Vänern

Från fyrwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Vänern, Sveriges till storleken största sjö, näst Ladoga och Onega Europas största. Yta 5550 km2. Största djup 106 m. Vattenvolym 153 km3, vilket utgör en tredjedel av allt sötvatten i Sverige. Efter inlandsisens avsmältning var Vänern en havsvik med saltvatten innan den genom landhöjning blev en samlingsbassäng för västra Mellansveriges floder, där Klarälven är den största. Det tar 9 år att omsätta allt vatten i Vänern. 

Vänern har haft ett flertal f.d. bemannade fyrplatser, ett fyrskepp och har ett större antal obemannade fyrar och andra sjömärken. De sköttes fram till nyligen av Venerns Seglationsstyrelse, en motsvarighet till Lotsverket / Sjöfartsverket
Vänern karta ritad.jpg

KanalSymbol.jpg SweFlag.jpg VSS logo .jpg Symbol fyr.jpg Symbol lysboj.jpg Symbol fsk.jpg Symbol kassfr.jpg Lur ritad.jpg Blixtsymbol.jpg Symbol racon.jpg Historik.jpg

MåseskärFörlängd.jpg

Kartan visar några svenska fyrar i området


Laddar karta ...


Barents havBarents havNorska havetNorska havetBottenvikenBottenvikenNorra KvarkenNorra KvarkenBottenhavetBottenhavetBottenhavetFinska vikenFinska vikenFinska vikenLadogaMälarenMälarenNorra ÖstersjönNorra ÖstersjönGotlandGotlandKalmarsundKalmarsundVänernVänernVätternVätternNordsjönNordsjönSkagerackSkagerackKattegattKattegattÖresundÖresundBornholmMellersta ÖstersjönMellersta ÖstersjönMellersta ÖstersjönMellersta ÖstersjönSvenskt fyrväsendeSvenskt fyrväsendeSvenskt fyrväsendeSvenskt fyrväsendeSvenskt fyrväsendeSvenskt fyrväsendeSvenskt fyrväsendeSvenskt fyrväsendeSödra ÖstersjönSödra ÖstersjönSödra ÖstersjönÅlands havÅlands havFinskt fyrväsendeFinskt fyrväsendeFinskt fyrväsendeFinskt fyrväsendeFinskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeNorskt fyrväsendeDanskt fyrväsendeDanskt fyrväsendeOmrådenKartor2 kopiera.jpg
Bildinformation
Sedan 1974 är Vänern öppen för vintersjöfart genom Trollhätte kanal. Här är isbrytaren Ale i arbete. Foto Sjöfartsverket
En VHF-radio fanns på många båtar i nyttotrafik men även på nöjesbåtar. Med den hade man kommunikation även med land. 1964 byggdes en VHF-station på Kinnekulle och som täckte Vänern. Foto Leif Elsby

Några f.d. bemannade fyrplatser vid Vänern

Laddar karta ...


Klick i bilden länkar vidare


Fyrskepp och fyrbåt vid Vänern

Laddar karta ...


Klick i bilden länkar vidare


Båk och stångmärken vid Vänern

Laddar karta ...


Klick i bilden länkar vidare


Kassunfyrar vid Vänern

Laddar karta ...


Klick i bilden länkar vidare

Radiofyrar

1938-1956 fanns en riktad radiofyr på Grönviksudde strax norr om Vänersborg. Detta för att leda sjöfarten förbi Normansgrundet vid Vänersborg och ända till Lurö skärgård, en sträcka av 30 M. Radiofyren ansågs dock vara till mer skada än nytta då avvikelserna i sidled var alltför stora, vilket ansågs bero på områden med magnetisk störning i området Hindens rev - Lurö skärgård. I Dalbosjöns östra del, i närheten av Lurö skärgård, finns 7 områden där den magnetiska missvisningen är större än ±10°.

Data

Vänern ligger i ett flackt urbergslandskap, med många förkastningar. Kusterna är låga och sönderskurna av vikar. Den totala strandlängden är cirka 2 000 km. Vänern är Europas största sötvattensskärgård med cirka 22 000 öar, holmar och skär (813 öar, 8 772 holme/ar och mer än 12 000 skär). De är fördelade på några större skärgårdar men finns även spridda över sjön. De större öarna är till antalet få. De viktigaste är Hammarö och Arnö i norr, Bromö, Torsö och Kållandsö i söder samt Lurö och Djurö som ligger i mitten av Vänern.

