Vattenstånd
Vattenstånd, rådande nivå på vattenytan i ett område i förhållande till normalytan.
Vattenståndet i havet varierar som kombination av inverkan från månen, lufttrycket och vindarna.
I sjöar varierar vattenståndet på grund av tillrinning och avtappning. I reglerade sjöar strävar man efter att hålla nivån mellan högsta och lägsta tillåtna gräns. Se Vänern, SMHI
Vattenståndet mäts med pegel eller mareograf
Månens inverkan
Månen och solen utövar en dragningskraft på Jorden. Så även på vattenytan som dras mot solen respektive månen. I till exempel Engelska kanalen kan det vara 7 meter mellan ebb och flod medan skillnaden i vårt närområde är relativt liten.
Skillnaden mellan hög- och lågvatten är i Oslofjorden cirka 50 cm vid spring, i Smögen 40 cm, i Varberg 20 cm. Spring inträffar i dessa trakter cirka 10 dygn efter fullmåne. I Östersjön finns också tidvatten men har där ingen större betydelse.
Tidvattenström förekommer endast lokalt i smala sund, till exempel Svinesund, Björnsundskanalen (Malö Strömmar) och sunden mellan Orust, Tjörn och fastlandet. Vid Malö Strömmar kan strömmen uppgå till cirka 2-3 knop.
Lufttryckets inverkan
1 kubikmeter luft väger drygt 1 kg. Om trycket ökar så ökar vikten. Därför, om barometern visar högt lufttryck väger luften mera där och pressar vattnet ut åt sidorna. Nivån på havsytan blir lägre. Vattnet sjunker. Och omvänt: om lufttrycket år lågt så pressas vatten in från sidorna och nivån på havsytan ökar. Vattnet stiger.
Med andra ord: vid högtryck har havsytan högre nivå, vid lågtryck lägre.
Vindens inverkan
Eftersom högtryck och lågtryck beror på cirkulerande vindar har de även därigenom inverkan på vattenståndet, förutom klimatet.
När vinden blåser kraftigt och ihållande uppstår strömmar i ytvattnet. Vattenståndet ökar vid den kust som vinden blåser mot. Och omvänt: Vattenståndet minskar vid den kust som vinden blåser från. Förekomst av skärgård eller större vikar ger lokala avvikelser från denna regel.
Öresund och Bälten utgör en tröskel mellan vattenmassorna i Kattegatt och Östersjön. Vid ostlig vind i Södra Östersjön pressas vattnet mot Öresund och Bälten. Vattenståndet ökar på denna sida. På den andra sidan, i Kattegatt, blåser vinden bort vattnet i riktning mot Atlanten. Vid ostlig vind så sjunker alltså vattenståndet på norra sidan av Öresund och Bälten medan den på södra sidan stiger. Och omvänt vid västlig vind.
På motsvarande sätt verkar Norra Kvarken på vattenmassorna i Bottenviken och Bottenhavet.
Om vinden skulle kantra, till exempel genom en lågtryckspassage, kan ändring i vattenståndet ske snabbt.
Medelvatten
De i sjökortet angivna djupen är framräknade i förhållande till en referensyta.
Nu för tiden utgörs medelvattenståndet av ett beräknat värde som baseras på landhöjningen och förändringen under ett flertal år (minst 30) av uppmätt värde för medelvattennivån.
Mätning av vattenstånd
Vattenståndet mäts med pegel eller mareograf. En pegel är en fast monterad mätsticka (ser ut som en linjal) som nivån avläses mot. En mareograf är en inkapslad apparat där en flottör flyter på vattnet och som är kopplad till en registrerande anordning.
Jfr pegel, mareograf, inlandsis, landhöjning, jordbävning, vulkan, klimat, missvisning, emigration, navigering