Stångehuvud: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
'''Stångehuvud''', svensk obemannad f.d. [[ledfyr]] vid [[Lysekil]], [[Skagerack]]. | '''Stångehuvud''', svensk obemannad f.d. [[ledfyr]] vid [[Lysekil]], [[Skagerack]]. | ||
Fyren är nu släckt och '''ersatt''' av den då nybyggda fyrplatsen [[Stångholmen]]. | |||
Farleden [[Smögenleden]]. V om [[Lysekil]]. O om farleden. | Farleden [[Smögenleden]]. V om [[Lysekil]]. O om farleden. | ||
| Rad 60: | Rad 62: | ||
* [[Fyrkaraktär]]: Klippsken. Ljus 2s. Mörker 2s. Två ledande sektorer. "Visar vit klipp i loppen samt röd ost om loppen." | * [[Fyrkaraktär]]: Klippsken. Ljus 2s. Mörker 2s. Två ledande sektorer. "Visar vit klipp i loppen samt röd ost om loppen." | ||
''' | '''1918''' fick fyren automatiskt [[AGA-ljus]] med [[lins]] av [[6:e ordningen]]. Vitt fyrhus. | ||
* [[Fyrkaraktär]]: K WRG 4s 9M. [[Lyshöjd]]: 11,5 m. | * [[Fyrkaraktär]]: K WRG 4s 9M. [[Lyshöjd]]: 11,5 m. | ||
* | * Fyren belyser med reguljärt [[klippsken]] följande [[sektor]]er: | ||
: {| border style="text-align:center" | |||
! Fyrsken || Gräns || Gräns | |||
|- | |||
| Grönt || 150 || 156 | |||
|- | |||
| Vitt || 156 || 158 | |||
|- | |||
| Rött || 158 || 168 | |||
|- | |||
| Grönt || 330 || 334 | |||
|- | |||
| Vitt || 334 || 337 | |||
|- | |||
| Rött || 337 || 343 | |||
|} | |||
* Det norra, vita skenet leder mellan [[Stora Kornö]] i V och Saltöungar i O; det södra leder O om grundet Spättasbåde. | |||
'''1940''' Släcktes fyren, nu '''ersatt''' av den nybyggda fyrplatsen [[Stångholmen]]. | '''1940''' Släcktes fyren, nu '''ersatt''' av den nybyggda fyrplatsen [[Stångholmen]]. | ||
| Rad 72: | Rad 92: | ||
== Fyrens syfte == | == Fyrens syfte == | ||
Samtidigt med [[Stångehuvud]] anlades år 1890 | Samtidigt med [[Stångehuvud]] anlades år 1890 två obemannade [[ledfyr]]ar, en på [[Bläckhall]] och en på [[Svensholmen]]. | ||
Fyrarna gav ledning från [[Lysekil]] nordvart via inomskärsleden och vidare över Malmö Drag med fortsättning till [[Smögens Hamn|Smögen]] och [[Gravarne]]. | Fyrarna gav ledning från [[Lysekil]] nordvart via inomskärsleden och vidare över Malmö Drag med fortsättning till [[Smögens Hamn|Smögen]] och [[Gravarne]]. | ||
Nuvarande version från 19 november 2023 kl. 18.28
Stångehuvud, svensk obemannad f.d. ledfyr vid Lysekil, Skagerack.
Fyren är nu släckt och ersatt av den då nybyggda fyrplatsen Stångholmen.
Farleden Smögenleden. V om Lysekil. O om farleden.
Fyrplatsen
WGS-84 Lat. N 58 16,3. Long. E 11 24,8. Sv. Nr. -. Int. Nr. -
1890 anlades fyrplatsen. Veklampa.
- Fyren utgjordes av typ "fyrkur i trä". Träkuren var tillverkad hos snickerifabrik Bark & Warburg i Göteborg och anlände monteringsfärdig.
- Veklampa. Vitt fyrhus.
- Fyrkaraktär: Klippsken. Ljus 2s. Mörker 2s. Två ledande sektorer. "Visar vit klipp i loppen samt röd ost om loppen."
1918 fick fyren automatiskt AGA-ljus med lins av 6:e ordningen. Vitt fyrhus.
- Fyrkaraktär: K WRG 4s 9M. Lyshöjd: 11,5 m.
Fyrsken Gräns Gräns Grönt 150 156 Vitt 156 158 Rött 158 168 Grönt 330 334 Vitt 334 337 Rött 337 343
- Det norra, vita skenet leder mellan Stora Kornö i V och Saltöungar i O; det södra leder O om grundet Spättasbåde.
1940 Släcktes fyren, nu ersatt av den nybyggda fyrplatsen Stångholmen.
Idag ligger fyren i Stångehuvuds Naturreservat, som är ett populärt område för fritidsaktiviteter. Fyrhuset förvärvades först av stiftelsen Vikarvet men sommaren 2017 köpte Kungliga Vetenskapsakademien det av Vikarvet.
Fyrens syfte
Samtidigt med Stångehuvud anlades år 1890 två obemannade ledfyrar, en på Bläckhall och en på Svensholmen.
Fyrarna gav ledning från Lysekil nordvart via inomskärsleden och vidare över Malmö Drag med fortsättning till Smögen och Gravarne.
Teknik
Fyren var utrustad med en så kallad åtta-dagarslykta. Det var en sorts fotogenlampa. Den var tänd dygnet runt. Den hade en bränslebehållare stor nog att räcka i åtta dagar. Bränslet bestod av så kallad gasolja, den tidens fotogen.
Huset var av den tidens standardmodell. Det var tillverkat i trä på snickerifabrik Bark & Warburg i Göteborg. Det kom som "prefab" till fyrplatsen och monterades på kort tid. De tillverkades i ett större antal. 1883 levererade man 17 sådana fyrkurar i trä med tillhörande förrådsbodar till Lotsverket. Under perioden 1882-1886 anlade Lotsverket inte mindre än 88 sådana ledfyrar.
Sektorerna bildades med hjälp av skivor av färgat glas monterade på ställningar som satt fast i berget utanför fyrhuset. Den ledande sektorn med vitt ljus bildades av glipan mellan de färgade glasen. På gamla fotografier ser de ut som mörka skärmar.
När AGA-ljuset ersatte veklampan innebar det att driften blev automatiserad. En solventil tände fyren när det blev mörkt och släckte den när det åter blev ljust. Bränsle behövde bara fyllas på en eller två gånger per år. Det sköttes av Lotsverkets personal från Erholmens gasstation vid Marstrand. De bytte gasackumulatorerna som innehöll acetylen som var fyrens bränsle.
Personal
Fyren var obemannad men krävde ändå tillsyn. På fotogentiden bestod arbetet av att fylla på bränsle, trimma veken, göra rent lampglas, glasrutor och skivorna som bildade sektorer.
Med fyren automatiserad med AGA-ljus behövdes bara tillsyn då och då för att kolla att allt var OK.
För att få reda på vilka som arbetat här klicka på länken: fyrpersonal Stångehuvud
Länkar
- Beskrivning av Bygget av en Lindströms Rotator, av Arne Jonsson.
Smögenleden
Klicka här för att se fyrarna i Smögenleden
Jfr Skagerack, Västerhavet, Brofjorden, svenskt fyrväsende, Lotsverket, ledfyr