Av Kållandsö i söder och halvön Värmlandsnäs i norr delas Vänern i två delar, den västra kallad Dalbosjön, den östra kallad Stora Vänern eller vanligen Värmlandssjön. Mellan dessa ligger Lurö och Djurö skärgårdar. Det största djupet i Dalbosjön är syd om Byviken 89 m. Det största djupet i Värmlandsjön är syd om Hammarö 106 m. Medeldjupet är 21 resp 30 m i de två sjöarna.

Yta 5550 km2. Största djup 106 m. Vattenvolymen är 153 km3, vilket utgör en tredjedel av allt sötvatten i Sverige.

  • Vänern utgör en samlingsbassäng för västra Mellansveriges floder, varav Klarälven är den största.
  • Det tar 9 år att omsätta allt vatten i Vänern.
  • Under postglacial tid var Vänern en havsvik. Se inlandsis.

Tillflöden

Vänern har ett tillrinningsområde som motsvarar 10% av Sveriges yta. Nederbörd från ett 41 150 km2 stort område samlas upp i Vänern.

  • Dit kommer den via åtta älvar och floder.
  • Den största är Klarälven, som rinner upp från fjällområdet kring sjön Femunden i Norge och kallas där Trysilselva. Klarälven mynnar vid Karlstad och svarar ensam för cirka 35% av sjöns tillrinning.
  • Övriga med flöden norrifrån är Upperudsälven, Byälven, Norsälven och Gullspångsälven, som tillsammans svarar för cirka 35%.
  • Med flöden söderifrån svarar tillsammans floderna Tidan, Lidan och Nossan för de resterande cirka 30% av Vänerns tillrinning.

Utflöde

Vänerns enda utflöde sker genom Göta älv, som med en medelvattenföring av 544 m3/sekund är det största av alla svenska vattendrag.

Vattenstånd och tappning

Vattenytan ligger cirka 44 m över havet men varierar med nederbörd, avtappning och vindar.

  • Referenspunkten är 3,60 m över den nedre slusströskeln i Sjötorp (den västligaste slussen i Göta kanal), vilken ligger 40,20 m över havets nivå.

Vänerns vattenstånd är reglerat i en vattendom från 1937. Enligt denna är lägsta sänkningsgräns 43,16 m resp högsta dämningsgräns 44,85 m över havet.

  • Förr kunde variationen i Vänerns vattenstånd vara upp till 2,5 m över året.
  • Maximalt tillåten avtappning vid Vargön är 900 m3 per sekund.

2000 års skyfallsliknande regn gav det rekordhöga vattenståndet 187 cm över sjökortsvattenytan och orsakade omfattande översvämningar trots rekordhög tappning genom Göta älv.

Vattenkraft

Speciellt under perioden c:a 1930 - c:a 1950 betydde vattenkraften från Vänern mycket för landets elförsörjning. Se Vattenfall. Efter utbyggnad av norrlandsälvarna och efter det att kärnkraften togs i bruk under 1970-talet har betydelsen av Vänern minskat för landets kraftförsörjning.

Transportled och kanaler

Så länge människor har bott kring Vänern har man utnyttjat den för sina transporter. Med från början enkla farkoster for man längs kusterna, genom skärgårdarna och längs de stora älvarna. Handel och sjöfart kom att utvecklas. Under tidig medeltid började marknadsplatser att växa fram. 1446 erhöll Lidköping som första vänerstad stadsprivilegium. Under 1500- och 1600-talen blev handelsplatserna Tingvalla (Karlstad), Bro (Kristinehamn), Tunaholm (Mariestad), Brätte (Vänersborg) och Åmål städer. För produkter från järnverk och skogsbruk ökade behovet av transporter från Dalsland och Värmland ner till Vänersborg. Många skutor förliste under färden. Krav på utprickning och sjökort växte fram allt mer.

Genom Göta älv och Trollhätte kanal är Vänern tillgänglig för större fartyg. I öster ansluter Göta kanal vid Sjötorp.

