång tid tillbaka tillkännagifvits, såväl af de som navigera i Östersjön, som jemväl af både svenska och utländske skeppredare. Denna del af kusten, som är omgifven af sandreflar, mot hvilka strömmen ofta sätter hårdt, och på hvilka otaliga fartyg strandat och blifvit slutligen begafda, är för sjöfarande en af de värsta punkter att freda sig för, En längre framställning om nödvändigheten a fenfyranläggning härstädes torde vara obehöflig, ty hvar och en, som vill öfvertyga sig om förhållandet, behöfver blott skåda de lemningar af förolyckade fartyg vid Sandhammaren, hvilka antal under sednare åren uppgått till 10 á 12 årligen.

Orsaken hvarför denna angelägenhet i fyrväsendets förbättring blifvit tillbakasatt efter andra, hvartill medel lemnats, kan icke förklaras, med saken fordrar nu till följd häraf ett så mycket kraftigare åtgärdande”. Så kunna åsikterna vexla mellan åren 1844 och 1859!

Lotsdirektören föreslår vidare, till undvikande af förvexling med fyrarna på Bornholm och Christiansö, uppförandet på Sandhammaren af två fasta fyrar, lydande kostnadsförslaget å 181.000 Rdr.

Sedan Rikets Ständer anvisat det begärda anslaget å 181.000 Rdr, faststäldes af Kungl. Maj:t ritningarna och förslagen till boställsbyggnader år 1861 och till fyrtornen år 1862.

Boställsbyggnaderna uppbyggdes 1862 och fyrtornen 1863. Fyrtornen, öppna pelartorn af järn på skrufpålar, hade en höjd af 100 fot. Fyrapparaterna, lika i båda tornen, voro linsapparater af 2:a ordningen visande fast, hvitt sken och bestodo af 5 linsfack innehållande krona, trumma och krans, 1 fack sferisk spegel samt moderatörlampa för rofolja och 3 vekar..

Kostnaden för hela fyranläggningen uppgick till 153.126 Rdr och var hvardera fyrens ljusstyrka 2700 Häfnerljus.

År 1887 utbyttes i båda fyrarna de gamla rofoljelamporna mot nya lampor med pumpverk, för fotogen och 4 vekar och blef då hvardera fyrens ljusstyrka 5400 Häfnerljus.

År 1891 släcktes den norra fyren och i den södra uppsattes en ny linsapparat af 2:a ordningen, visande en hvit blänk hvar 5:e sekund. Den nya apparaten består af 16 linsfack, hvardera omfattande krona, trumma och krans, ett urverk samt moderatörlampa för fotogen och 4 vekar. Den nya apparaten kostade 23.336 kronor och var dess ljusstyrka 23.000 Häfner ljus.

År 1902 uppsattes i fyren luxlampa med 50 m/m glödkropp och blef då fyrens ljusstyrka 70.000 Häfnerljus.

Kompletteringar till anteckningarna ovan, avskrivna från lösa stencilpapper från 1940/50-talet

År 1942 infördes elektriskt ljus såsom ljuskälla. Luxlampan, vilken bibehölls som reservlampa, utbyttes mot en elektrisk spec. matterad strålkastarlampa med en effekt av 1000 watt. Därvid ökades ljusstyrkan till 380000 hefnerljus.

Elektriska värmeelement installerades vid lanterninrutorna.

Arbetskostnaden för installationen inom fyren uppgick till 1200 kronor.

År 1948 borttogs de koniska stålrullarna för linsens rotation och ersattes med kullagerbockar.

Kostnaden uppgick till 860 kronor.

År 1951 anordnades ett motordrivet reservaggregat, som vid strömavbrott på det elektriska distributionsnätet övertager fyrens kraftförsörjning.

År 1952 utbyttes luxapparaten mot 3 st. Primuslyktor, typ 1020, som reservljuskälla. Samtidigt installerades en elektrisk drivanordning för linsens rotation för en kostnad av 1850 kronor. Urverket behölls som reserv.

År 1859 borttogs reservkraftaggregatet och ersattes med två dieselelverk, ett mindre på 2 kVA med automatisk start- och stoppanordning samt ett större på 27,5 kVA med elektrisk handstart. Det mindre elverket matar in kraft på en instrumenttavla , det större till en gjutgodsinkapslad central, där strömmen fördelas.

År 1895 anordnades mistsignalering med sirén, vilken matades av en motordriven kompressor. Vid tjocka eller disig luft avgavs mistsignaler med 2 ljud var minut. Som reserv anskaffades en kanon, med vilken avlossades 1 skott var 15 min. om sirénen skulle råka i olag.

År 1928 indrogs kanonen.

År 1938 utbyttes sirénen mot en tyfon. Mistsignalkaraktären förblev därvid oförändrad.

År 1949 anordnades en cirkulär radiofyr med en räckvidd av 40 nautiska mil.

Skånes sydkust

Klicka här för att se fyrarna i Skånes sydkust.

Jfr Södra Östersjön, svenskt fyrväsende, Heidenstam, skruvpålsgrund, järnfyr, mistsignal, Lux-ljus, radiofyr, Decca Navigator, fyroptik, bifyr, Hällefors bruk, dykerikompani, kolera