Falsterbo
Falsterbo, fyrplats på Skånes SV udde, anlagd av danskar, troligen Nordens första fyr.
Bemannad cirka 1202-1223 samt 1627-1972. WGS-84 Lat. N. 55° 23’,0. Long. O. 12° 49’,0.
(Här skall karta och bild in)
Hansatiden
1202, cirka, anlades under den danske kungen Waldemar II fyrplatsen, troligen Nordens första fyr, som svar på att Hansan i Lübeck hade rest krav på detta.
- Fyringen sköttes av dominikanermunkar från den katolska kyrkan.
- Lotsningen skedde också med hjälp av munkar. S:ta Gertruds tegelkyrka minner om denna tid.
- Fyren uppfördes på Kolabacken cirka 400 m ost om den nuvarande fyrplatsen och bestod troligen av ett fyrfat placerat på marken.
1223 upphörde fyringen.
Vippfyr
- 1627 hade den danske kung Christian IV beordrat byggandet av fyr och detta år anlades fyr i form av vippfyr på Kolabacken.
- 1658 kom genom freden i Roskilde den danska fyrplatsen att tillhöra Sverige.
- 1672 hade Maria Sofia de la Gardie kungligt privilegium för de skånska fyrarna Kullen och Falsterbo, dit hon levererade kol från egna gruvor i Skåne. Detta år fick hon dessutom kungligt privilegium för uppförande och brukande av två fyrar på Öland: Ölands Södra Udde resp Ölands Norra Udde.
- 1747-1763 hade Skånska Stenkolsintressenterna entreprenad på fyrarna Nidingen, Kullen och Falsterbo men man ledsnade i förtid och överlät entreprenaden.
- 1766-1786 hade handlanden och rådmannen Sven Schale i Göteborg entreprenad på fyrarna Nidingen, Kullen och Falsterbo.
Nuvarande fyr
- 1793-1795 byggdes i tegel ett nytt torn av typen "öppen stenkolsfyr". Detta var Sveriges första kombinerade fyr- och boningshus. Ritat av Olof Tempelman, hovarkitekt till Gustav III. Uppfört under Gustaf IV Adolfs fjärde regeringsår.
- Byggnaden av tegel bestod av två våningar kring ett centralt trapphus.
- Innanför detta löpte ett schakt från toppen till bottenplanet.
- Nedersta våningen var förråd för stenkol och utrustning.
- Den andra våningen utgjordes av ett vaktrum samt ett kök och två bostadsrum för fyrpersonalen.
- Tegelstenen uppges komma från drottning Margaretas slott.
Grundkonstruktionen kan härledas till Polheimers kolugn.
- Överst på ett centralt placerat schakt var fyrgrytan placerad.
- Draget för elden uppstod dels genom att schaktet fungerade som omvänd skorsten, dels genom att askan rasade ner till botten av schaktet, värmde upp luften och orsakade en uppåtriktad luftström.
- Draget kunde man till en del reglera genom läget för dörren till schaktet i bottenvåningen.
1796 tog den nya fyren över fyringen.
- Vippfyren släcktes, den sista i bruk i världen.
1801-1811 levererades kolet med säkerhet från Höganäs. Kontraktet tecknades 1800 mellan Kronan och greve Erik Ruuth. Förutom att denne från 1790-talets början i det närmaste innehade monopol på leverans av kol till de svenska fyrarna innebar det att han som entreprenör mot årlig betalning skulle svara för skötsel och underhåll av de svenska kustfyrarna.
1811 upphörde entreprenaden. Kronan övertog ansvaret för fyren.
Linsfyr
1842-1843 byggdes tornet om och försågs med lanternin med linsapparat och rovoljelampa. Den krenelerade överdelen av tornet och cirka 1,5 m därunder togs bort.
- Linsen av 2:a ordningen (1400 mm Ø) var en dioptrisk trumlins med 6 fack à 60°. Kronan och kransen var utförd i form av folierade speglar. Tillverkad 1842 av Henry Lepaute.
- Lanterninen i järn med kupol av koppar tillverkades av Owens faktori i Stockholm.
- Vintertid värmdes rovoljan till temperatur över stelningspunkten i två behållare på var sia av en kamin.
1843 byggdes på fyrplatsen ett nytt hus för fyrmästaren med familj. Tre rum och kök.
På 1850-talet utbyttes lanterninen mot en tillverkad i Frankrike.
1863 utbyttes den folierade kronan och kransen mot "ljusbrytande och reflekterande linser", dvs till catoptrisk krona (12 ringar) och krans (5 ringar).
1866 byggdes på fyrplatsen ett nytt hus för den övriga fyrpersonalen.
1872 enligt Lotsstyrelsen: ”Linsfyr med fast sken. Lat. N. 55° 23’,0. Long. O. 12° 49’,3.
- Fyrapparaten: 2:dra ordningens lins-.
- Tornets höjd från grund: 84 fot (25,2 m).
- Fyrtornet: av sten, nedtill grågult, upptill vitt med röda bälten.
- Fyrljusets höjd över vattenytan: 80 fot (24,0 m).
- Lysvidd: 14 (distans)minuter.
- Grundens höjd över vattenytan: 8 fot (2,4 m).
- Lysfält: runt horisonten, utom i en liten vinkel inåt land.
Fyrtornet är uppfört nära yttersta spetsen av Falsterbo udde. Det är på den nedre delen grågult och på den övre runda gråvitt med tvenne röda bälten. Fyrbetjäningens rödmålade boningshus nära intill och norr om fyrtornet. Emedan udden är fullkomligt kal, utgör byggnaderna därå ett gott dagmärke. I SSV 1/4 V 5 (distans)minuter från udden ligger Falsterbo fyrfartyg.”
1887 utbyttes rovoljelampan mot fotogenlampa med veke.
1906 utbyttes fotogenlampa med veke mot Lux-ljus och installerades intermittensapparat flyttad från Östergarn.
1909 uppsattes en optisk anordning för signalering om isläget.
1927 utbyttes Lux-ljuset mot dalén-ljus. Intermittensapparaten togs bort.
1935 elektrifierades fyren, 1000 W glödlampa. Samma år blev fyren statligt byggnadsminne. Dalén-ljuset flyttades till Valö.
- Optisk karaktär: Int W 5 s 15 M. Ljusstyrka: W 40 000 cd.
- Tornet gulgrått med svart bälte.
1972 automatiserades fyren.
- Fyrplatsen avbemannades.
- Fyren fjärrmanövrerades från Trelleborgs lotsplats.
1990 släcktes fyren, nu ersatt av den nya kassunfyren på Falsterborev (tänd 1972).
1993 återtändes fyren. Vellinge kommun, som nu äger fyren, lät tända en 40 W glödlampa i lanterninen. Ljusstyrkan påstås motsvara ungefär dalén-ljuset från 1927.
Nuvarande optik: original 2:a ordningen (1400 mm Ø) dioptrisk trumlins med 6 fack à 60° med catoptrisk krona (12 ringar) och krans (5 ringar).
Nuvarande karaktär: Oc W 5 s 10 M. Lyshöjd: 23,8 m.
Jfr entreprenör, öppen stenkolsfyr, vippfyr, linsfyr, folierad spegel, Lux-ljus, dalén-ljus, sillolja, Owens faktori, återtändning, Falsterborev, Falsterbokanalen, Tempelman.