1799 bildades Venerns Seglationsstyrelse och kom att få ungefär samma uppgifter som Lotsverket hade för Sveriges övriga kuster.

1974 öppnades Vänern för vintersjöfart genom Trollhätte kanal.

Djupgående

Vänerfartygen blev med tiden allt större. Tillåtet djupgående i Trollhätte kanals slussar var i 1800 års led 1,8-1,9 m.

  • 1832 då Göta kanal öppnade hade det ökats till 3,0 m, vilket blev samma som i Trollhätte kanals 1844 års led.
  • Tillåtet djupgående i 1916 års led var till en början 4,0 m.
  • 1968 ökades det tillåtna största djupgåendet från 4,60 m till 4,70 m.
  • 1975 tilläts största djupgående 5,4 m

Kompassen

Kompassens missvisning har över tiden varit ganska betydande.

  • Dock gavs i seglingsbeskrivningarna kurser uttryckta som "enligt kompassen", dvs i magnetisk kurs.

Kompassens missvisning i Vänern

År ______ Missvisning
1785 _______ 16° V
1888 _______ 11° V.
1970 ________ 2° V.
2000 ________ 0°

I Dalbosjöns östra del, i närheten av Lurö skärgård, finns 7 områden där den magnetiska störningen / missvisningen är större än ± 10°. I dessa områden är nyttan av kompassen starkt begränsad.

Sjömätning

Sjömätningar och sjökort 1761-1771 utfördes sjömätningar över Vänern genom skeppare Eckel och lantmätaren Petter Hertz. 1773 färdigställde Nils Marelius en karta, troligen på basis av dessa mätningar. Den utgavs av Kungl. Lantmäteri Contoriet i Stockholm.

I slutet av 1700-talet blev frågan aktuell för ett övergripande system för utprickning av Vänern. Färdigställandet av Trollhätte kanal närmade sig och kanalen öppnades 1800.

1782-1785 utfördes på Vänerns vinterisar basmätningar över Vänern. Detta blev underlaget för tre sjökort som kom ut 1789 signerade av amiralen Johan Nordenankar. Ett var i skala 1: 160 000 över Dalbosjön, ett var i samma skala över Värmlandsjön, ett var i skala 1:50 000 över Lurö och Ekens skärgårdar. De innehöll markerade leder, grundkurvor och djupsiffror. Missvisningen på kompassen var på denna tid 16° V.

Nya sjömätningar gjordes 1844-1851. Byälven och dess farleder mättes 1852. Inte förrän 1866 kom ett överseglingskort, nr 40, i skala 1:200 000. Samtidigt kom ett kort i skala 1:50 000 över Lurö och Ekens skärgårdar samt ett i samma skala över norra Dalbosjön och Byälven upp till Arvika. Dessa kort kom att gälla fram till 1917. Svensk utprickning gällde från början av 1800-talet fram till 1965.

Utprickning

I Warbergs skrift fick skepparen veta "bruket av Kompass, Lod och Siökarta ..." samt hur fartyget skulle manövreras. Beskrivningarna vänder sig även till prickhållaren om hur prickarna skulle placeras.

"Prekar eller så kallade Remmare äro av 3:ne sorter:

1. De med ett kors fästat i toppen, vilkas ställe utmärker grund som på ömse sidor hava segelled - äro ställda på själva grundet och bör på lagom avstånd undvikas.
2. Prekar utmärkta med kvast eller ruska äro ställda vid sådana grund som ligger norr eller öster om segelleden, varför de även kallas Nord- eller Ost-Prekar.
3. Syd- eller West-Prekar äro utan märke i toppen och ställas vid grund belägna syd och west om farleden.

Allmänt gäller för de i 2:dra och 3:dje punkterna omtalte Prekar, att deras ställen böra vara så avpassade, att fartygen utan fara för grundena, kunna segla helt nära intill dessa Prekar ...". "... Stenkumlarna böra årligen med småsten pinnas, och, efter Uppsyningsmannens förordnande, av Åboe, på Seglations-Fondens bekostnad, med lim överstrykas och med stång förses ... "

Prickhållare

Vänern delades upp i 14 distrikt, vart och ett med ett antal prickhållare. Dessa varierade i antal beroende på antal prickar och deras läge inom området.

