Pater Noster

Pater Noster, fyrplats på Hamneskär 3 M VNV Marstrand på västkusten, gränsen mellan Skagerack och Kattegatt. Lat. N 57° 54'. Long O 11° 28'.

Bemannad 1868-1964, se bemanning.

	(Här ska karta och bild in)		 

Före

Gränsen mellan Skagerack och Kattegatt anses gå genom en tänkt linje dragen mellan fyrarna Pater Noster resp Skagen på Jylland.

Pater Noster ersatte fyren på Carlstens fästning på Marstrandsön.

• Carlstens fyr ansågs vara för högt placerad.
• Samtidigt som Pater Noster tändes 1 november 1868 så släcktes Carlstens fyr samt tändes en ledfyr för norra inloppet i Marstrand, Marstrands hamnfyr.

”Fyrtornet är uppfört på Hamneskär, en av de västligaste klipporna av Paternosterskären, NV från Marstrand.” Paternosterskären bildar ett för de sjöfarande ökänt "radband" sett från Marstrandsön.

Redan under 1720- och 1750- talen omnämndes i kungliga brev behovet av en fyr för att varna för Paternosterskären.

Fyren tändes

1867-1868 uppfördes fyrplatsen. Fyrtornet av järn var cirka 32 m högt och utgjordes av ett "öppet pelartorn i järn", dvs en "Heidenstammare", försedd med lanternin med oljelampa för rovolja och 1:a ordningens lins.

• Fyrtornet tillverkades på Ludvigsbergs Mekaniska Verkstad (ingenjör Jacques Lamm). Den var galvaniserad och ett av de första större föremål i Sverige som fick en sådan rostskyddsbehandling. (Den första var troligen Måseskär).
• Linsen av 1:a ordningen (1840 mm Ø) var en dioptrisk planlins med 16 fack à 22,5°, krona (16 ringar) och krans (8 ringar), tillverkad av Barbier & Fenestre, omgående, lagrad på 10 metallhjul, omloppstid 3 min, urverk med lod, lodvikt 51 kg. Oljelampa med fyra vekar. Ljusstyrka 37 000 Hefnerljus. Fyrkaraktär: blänk.
• Bebyggelsen bestod av ett boningshus, ritat av L Fr Lindberg, samt ekonomibyggnader, ritade av G E Höjer. I det tre lägenheter långa boningshuset innehade fyrmästaren två rum och kök samt ett mindre kontor. Fyrvaktaren och fyrbiträdet förfogade över var sin boyta med ett rum och kök.
• Byggandet leddes på plats av N.G. von Heidenstam, vilken med familj bosatte sig på Hamneskär en kortare tid.

1869 uppsattes en klockstapel med mistklocka. Klockan var gjuten av Johan A Beckman i Stockholm. Slagmekanismen till klockan drevs med vindkraft via en liten väderkvarn med två vingar.

1872 enligt Lotsstyrelsen: ”Omgående linsfyr med blänk. Lat. N 57° 53',8. Long O 11° 28',1.

• Fyrapparaten: 1:a ordningens lins-.
• Fyrljusets höjd över vattenytan: 120 fot (36 m).
• Fyrtornet: öppet pelartorn av järn, rött.
• Lysvidd: 20 (distans)minuter.
• Grundens höjd över vattenytan: 22 fot (6,6 m).
• Lysfält: runtom horisonten.
• Tornets höjd från grund: 108 fot (32,4 m).

Linsapparaten, av 1:sta ordningen, är omgående och visar inom varje 1 1/2 minut en mycket stark blänk, som varar 20 till 25 sekunder. Inom 1 à 1 1/2 mil synes mellan blänkarna ett svagare stadigt sken. Tornet är rödmålat; likaså de öster därom liggande boningshusen för fyrbetjäningen. Vid platsen finns en ringklocka, varmed under disigt väder och tjocka klämtning verkställes medelst en av vinden driven apparat eller för hand. Arbetena med fyrinrättningen utfördes 1867 och 1868 och sistnämnda år tändes fyren, då samtidigt den på Marstrands fästningstorn varande fyren släcktes, varemot vid östra sidan av inloppet till hamnen tändes där nu befintlig ledfyr."

Fotogenlampa

1887 utbyttes oljelampan för rovolja mot fotogenlampa med veke. Ljusstyrkan ökade till 56 000 Hefnerljus.

1897 erhöll fyrplatsen en mistsignalkanon "av kommendör Engströms konstruktion" med kanonhus och kruthus.

• Vindkraften för drivning av mistklockan visade sig inte vara en lyckad lösning, klockan hördes dessutom inte särskilt långt.
• Signalering med kanon mötte emellertid stor misstro och protest från lokalbefolkningen, som ansåg att knallarna störde fisket.

