Ölands Södra Grund

Ölands Södra Grund, svensk f.d. bemannad kassunfyr, placerad 12 M SO Ölands Södra Udde. Mellersta Östersjön. Bemannad 1951-1970. Ersatte fyrskeppsstationen Ölandsrev.

Detta var Sveriges första bemannade kassunfyr. Ett banbrytande pionjärarbete ligger bakom bygget. Fyren ligger i skiljezonen för trafikseparerat område, varför N-gående fartyg skall passera O om fyren och S-gående V om fyren

Ölands Södra Grund. Foto Magnus Rietz 2015.

Ölands Södra Grund 1951. Foto Lotsverket

Ölands Södra Grund.

Ölands Södra Grund var den sista fyren som Hilmer Carlsson byggde och där han också slutade sina dagar. Foto privat.

Hilmer Carlsson hissas "ombord" på kassunfyren Ölands Södra Grund. Arkiv Hans Fagerström

Linspelare Ölands Södra Grund 1951. Foto AGA AB.

Laddar karta ...

Svenskt nr	Int.nr	WGS-84 Lat./Long.	Fyrkaraktär	Lysvidd M	Bemannad
553600	C 7284	N 56 04, O 16 41	LFl W 8s	9,2	F.d., se bemanning
Tidigaste fyr år	Nuvarande fyr år	Automatiserad år	Avbemannad år	Tornets höjd m	Lyshöjd över havet m
1951	1951	1970	1970	35,2	33,2

Skala 1:200. Arkiv G Kjellgren 1951

Förklaring till ritningen

Personalen utgörs av sju man, av vilka minst fyra alltid samtidigt skall tjänstgöra på fyren.

Våning 11: Fyrkur, altan.
Våning 10: Övre vaktrum.
Våning 9: Tornrum med förråd.
Våning 8: Nedre vaktrum, balkong.
Våning 7: Tornrum med värmeaggregat för luftförvärmning.
Våning 6: Övre altan, flyttbar lyftkran för motorbåten, tornrum.
Våning 5: Expedition, hytter.
Våning 4: Kök, matrum, läsrum, hytter.
Våning 3: Nedre altan, förstuga, förråd, reservhytter.
Våning 2: Maskinhall med balkong för radioomformare, radiofyr, förråd, fritidsrum, bad-, tvätt- och torkrum.
Våning 1: Maskinhall, batterirum, pannrum, verkstad, förråd av olja, proviant, m.m.
Våning 0: Sandfyllning, färskvattencistern.

Projektering

Klicka här: för utredning om projektering, byggande och kostnader

Bygget

Cirka 22 km sydost Ölands sydspets utgörs Östersjöns botten av en moränrygg med 12 m vattendjup. Här har Lotsstyrelsen uppfört en bemannad fast fyr, vilken är den första i sitt slag i Sverige.

1946 påbörjades konstruktionsarbetet på fyringenjörskontoret hos Lotsstyrelsen.

1947 jämnade dykare av grundet bestående av sten och grus, varefter en bädd av makadam lades ut som underlag för fyrfundamentet.

1947-1948 tillverkades kassundelen i en torrdocka i Karlskrona, 90 km från fyrplatsen. Betongkassun hade 20 m diameter. Den var indelad i åtta fack med radiella skott. När den var 14 m hög sjösattes den och bogserades till kaj varifrån gjutningarna fortsatte till 17 m höjd. Den förankrades sedan på redden, där den färdigställdes så att flytdjupet blev 11 m.

Före uttransporten försågs den med rum för ingenjörer, förmän och arbetsledare, centralvärme, sanitär inredning, elektriskt ljus, arbetsmaskiner, provisoriskt fyrljus och radiotelefon.

1949, den 12 maj, sattes kassunen ut på sin fyrposition och förankrades. Utbogseringen skedde i gott väder, varefter kassunen genom vattenfyllning sänktes på makadambädden. Med hjälp av en sandsugare fylldes den med sjösand till 12 m höjd. Den tunna manteln på kassunen förstärktes därefter genom en kraftigare inre betongmantel för att motstå trycket från vågor och is.

Under första sommaren på grundet påbörjades även utläggningen av ett erosionsskydd på sjöbottnen kring fyren. Det fullbordades följande sommar, då vidare bostadshuset färdigbyggdes och inreddes, tornet göts med glidform och bjälklagen med sänkbar form. Byggnadsarbetena på plats pågick hela 1950 och fram till dess att fyren tändes.