1813 fanns 13 prickhållare. Dessa kallades även Båkkarlar och ansvarade både för utprickningen inom sitt distrikt och lotsade där. För var och en fanns en prickrulla med namn på prickhållaren, antalet prickar som denne hade ansvar för och deras exakta läge.

1823 fanns 36 prickhållare. Några prickhållare kom att svara för fyringen för fyr som då byggts. Efterhand blev antalet fyrar fler och antalet fyrvaktare ökade. Vissa fyrvaktare kom även att bli prickhållare för prickarna närmast fyren. Prickhållarna var knutna med kontrakt och inte direkt anställda av Directionen. I många fall hade de endast några prickar att svara för. Därför var de nödda att även ha ett annat arbete att försörja sig på. Vintertid låg sjöfart och prickarbete nere.

Med undantag av en fyr in till Skoghall uppförd 1804 samt en fyr in till Vänersborg (Bastunggrundet) byggd 1807 fanns vid denna tid ingen belysning på farledsutmärkningen.

1823 rapporterade Warberg "att 28 nya grund äro upptäckta och med märken försedda, samt å de av Directionens försorg utgivna sjökort öfwer Wenern behörigen utlagda".

Utmärkning

Sjömätning och utprickning av Vänern inklusive uppförandet av fyrar, har skett genom försorg av Venerns Seglationsstyrelse.

Åren 1799-2004 utmärktes sjön Vänern med fyrar, lysbojar, prickar, båkar och kummel genom försorg av Venerns Seglationsstyrelse, vilken ävenså upprätthöll lotsningen.

År __________________ 1797 __ 1823 __ 1869 __ 1879 __ 1899 __ 1909
Prickar ______________ 100 ___ 402 __ 1302
Bojar __________________ 0 _____ 1 ____ 16 ____________________ 28
Båkar, stångmärken ____ 28 ____ 26 ____ 64
Kummel *) ____________ 189 ___ 227
Fyrar __________________ 0 _____ 2 ____________ 40 ____ 53 ____ 68
Fyrskepp _______________ 0 _____ 0 _____ 0 _____ 0 _____ 1 _____ 1

Anm. Kumlen bestod från börjar av enkla stenrösen i okänt antal. Sedermera blev de vitmenade.

År __ Prickar __ Boj __ Lysboj __ Kummel __ Fyrar __ Fyrvaktare __ Prickhållare
1910 _ 1069 _____ 37 _____ 8 _____ 162 ______ 68 _______ 44 __________ 59
1920 __ 872 _____ 41 ____ 16 _____ 155 ______ 66 _______ 37 __________ 51
1930 __ 837 _____ 45 ____ 20 _____ 150 ______ 69 _______ 37 __________ 47
1940 __ 831 _____ 46 ____ 21 _____ 151 ______ 79 _______ 32 __________ 18
1950 __ 816 _____ 48 ____ 25 _____ 149 ______ 76 _______ 29 ___________ 7
1960 __ 803 _____ 41 ____ 24 _____ 154 ______ 89 _______ 20 ___________ 4
1970 __ 820 _____ 37 ____ 22 _____ 152 ______ 94 _______ 14
1975 __ 845 _____ 41 ____ 18 _____ 152 ______ 98 _______ 12

År _____________________________2001
Lysbojar och lysprickar _________ 48
Övriga flytande sjömärken ______ 936
Båkar, kummel, tavlor __________ 186
Fyrar ___________________________ 94
Fyrskepp _________________________ 0
Racons __________________________ 10
Totalt ________________________ 1273

Fyrar

1804 togs Skoghalls fyr i bruk. Detta är den första kända fyren i Vänern "... bestod av en spegel med lampa och 9 vekar ...". Lampan var troligen först en oljelampa som sedan byttes ut till en fotogenlampa.

1807 togs Wenersborgs fyr i drift, vid inloppet till Vänersborg. "... lyser med lampor och speglar ... ", "... den ena från ett hus, den andra från ett fyrtorn ...". Fyren stod på Grönviksberget, leddde fritt från Bastunggrundet.