1900 flyttades mistklockan till Måsknuvs fyrplats, där den finns än i dag.

• En båtkran uppsattes.

1904 utbyttes mistsignalkanonen "av kommendör Engströms konstruktion" mot en knallsignalapparat.

• Mistsignalkanonen med kanonhus flyttades till Vinga.
• Knallsignalapparaten uppsattes på tornet och var åtkomlig från vaktrummet.

1906 flyttades kruthuset till Måseskär.

Lux-ljus

1907 utbyttes fotogenlampa med veke mot Lux-ljus. Fyrens ljusstyrka: 110 000 Hefnerljus. En bagarstuga uppfördes.

1920 erhöll fyrplatsen en cistern för fotogenbränslet.

1924 förbättrades stagningen av fyrtornet genom att diagonalstagen försågs med klämmor.

1932-1938 bedrevs lotsbarnskola på fyrplatsen.

1935 byggdes en ny båtslip.

1937 anlades en ny hamn på östra sidan av ön. Det var ett så kallat AK-arbete.

• Fyrplatsen erhöll en ny båt och slip med handvinsch.

1942 båtkranen flyttades från västra till östra hamnen.

1945 utbyttes knallsignalapparaten mot tyfon med i ett nytt maskinhus motordriven kompressor.

• Tyfonen var försedd med fyra pipor.

1947 försågs båtslipen med motordriven vinsch.

1949 förbättrades hamnen med en skyddsmur.

1950 installerades ett nytt maskineri för mistsignalen.

Elektriskt ljus

1953 erhöll fyren elektriskt ljus att användas i osiktigt väder som förstärkning till Lux-ljuset.

• Ljusstyrka ökades då till 600 000 Hefnerljus.
• Strömförsörjningen skedde från lokal generator driven av dieselmotor för mistsignalanläggningen.

1961 var fyrkaraktären B 30 s 17 M. Ljusstyrka: 56 000 HK men vid tjocka 600 000 HK.

• Roterande lins med Lux-ljus men vid tjocka kompletterat med 1000 W glödlampa.
• Mistsignal: Tyfon 2 ljud 120 s (7+3+2+108).

1964 drogs kraftkabel från Tjörn till Hamneskär.

• Fyren elektrifierades och automatiserades.
• Orginallinsen utbyttes mot en lins av 4:e ordningen (500 mm Ø).
• Fyrplatsen avbemannades, se avbemanning.

Och sedan

1968 var tornet målat rött.

• Optisk karaktär: B W 15 s 16,5 M. Lyshöjd: 35,6 m. Ljusstyrka: W 120 000 cd.
• Akustisk karaktär: Tyfon 1 långt och ett kort ljud var 60 s. (6 + 3 + 2 + 49). Mistsignalen var tvåtonig, dvs avgavs med två samtidiga toner (ca 210 Hz och ca 260 Hz).

1977 ersattes fyrplatsen av den nybyggda kassunfyren Hätteberget, placerad cirka 4 M väster om Marstrand.

• Fyren Pater Noster släcktes 24 november samma dag som Hätteberget tändes.
• Lampan i fyren släcktes emellertid inte då kommando om detta gavs från Norrköping.
• Det visade sig att på grund av det dåliga vädret hade reservaggregatet för mistsignaleringen startat och försörjde fyren med ström.
• En fyringenjör fick åka ut till Hamneskär och manuellt släcka fyren.
• Sjöfartsverkets avsikt var sedan att fyren skulle rivas på samma sätt som den på Väderöbod, dvs genom att koppla en wire till en bogserbåt.

1978 uppsattes på en ställning öster om fyren ett orienteringsljus.

1979 renoverades fyren bekostat av AMS. De av föreningen Rädda Pater Noster insamlade medlen kunde sparas till senare behov.

1989 renoverades fyren åter genom rostknackning och målning. Kostnad 1,5 MSEK, delvis bekostat av föreningen. Se riksdaler.

2002 monterades fyren loss och lyftes hängande i en stor pontonkran från Hamneskär till Rönnäng på Tjörn.

• Fyren monterades ner bit för bit starkt angripen av gravrost.
• Delarna flyttades senare till Uddevalla för att senare tas omhand av Pharmadule-Emtunga och dess underentreprenörer.

2007, senast, skall enligt planerna fyren åter vara på plats. Renoveringen har då kostat cirka 25 MSEK inklusive upprustning av fastigheterna.

Nuvarande optik: (nedmonterad)

Nuvarande karaktär (2000): (släckt så när som på ett orienteringsljus).

Jfr Heidenstam, järnfyr, mistsignal, linstyper, Lux-ljus, Carlstens fyr, Marstrands hamnfyr, Hätteberget, Västerhavet.