Under två svåra stormar hösten 1949 visade det sig att vågorna bröt kring fyren och att sjön slog upp mycket kraftigare än väntat. För att närmare studera vågtrycken mot fyren utfördes modellförsök vid Kungl. Tekniska Högskolans institution för vattenbyggnad. Vidare fick Lotsstyrelsen ett bidrag från Statens Tekniska Forskningsråd för mätning av vågorna och vågtrycken på fyrplatsen under hösten 1950. Denna undersökning gav vid handen, att det ibland bildades vågor med avsevärt större dimensioner, än man tidigare ansett möjliga i dessa vatten. Den grövsta sjön observerades under två stormar, en ostsydostlig och en västsydvästlig, med vindstyrkor av 25-28 m/s. Vågorna hade en höjd av 9 m från dalens djupaste punkt till kammens topp, en längd av 130 m mellan kammarna och en period av 10 s.

Med ledning av resultaten från modellförsöken och mätningarna på fyrplatsen kontrollerades fyren för en antagen belastning från vågor med höjden 12 m och längden 150 m. Denna last befanns farligare än istrycket, vilket antogs uppgå till 75 t/m i vattenlinjen."

1950, i slutet av året, gick den första fyrbesättningen ombord på sin nya fyr.

Bilder om tillblivelsen av Ölands Södra Grund. Arkiv Hans Fagerström

Byggprincipen för ÖSG
Bädden med makadam görs i ordning av dykare
Bottenplattan gjuts i docka i Karlskrona
Kassunen klar i dockan, klar att sjösättas
Kassunen bogseras till sin plats
Kassunen i 3 knops fart
På plats
Sand som ballast
Ballast till fyren
Ett lass sten för erosionsskydd
Stenen lossas och läggs ut
Gjutning av tornet med glidform
Arbetet med kassunen fortsätter
Arbetet nästan klart
Radioförbindelsen klar
Oj, sådana vågor ...
Nu tar det i ...
Modellprov hos KTH
Modellprov med brytande våg
Utrustning för mätning vågornas kraft

Ledning

Chefskonstruktör för fyren Ölands Södra Grund var överfyringenjör Rikard Frost. Arbetschef var förste fyringenjör Hilmer Carlsson. Efter dessas bortgång 1950 resp. 1951 utfördes återstående arbeten av fyringenjör Robert Gellerstad.

Fyringenjör Carl Henrik Björck ledde de förberedande arbetena på Grundet, tjänstgjorde som kontrollant för kassunbygget i Karlskrona samt ledde injektering och inredningsarbeten. Civilingenjör Hans Fagerström utförde konstruktioner och arbetsledning från tiden strax före uttransporten samt fick senare hand om forskningen. Civilingenjör Sven Richert gjorde beräkningar, ledde arbeten i det senare skedet och deltog i forskning.

För Lotsverkets del i den optiska, elektriska och maskinella utrustningen svarade överfyringenjör Sven Öberg, förste fyringenjör Rudolf Hagwall och förste fyringenjör Bengt Holm.

Vägförvaltningens arbeten i Karlskrona leddes av ingenjör Gustaf Uddborn under överinseende av hamnavdelningens chef, civilingenjör Carl Horrdin.

Modellförsöken vid KTH:s vattenbyggnadsinstitution utfördes av tekn. lic. Lennart Rundgren under ledning av professor Bo Hellström.

Fyren tändes

1951, den 1 augusti, tändes fyren. Total höjd 47 m, höjd 35 m över vattenytan, ståendes på 12 m djup. Den var ursprungligen utrustad med elektriskt ljus, Nautofon och radiofyr. Strömförsörjningen var likström via lokala dieseldrivna generatorer.

Linsapparaten drevs med elmotor. Linsen var en omgående planlins av 3:e ordningen (1000 mm diam)

För fyrljuset användes 250 W elektrisk glödlampa i siktigt väder, eller 1000 W glödlampa vid nedsatt sikt.

Lampväxlaren var manuell.

Mistsignaleringen utgjordes av 2 st tvågruppers Nautofon, vikt vardera ca 900 kg. Den strömförsörjdes av en omformare som omvandlade likström till 150 Hz växelström. Ljudkaraktär: ett kort och ett långt ljud var 30:e sekund.

Total kostnad för fyren cirka 1 MKr. Se riksdaler.

Fyrskeppsstationen Ölandsrev drogs in. Den hade varit i bruk sedan 1919.

1962 utbyttes likström mot växelström 380/220 V. Den framställdes lokalt från tre dieseldrivna aggregat på vardera 33,5 kVA utrustade för automatisk drift. För fyrljuset användes 1000 W glödlampa även i siktigt väder.

1968 var tornet 35,2 m högt, målat uppifrån räknat vit, röd, gul och grå. Omgående lins av 3:e ordningen liten (750 mm Ø).

Optisk karaktär: Bx(1+2) W 20 s 16 M. Lyshöjd: 33,2 m. Ljusstyrka: klar luft W 640 000 cd, dis och tjocka 1 400 000 cd.

Akustisk karaktär: Nautofon 1 kort, 1 långt, 1 kort ljud var 30 s. (1,5 + 2 + 5 + 2 + 1,5 + 18). Signaleringen startas och stoppas automatiskt av en dimdetektor med strålkastare, placerad 30 m över medelvatten, som i NNV visar vitt snabblixtsken (Sx W 60/m).