1830 fanns vid Naven troligen en fyrbåk, som eldades med ved. Detta nämner B. Lidholm i sin bok "Historik".

1837 anlades fyr vid Strandudden (f.d. Vålösunds fyrplats) vid Kristinehamn

1839 en fyr på Sätersholmen, enligt Lidholm.

1851 togs fyren Fogden utanför Åmål i bruk. Fotogenlampa med urverksdriven, omgående parabolisk spegel. Fyren ersattes 1953 med ett nytt fristående torn.

1852 tändes Hjortens udde fyr och Gunnarsholmen ensfyrar vid inloppet till Aspholmsleden, som nästa år fick ytterligare en fyr St. Klubben vid Aspholmsledens norra ända.

1852 utkom en fyrlista: "Underrättelse om Fyrar, Känningsbåkar och andra Sjömärken. På svenska kusten ifrån Haparanda till norska gränsen. Andra förnyade och tillökta upplagan efter Kongl. Förvaltningens av Sjöärendena beslut. Utgiven av Lots- Direktörs- Embetet".

Här nämns även "Kronans Fyrar i insjöarna" med Fjuk i Vättern och Hjortens udde i Vänern: "Hjortens udde Stillastående Ledfyr Lat N 58° 38'15 Long O Ferrö 30° 49'50 ... På den yttersta i Dalbosjön utskjutande udden av Dalbolandet, Hjorten kallad, skall ett sexhörnigt, 45 fot högt fyrtorn av trä uppföras, däri en lysningsapparat, bestående av en vanlig lampa med försilvrat sideralsken, kommer att anbringas ... . Fyrskenet bör i sigtbart väder nattetid bliva synligt på 2 à 2 1/2 mils avstånd ... "

1852 byggdes Hjortens udde fyr och drevs till en början av Lotsverket. Inga andra sjömärken nämndes.

1853 byggdes Stora Klubben i Lurö skärgård

1855 kom Smörhättan vid Bromö.

1856 kom Naven, i inloppet till leden västerifrån genom Ekens skärgård.

1860 blev Staviks fyr vid norra Värmlandsnäs klar och Söökojan i Karlstads skärgård.

1864 fick Lurö-passagen sina fyrar. Då uppfördes en fyrenslinje på Stångudden och en på Trädgårdsholmen.

1864 uppfördes fyren på Gälleudde.

1865 tillkom 7 st fyrar, bl. a. Fällholmen.

1866 tillkom 4 st fyrar, bl. a. Borhallsudde.

1867 tillkom 7 st fyrar, bl. a. Duseudde, Hösbacksholmen, Risnäsudde och Vingen.

1870 tillkom Lakholmen.

1871 byggdes Lidköpings fyr.

1872 tillkom Hammarö Skage.

1873 tillkom Bastungen i Vänersborgsviken

1874 tillkom Djurö

"Beskrivning över Svenska fyrarne, Stockholm i Nov, 1872. Kongl. Lotsstyrelsen."

"Wenern. Hjortens udde. Spegelfyr med fast sken. Lat. N 58° 38',3. Long O 12° 40',5. Fyrapparat: sideralsken med fotogenlampa. Fyrtornet: av trä, nedtill grått, upptill vitt. Fyrljusets höjd över vattenytan: 61 fot. Lysvidd: 8-10 minuter. Lysfält: alla riktningar mot sjön. På den från Dalsland i södra delen av Wenern eller Dalbosjön utskjutande skogbeväxta Hjortens udde står det sexkantiga av trä uppförda nu spånklädda tornet, vars övre ovan skogen synliga del är vit. Fyrbetjäningens öster om tornet belägna boningshus äro rödfärgade. Fyren avser att lämna rättelse för seglingen i Dalbosjön och för undvikande av det från östra stranden emot Hjortens udde utskjutande Hinna-revet, ävensom af det kring Hjortens udde liggande grund. Fyrinrättningen anbringades 1852." Inga andra sjömärken i Vänern nämndes.

1879 var antalet fyrar i Vänern 40 st.

1883 lades fyrskeppet Megrundet ut på sin position mitt i Dalbosjön.

