Gasning

Gasning, uttryck använt då förbrukad gastub till acetylenfyrar utbyttes och ersattes med nyfylld.

Arbetet "ute i fält" var tungt och förenat med risk för halka, klämskador och vrickade fötter.

Fyren Väcker i Bohuslän. Tuberna hissas "ombord" på fyren. Foto Vilgot Andersson.

Fyren Väcker. Tuberna på marken. Foto Vilgot Andersson

Arbetsbåten, den så kallade Erholmsjakten. Foto Lennart Hermansson

Fyrar gasas inom Östra lotsdistriktet från gasjakten Sefyr. 1960-70. Arkiv Kalmar Läns Museum.

Gasning av fyrar med MS Kalmar inom Östra lotsdistriktet 1960. Arkiv Kalmar Läns Museum.

Gasning av fyrar med gasjakten Sefyr 1960 eller 70-tal. Arkiv Kalmar Läns Museum.

Framställning av acetylen och fyllning av gastuberna

Detta skedde på ett par platser i Sverige.

På västkusten skedde det på Erholmens gasstation.

På ostkusten skedde det på AGA AB på Lidingö i Stockholm.

Trollhätte kanal hade en egen vid slussarna i Trollhättan. Senare inköptes gasen från AB Dissousgas i Vänersborg.

Bytet av gastuber på fyrar

När man skulle byta på fyrarna fylldes lastrummet på tjänstebåten med tuber fulla med gas. Båten hade ett djupgående som var måttligt för att tillåta att man kunde köra nära intill fyrens landningsplats.

• Då man kom fram till fyren lastades de över till en störra eka, som man hade på släp.
• Varje gastub vägde cirka 120 kg. Den innehöll 9 kg gas. Antalet tuber per fyr varierade mellan 1 och 12 stycken.
• Och så rodde man till fyren. Om det var besvärande sjögång måste tuberna sättas i land långt från fyren.
• Sedan fick de bäras i bår över berg och djupa dalar. Det var ett tungt slit och släp.

Jfr svenskt fyrväsende, acetylen, gasackumulator