Lindbergs rotator

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

Lindbergs rotator, en anordning för att ge fyrljuset dess fyrkaraktär. Utvecklad 1881 av L Fr Lindberg.


Iso Al WR 2s.jpg

SweFlag.jpg Fotogenlamp ritad.jpg Symbol fyr.jpg Historik.jpg

Lindbergs rotator med fast lins och roterande skärm med röda glas, gav omväxlande vitt och rött klippsken. Utlånad från Vänermuseet till Hammarö Skärgårdsmuseum. Foto L Elsby
Överdelen på en Lindbergs rotator med tvåskenad reflektor. Frilagt foto från Sjöhistoriska Museet
Lindbergs rotator med fast lins och roterande skärm. Foto Sjöhistoriska Museet
Lindbergs rotator med bränsletank för 8 dagar, s.k. åtta-dagarslykta. Arkiv Finska Sjöfartsverket

Förhistoria

Med undantag av ljus från större kustfyrar och angöringsfyrar låg skärgården i mörker fram till 1880-talet. Kostnaden för att bygga ut ständigt bemannade ledfyrar i skärgården var snudd på oöverkomlig. Ett sätt att lösa problemet var att konstruera en lykta som inte krävde så mycket skötsel, så att den kunde lämnas obemannad och bara då och då få tillsyn.

En fabrikör Nyberg lyckades ta fram en lykta med lång brinntid. Som bränsle användes så kallad gasolja, en föregångare till fotogen. Den skicklige instrumentmakaren GV Lyth lyckades utveckla konstruktionen så att den lyste åtta dagar eller mer, s.k. åtta-dagarslykta.

Ljuset var dock vanskligt att skilja från annat sken från samhället. Det saknade en "pulserande" fyrkaraktär som man kunde skilja från fast sken. En lösning blev Lindbergs rotator, som i princip skötte sig själv. En annan lösning blev von Otters klippapparat som dock krävde ständig passning. Den drevs med urverk och lod som med regelbundenhet behövde vevas upp.

Konstruktionen

Värmen från fyrens veklampa styrdes till ett hjul försett med vingar. Det påminner om julens "änglaspel". Vingarna satt överst på en cylinder, som kom att drivas runt av luftströmmen.

  • Nederst på den roterande cylindern kunde fästas mörka skärmar eller
  • färgat glas, rött eller grönt.
  • Axelns nedre spets var lagrad mot en hård sten av agat.
  • Hastigheten på rotatorn kunde hållas konstant.

Även denna konstruktion utvecklades till att bli praktiskt användbar av den skicklige instrumentmakaren GV Lyth

Egenskaper

Till skillnad från en fyr med fast sken fick man en fyr som hade en annan fyrkaraktär (blixt, blänk, klipp, intermittent)

För första gången fick man en fyr som kunde visa olika färg på ljusskenen, så kallat växelsken.

  • Dessutom kunde man ha färgade sektorer.
  • Senare utvecklades rotatorn så att glasen ersattes med linser. Fyrapparaten kom då att visa blixtsken eller blänk. Lysvidden förbättrades.
  • Rotatorn kom mest att användes i mindre fyrar såsom ledfyrar.
  • Den kom ur bruk då AGA-ljuset infördes.

Ur Lotsstyrelsens underdåniga berättelse för 1882, sid 22, ff

Nytt system för smärre ledfyrar. Uti Styrelsens berättelse för år 1881 omnämndes, att ganska tillfredsställande resultat blifvit gjorda med användande af gasolja till lysämne uti mindre fyrar och att ytterligare försök pågingo till utrönande huruvida dylik olja lämpade sig för användning å flytande sjömärken. Bland de här ofvan omförmälda talrika fyrar, som under år 1882 tillkommit vid de svenska kusterna, är flertalet sådana fasta gasoljefyrar, hvilka alla under den tid af i medeltal 3 månader de brunnit, gifvit tillfredsställande resultat. En lysapparat efter samma system, afsedd för flytande sjömärke, har äfven blifvit tillverkad och kommer ofördröjligen att pröfvas, apterad på en större boj, som skall utläggas i öppen sjö utanför Sandhamn.

Det ifrågavarande nya fyrsystemet, som med afseende på billighet i anläggnings- och underhållskostnad öfverträffar alla andra, delade dock från början med andra smärre ledfyrar med fast sken den olägenheten, att den icke synnerligen stora eller kraftiga fyrlågan i bebyggda skärgårdar med betydlig sjötrafik lätt nog kunde förvexlas med något starkt ljus på land eller från ett fartyg. För att afhjelpa denna olägenhet borde fyren visa tätt återkommande blänkar eller sken med vexlande färger, d. v. s. blifva omkringgående och således äfven förses med ett för sådant ändamål inrättadt urverk. Då emellertid ett af detta systems största företräden bestod just deri, att fyren utan tillsyn kunde förblifva oafbrutet lysande 10 ä 14 dygn, eller om så åstundades ännu längre tid, måste, om denna fördel icke skulle uppgifvas, ett dyrbart urverk anskaffas, hvarigenom åter anläggningskostnaden i betydlig mån skulle förökas.

Sedan det emellertid lyckats Ingeniören L. F. Lindberg att på ett särdeles enkelt och tillika sinnrikt sätt besegra dessa svårigheter genom att såsom motor för blänkapparaten använda den genom värmen från lamplågan upphettade luften, har den för ändamålet konstruerade apparaten blifvit använd uti nästan alla de år 1882 uppförde gasoljefyrarne och städse visat sig pålitlig. Ifrågavarande uppfinnings största förtjenst torde ligga i de karakteristiska ljusföreteelser, som genom dess användande åstadkommas och genom hvilka fyrar med dylik apparat alldeles oförtydbart skilja sig från hvarje annat ljussken. Också har systemet väckt uppmärksamhet i flera andra länder såsom Norge, Finland, England och Amerika, från hvilka förfrågningar, och från några af dem äfven beställningar å profapparater ingått.

Utbyggnad

1881 uppsattes på prov den första rotatorn. Försöket slog väl ut.

I perioden 1882 till 1886 anlade Lotsverket 88 ledfyrar utrustade med Lindbergs rotator

De placerades i små byggnader nära vattnet. Många placerades i trähus som kom att tillverkas av snickerifabrik Bark & Warburg

1883 uppfördes i Finland 13 ledfyrar utrustade med Lindbergs rotator

Länkar


Jfr fyrkaraktär, ledfyr, växelsken, von Otter, Lyth, intermittenshylsa, Hanö, Tärnö, Lindberg.