"Lista öfwer Svenska Fyrar. Utgifven i april 1884 av Kongl. Lotsstyrelsen." "Med undantag av Hjortens fyr, som tillhör Lotsverket underhålles samtliga Venerfyrarna af Directionen för Segelfartens förbättrande å sjön Venern ..."

40 fyrar nämnes varav 9 är enslinjefyrar. 34 är fasta och 6 med tindrande dvs en blänk var 10 sek. 2 enslinjefyrar vid Sjötorp hade blått fast sken och Bromö sund 2 enslinjefyrar med rött fast sken. Inga andra sjömärken är nämnda i skriften.

1899 var antalet fyrar i Vänern 53 st.

Fogden fyr, Duseudde fyr, Naven fyr, Djurö fyr, Stora Klubben fyr och Lakholmen fyr anges på sjökort från 1907 alla vara typ ett mindre boningshus med fyrlanternin på taket. Lidköpings fyr var av samma typ.

Period _____ Antal nya fyrar
1900 - 1909 ______ 9
1910 - 1919 _____ 16
1920 - 1929 ______ 4
1930 - 1939 _____ 12
1940 - 1949 ______ 3
1950 - 1959 _____ 15
1960 - 1969 _____ 17
1970 - 1975 ______ 7

1973 förbättrades inseglingen till Vänersborg då Normansgrundet fick bottenfast fyr, fasadbelyst, samt två begränsningslinjer från sjön till Bastungsgrundet byggdes. Dessa linjer hade vardera två enslinjefyrar.

År _________ Befintliga fyrar
1916 _______ 69 fyrar, betjänades av 51 fyrplatser. 25 utan daglig tillsyn
1918 _______ 65 fyrar, varav 23 utan daglig tillsyn, (15 st med AGA-ljus)
1930 _______ 69 fyrar, varav 30 utan daglig tillsyn, (19 AGA, 2 el)
1940 _______ 79 fyrar, varav 53 utan daglig tillsyn, (37 AGA, 7 el)
1950 _______ 76 fyrar
1960 _______ 89 fyrar
1970 _______ 94 fyrar
1975 _______ 98 fyrar

Lysbojar

1898 _______ En lysboj fanns vid Lemongrundet i Lurö skärgård.
1907 _______ Ny: Hindens rev, AGA-fyr.
1908 _______ Ny: Lilla Milskär, AGA-fyr.
1909 _______ 7 st, varav 2 AGA-fyrar, de övriga troligen fotogenfyrar.
1915 _______ Ny: Klasbådarna, AGA-fyr
1916 _______ Ny: Normansgrundet, lys och klockboj.
1916 _______ 14 st.
1918 _______ Ny: Tärnans grund, mitt i Värmlandssjön, lys och klockboj.
1920 _______ 16 st, varav 13 AGA-fyrar och 3 med klocka.
1923 _______ Ny: Pålgrunden, lys och klockboj.
1923 _______ 17 st, varav 13 AGA-fyrar och 4 fotogenfyrar.
1947 _______ 24 st, alla med AGA-ljus. Den sista fotogenfyren ersattes med AGA-fyrljus.

På höstarna togs alla lysbojar in och ersattes med trästänger, sk vintervakare.

Bottenfasta kassunfyrar

20 st bottenfasta fyrar byggdes i snabb takt 1956-1974:

Mistsignaler

1905 Gälleuddes fyr utrustades med en mistklocka med ett urverk som drev ett slagverk, en klang var 30:e sekund.
1909 Megrundets fyrskepp fick en mistklocka med ett urverk som drev ett slagverk, en klang var 30:e sekund.
1919 fyrskeppet drogs in och ersattes av en bottenfast fyr med AGA-ljus.
1927 Djurö fyr fick en tryckluftdriven tyfon av Kockums fabrikat.
1931 Gälleudde fick en tryckluftdriven tyfon.
1949 byttes på Gälleudde till supertyfon av Kockums fabrikat
1955 Enligt detta års utgåva av "Instruktion för Lotsar, Fyrpersonal och Prickhållare å sjön Vänern": "Vid fyrplats där mistsignalapparat finnes ... skall igångsättas då sikten understiger 3 distansminuter ..."
1962 automatiserades mistsignalen på Gälleudde med en dimdetektor.
1965 automatiserades mistsignalen på Djurö med en dimdetektor. Denna gav start till den motordrivna kompressorn.

