Ferder
Ferder, norsk ögrupp, angöringsfyr och f.d. bemannad fyrplats nära inloppet till Oslofjorden, Vestfold fylke, Skagerack. Bemannad 1696-?
Ferder är Norges näst äldsta fyr och den näst, näst högsta (Sletringen och Grip är högre). Ön Store Ferder ligger 5 M från fastlandet och Lille Ferder (även kallad Tristeinene) ytterligare 3 M bort. På Store Ferder återstår idag bara ruiner. På Lille Ferder är anläggningen bevarad och i gott skick.
Det nederländska ordet verder, där v- uttalas som f-, betyder ’vidare’.
WGS-84 Lat. N 59° 01'36. Long. E 10° 31'28. Norskt Nr: 000100.
Bemannad 1696-NA
Entreprenör startade fyr Nr 1, Store Ferder
WGS-84 Lat. N 59° 04'25. Long. E 10° 31'23
1696 erhöll Jacob Wölner från Drammen ett kungligt privilegium att mot en årlig avgift av 50 rdr till kungens kassa bedriva fyr på Store Ferder. Som betalning påbjöds att han skulle erhålla avgift från "alla skepp, skutor och fartyg som lossar eller lastar i angivna tullhamnar". Avgiften 2 danska skilling per läst dräktighet skulle inkasseras via tullen på orten. (Jämför entreprenör, Lindesnes).
1697 tändes fyren. Den bestod av en öppen fyrgryta placerad direkt på berget, dvs var en öppen kolfyr.
1717 inkluderades även utländska fartyg i avgiftsskyldigheten.
1780 stod fyrgrytan direkt på berget 50-60 alnar (30-36 m) över vattnet. Kolen måste bäras dit på en mycket svår stig.
1793-1797 Under denna period var intäkterna 2 400 rdr per år i genomsnitt.
1798 rapporterade Löwenörn nödvändigheten av att på platsen uppföra ett torn för fyrljuset på Store Ferder.
Täckt stenkolsfyr, Nr 2, Store Ferder
1799 övertogs fyren av staten. Fyrvaktare Ola Monsen fick behålla sin uppgift. Byggmästare Koch från Kristiania (Oslo) fick i uppdrag att bygga den nya fyren budgeterad till 4000 rdr. Efter vart ändrades ritningen från kvadratiskt stentorn till utförandet täckt stenkolsfyr. Hamn, bostäder och väg tillkom. Slutnotan blev 13 583 rdr. Koch fick överta ansvaret för fyringen.
1802 2 maj tändes den nya fyren.
Linsfyr, Nr 3, Store Ferder
1852 släcktes den täckta stenkolsfyren för sista gången.
- Den ersattes av en ny fyr med 1:a ordningens trumlins uppsatt i ett nytt torn nära det gamla.
- Men Store Ferder fyllde inte uppgiften som inseglingsfyr till Oslofjorden.
1854 beviljade Stortingen uppförandet av landets då högsta gjutjärnfyr på Lille Ferder.
Nytt torn, Nr 4, Lille Ferder (även kallad Tristeinene)
WGS-84 Lat. 59° 01′ N. Long. 10° 31′ E.
1857 flyttades linsapparaten över till det nya tornet som var 34,6 m högt upp till basen för lanterninen, 43 m totalt. Den nya fyren tändes den 1 juli.
- Av de gamla fyrarna återstår idag bara ruiner.
1858 uppfördes mistsignalering med en mistklocka av malm (brons) som vägde 500 pund, cirka 250 kg.
1867 byggdes bostäder fyr fyrbetjäningen som till dess bott kvar på Store Ferder.
1890 monterades 5-vekars lampa med konstant nivå, vilken ersatte den tidigare 4-vekars urverkslampan.
1869 ersattes mistklockan av en ångmistlur.
1883 ersattes ångmistluren av en mistsirén. Maskineriet installerades i tornet.
- En telegrafledning drogs ut till fyrplatsen och en semaformast med utkikshus uppfördes för norska Telegrafverkets räkning.
- En assistent anställdes för betjäning av telegraf och semafor. De togs i drift 1885. Se optisk telegraf och telegraf.
1892 installerades nytt fotogendrivet maskineri till mistsirénen.
1896 utbyttes telegrafen mot telefon samtidigt som driften av semaforen övertogs av fyrväsendet.
Ny lins i Nr 4, Lille Ferder
1899 ersattes trumlinsen av 1:a ordningen av en omgående 1:a ordningens lins. Mistsignaleringen byttes mot kraftigare med nytt maskineri. Sirénen monterades på tornet.
1900 överflyttades den gamla linsen till Svenner fyr.
1913 drogs från Ferder en 1 km kabel till en undervattensklocka till Tristeinsgrunnen (på östra sidan av inloppet till Oslofjorden). Nödvändigt maskineri installerades på Ferder. Klockan kom dock inte att bli mycket nyttjad av sjöfarten.
1922 byttes motorer och kompressor till mistsirénen.
Radiofyr, Lille Ferder
1923 installerade Marconikompaniet den ena av landets första radiofyrar, en gnistsändare.
1927 uppförde den norska marinen en radiopejlstation på Ferder. Gnistsändaren lades ner.
1932 upphörde signaleringen med undervattensklockan vid Tristeinsgrunnen.
1936 ersattes mistsirénen med diafon, teknikens då starkaste ljudalstrare för mistsignal.
Lux-ljus i Nr 4, Lille Ferder
1938 ersattes veklampan med Lux-ljus.
1968 hade fyrplatsen cirkulär radiofyr.
- Frekvens: 305,7 kHz. Räckvidd: 50 M. Igenkänningssignal: FR
- Ingick i kedjan Oksöy (norsk), Skagens Rev (danskt fyrskepp), Hirtshals (dansk), Hållö, Torungen (norsk), Ferder (norsk).
1971 hade fyrplatsen (Lille) Ferder
- Fyrkaraktär Bx(3) 30 s 19 M.
- Mistsignal 2 ljud var 2 min.
- Radiofyr.
XXXX automatiserades fyren.
- Fyrplatsen avbemannades
Nuvarande karaktär: Fl(3) W 30s 19 M. Lyshöjd: 47,0 m. Racon
Jfr norskt fyrväsende, Skagerack, entreprenör, kolfyr, täckt stenkolsfyr, Löwenörn, västerhavet, Lux-ljus, mistsignal, radiofyr, racon