Cirkulär radiofyr: RC 266. Räckvidd: 70 M. ID-signal: ÖG. Frekvens: 298,8 kHz. Ingick i kedjan Utklippan, Ölands Norra Udde, Hammer Odde (dansk), Hoburg, Sandhammaren, Ölands Södra Grund.

Trafikmaning: För undvikande av kollisionsrisker, speciellt vid nedsatt sikt och tjocka, bör nordgående fartyg passera O om fyren och sydgående V om fyren.

1969-1970 anslöts fyren till en 6 kV kraftkabel med ström från land.

Den gamla fyrkuren ersattes av en ny översta våning.

Fyren försågs med helikopterplatta, som bars upp av den nybyggda översta våningen.

Fyrlinsen utbyttes mot spaltsektorljus erhållet från 96 sealed-beam-lampor. Lysvidd 21 M. Effektförbrukning 5,5 kW i medelvärde.

Mistsignal oförändrad, så när som på drivningen.

Den rörbestyckade, cirkulära radiofyren utbyttes mot en transistoriserad dito.

Moderniseringen kostade cirka 1 MKr, se riksdaler.

Avbemanning och personal

1970 automatiserades fyren.

Fyrplatsen avbemannades efter att ha varit bemannad i 20 år, se avbemanning.

Fyren övervakades och fjärrmanövrerades via radio (frekvens 390 MHz) från Ölands Södra Udde.

För att få reda på vilka som arbetat här klicka på länken: fyrpersonal Ölands Södra Grund

Och sedan

1993 byggdes fyren om till solpaneldrift. Ombyggnaden blev akut på grund av brott på kabeln.

Sealed-beam-ljuset ersattes av två Tideland-lyktor, monterade en på vardera sidan av fyren, under helikopterplattan. Vardera fyrlyktan var försedd med 20 W glödlampa (dubbelfilament 2x20 W, den ena glödtråden användes som reserv). Lysvidd 9 M. Varje fyrlykta drevs över 4 solpaneler. Effektförbrukning 5 W i medelvärde.

Fyren försågs med två raconer Mk2 drivna över solpanel.

Fasadbelysningen utbyttes mot 4 bojlyktor med elklipp drivna över solpanel.

Ventilation av fyren och innerbelysningen drevs också över solpaneler.

Mistsignalering (med två Nautofoner) upphörde 1993.

Moderniseringen kostade cirka 1 MKr, se riksdaler.

2000 var tornet 35,2 m högt, målat svart med två röda bälten på grå sockel i vattnet.

Fyren består av två synkrona fyrljus, belysande vardera drygt 180, monterade NO resp SV om byggnaden.

Närskyddsljus 4 st lyktor (Q W 2,8 M) är lågt monterade på fyrbyggnaden.

Racon.

Fyren ligger i skiljelinjen för trafikseparerat område, varför N- gående fartyg skall passera O om fyren och S- gående fartyg V om fyren.

Nuvarande karaktär: LFl W 8s 9,2M. 2 + (6). Lyshöjd: 33,2 m. Racon: ( _ _ _ . ) 30 s 17 M.

Länkar

Bygget av Ölands Södra Grund, av civilingenjör Hans Fagerström, särtryck ur Betong nr 4, 1952. (22 MB)

Ur Blänket 2014:2. Hilmer – 1900-talets svenske fyrbyggare, Mats Carlsson-Lénart.

Ur Fyrhandboken

Fyrplatsbostäder	Finns inne i kassunfyren men används ej.
Ägare	SjöV
Kontaktperson	Sjöfartsverket, Norrköping 0771-630000.
Vägbeskrivning	Belägen till havs 12 nm SO om Ölands Södra Udde
Övrigt	Kassunfyren byggdes i Karlskrona. Byggnationen började redan 1947 och den bogserades på plats i maj 1949 för att senare färdigbyggas under 2 år på sin plats. Från starten 1951 fram till 1962 drevs fyren av likström och använde beroende på behov växelvis en 250W eller 1000W lampa. Fyren fick sedan endast 1000W lampa och 3 st 220V växelströmsgeneratorer. År 1970 byttes linsen ut mot 96 sealed beam lampor monterade på flera ramper i en spaltsektorfyr. Samtidigt drog man en elkabel från land, monterade en helikopterplatta uppe på fyren och avbemannade fyren. År 1993 när det blev fel på sjökabeln installerades solpaneldrift och de 96 lamporna byttes ut mot två fyrlyktor en på vardera sidan av helikopterplattan och fyrljusets räckvidd sänktes från 21 nm till 9 nm. Två nautofoner för mistsignalering var installerade 1961-1993. Kassunfyren ersatte fyrskeppsstationen Ölandsrev som var bemannad 1919-1951 med fyrskepp nr 29.
Skydd enligt lag	ej