Stormvarning

På 1900-talets första hälft hade inte alla fartyg tillgång till "rundradio" och kunde därför inte tillgodogöra sig de stormvarningar, som gick ut då sjörapporter sändes från SMHI. Stormvarning meddelades därför med optiska signaler på många ställen utefter svenska kusten, så också i Vänern. Lilla varningen gällde kuling, Beaufort 7-9. Stora varningen gällde storm, Beaufort 10-12.

I Vänern gavs signaler från Dalbobron (vid Vänersborg), på Lurö samt i Sjötorp.

1951 upphörde man att ge optiska signaler. Alla fartyg ansågs då ha skaffat radiomottagare och fick varning via sjörapport från SMHI.

Radiofyr

Riktad radiofyr 1938-1956 fanns en riktad radiofyr på Grönviksudde strax norr om Vänersborg. Detta för att leda sjöfarten förbi Normansgrundet vid Vänersborg och ända till Lurö skärgård, en sträcka av 30 M. Radiofyren ansågs dock vara till mer skada än nytta då avvikelserna i sidled var alltför stora, vilket ansågs bero på områden med magnetisk störning i området Hindens rev - Lurö skärgård. I Dalbosjöns östra del, i närheten av Lurö skärgård, finns 7 områden där den magnetiska störningen är större än ±10°.

Radiokom och VHF

Tidigare skedde radiokommunikationen mellan fartyg och kustradiostationer via kortvåg, KV. Ljudkvaliteten påverkades av atmosfäriska förhållanden och var stundtals dålig. Då VHF började användas innebar detta en betydande förbättring. VHF står för Very High Frequency och avser 30-300 MHz. I detta frekvensband inryms TV-kanaler, FM-ljudradio och ett flertal band för mobilradio till lands, till sjöss och i luften. Mobilradion används för tvåvägs kommunikation.

1964 byggdes en VHF-radiostation på Kinnekulle. Den täckte hela Vänern pga av sitt välfunna läge. Stationen var fjärrmanövrerad från Karlstad. Samtalen gick via radiolänk till telestationen Sörmon och vidare på trådförbindelse till rikstelefonnätet. Senare överflyttades fjärrmanövreringen till Göteborgs kustradio.

Radarreflektor

På 1960-talet började radarreflektorer att monteras på sjömärken.

  • 1966 fick fyrarna Runnen och Enskär radarreflektor.
  • 1966 fick lysbojen Hindens rev radarreflektor.

Under 1970-talet har ett stort antal bojar och prickar försetts med radarreflektor.

Racon

Lotsning

1988 hade Vattenfall 38 kanallotsar i Trollhättan för lotsning mellan Göteborg och Vänersborg.

Se vänerlots.

Vänerflottilj

1670 uppsattes en Vänerflottilj i samband med krigsaktiviteter vid Vänerns stränder. Striderna fördes mellan Sverige och Norge/Danmark.

  • Även på 1700-talet förekom örlogsaktiviteter på Vänern.
  • För att skydda den av kronan ägda Vänerflottiljen ställde kronan krav på uppmätning och utmärkning av Vänern.
  • Vänerflottiljen kom att ingå i arméns flotta, som var en år 1756-1766 (Karl X Gustav - Karl XI) samt 1770-1824 (Karl XI - XIV Johan) under armén ställd del av örlogsflottan, bestående av mindre fartyg avsedda för strid i skärgårdar i direkt samverkan med landtrupper.

Länkar


Jfr Venerns Seglationsstyrelse, lots, vänerlots, Vattenfall, Trollhätte kanal, Göta kanal, Säffle kanal, Dalslands kanal, Naven, Hjortens udde, Pålgrunden, ö, Stockholms skärgård, missvisning, Vättern.

Jfr Bottenviken, Norra Kvarken, Bottenhavet, Ålands hav, Finska viken, Norra Östersjön, Mellersta Östersjön (med Gotland, Öland, Kalmarsund), Södra Östersjön, Öresund, Kattegatt, Skagerack, Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, finskt fyrväsende, vattenstånd.

Hämtad från "https://fyr.org/wiki/index.php?title=Vänern&oldid=38074"