Skeppsgossekåren

Från fyrwiki
Version från den 30 september 2016 kl. 15.31 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Skeppsgossekåren - eller Måsakåren, en sjömilitär rekryteringsbas. Skeppsgossekåren var aktiv åren 1685 - 1939. Syftet var att förse militären med kunnig personal. Utbildningen bestod av teori varvad med praktik och var för sin tid avancerad. Förutom militära ämnen samt läsa, skriva och räkna fick man bland annat lära sig kvadratrötter och "sjömansspråket" engelska. Militären organiserade även lotsbarnskolan och kadett- och officersutbildningar.

SaltskärsKäringExtend.jpg

SweFlag.jpg Livet.jpg Symbol Person.jpg

Skeppsgossar. Arkiv Sjöhistoriska museet
I Karlskrona uppfördes kasern Ankarstierna som logement för skeppsgossarna
Eleverna skrevs in i en rulla. Arkiv Militärhistoriska museet
Skriftliga betyg gavs i alla ämnen. Hade man varit särskilt duktig kunde man föräras en pokal. Denna tillhör Nr 130 Andersson. Foto Leif Elsby
Jarramas användes under sommarhalvåret för utbildning i navigation och sjömanskap för skeppsgossarna
Segelfartyget Af Chapman användes också för utbildning av skeppsgossekåren. Foto Leif Elsby


Skolning för flottan Skeppsgossekåren var vad man idag skulle kalla folkskola med inackordering. Det var ”specialinriktning på sjön”. Syftet var att utgöra en grund för rekrytering till den svenska flottan. Av erfarenhet visste man att skeppsgossarna ofta blev duktiga sjömän.

Söner och fattigmansbarn Vanligtvis var det söner till örlogsmän som blev skeppsgossar. Verksamheten hade dock under långa tider drag av socialvård och statlig hjälpanstalt. Faderlösa eller fattigmansbarn hade förtur.

Sträng fostran. Många rymde Kårens uppgift var att värva, fostra och utbilda unga pojkar i sjömanskap. Den skulle även fostra sina elever till goda och gudfruktiga medborgare. Disciplinen var hård. Aga var vanlig. Pennalism förekom. Många pojkar rymde från kåren.

Bildades under stormaktstiden Kåren bildades under den svenska stormaktstiden. Då var Östersjön nästan ett svenskt innanhav. Staden Karlskrona anlades 1680 som örlogsbas. Den hade en mer isfri hamn än den i Stockholm. Samma år anlades Karlskrona örlogsvarv och flyttades amiralitetet dit från Stockholm.

Stort behov av sjöfolk Nya örlogsfartyg byggdes. Behovet av dugligt sjöfolk var stort. Det gällde både manskap och befäl. Rekrytering genom ”båtmanshållet” utökades. Det var en del i indelningsverket. Man önskade också att på andra sätt utbilda och kontraktsanställa manskap samt lägre officerare.

Indelning i kompanier Skeppsgossekåren bildades 1685 och förlades till Karlskrona. 1828 delades kåren upp i 1:a och 2:a kompaniet. 1902 tillkom det 3:e kompaniet. 1907 startade även en kår i Marstrand. Den kom att kallas 4:e och 5:e kompaniet. Marstrandskompanierna hörde till Stockholms örlogsstation. Även Stockholm och Göteborg har haft sina kompanier. Det i Göteborg upphörde 1848. Det i Stockholm upphörde 1854.

Måsakåren. Åldersgräns Kåren kallades till vardags för ”Måsakåren”. Skeppsgossarna var ”måsar”. Lägsta ålder för antagning har varierat. Från början var den 8 år. 1848 höjdes den till 13 år. Men för dem som antogs till musikutbildningen gällde fortfarande 8 år. 1899 höjdes den till 15 år för alla.

Gedigen utbildning Eleverna erhöll en gedigen, treårig utbildning. Redan 1692 hade prästerskapet i Karlskrona bestämt att eleverna även skulle lära sig att läsa och skriva. Detta beslutades 150 (!) år innan folkskolan infördes. Läroplanen innehöll som mest 12 ämnen.

Fördjupad utbildning De elever som visade sig duktiga och ha fallenhet fick även lära sig navigation för att senare utbilda sig till styrmän. Om man skötte sig och visade duglighet kunde man få fortsätta med sjömansskola och underofficersutbildning.

Kulmen vid sekelskiftet Vid 1900-talets början nådde elevantalet sin kulmen. I Karlskrona fanns då 400 elever. I Marstrand fanns 200 elever.

Teori och praktik Teori och praktik varvades. Under vinterhalvåret gällde skolbänken i land. Då ägnades den mesta tiden åt studier och gymnastik. Under sommarhalvåret var det praktik ombord på fartyg.

Tak över huvudet Under vinterhalvåret inhystes eleverna från början antingen hemma eller i privat inackordering. 1842 stod den första kasernen klar för skeppsgossarna. Den fanns i Karlskrona (”Pinan”). En större invigdes våren 1881. Det var kasern Ankarstierna. Den låg nära örlogsvarvets huvudentré och hade plats för 400 pojkar.

Praktiken Praktiken utfördes oftast på Kronans fartyg, men ibland även på handelsfartyg. Uppgifterna ställdes i förhållande till elevernas ålder och var ofta inte alltför kvalificerade. Eleverna kallades ibland även ”havets springpojkar”. De hade även som uppgift att betjäna befälet.

Fartygen Under kårens glansdagar runt och efter sekelskiftet 1900 koncentrerades sjöutbildningen till segelfartygen Najaden (sjösatt 1897) och Jarramas (sjösatt 1900) samt det senare inköpta af Chapman (sjösatt 1924).

Karlskrivning När de unga männen nått 18 års ålder skulle de ”karlskrivas”. De skrevs då in i Flottan ”på riktigt”. I värvningskontraktet var man bunden på sex år.

Avveckling Kårens avveckling påbörjades 1937. Då överfördes 4:e kompaniet i Marstrand till det 2:a kompaniet i Karlskrona och det 5:e överfördes till det 1:a.

Upplösning Skeppsgossekåren upplöstes 1939 efter beslut i riksdagen samma år.

Sentida efterföljare Efter några årtionden fick Skeppsgossekåren en efterföljare i Sjövärnskåren.

Avlöning Betalningen som skeppsgosse var dålig, även efter den tidens mått. Den var 10 öre per dag.

Ordningsman Som ordningsman hade man 5 öre extra per dag. Som ordningsman måste man framstå som en föregångare och vara exemplarisk i allt. Man fick inte röka eller ha andra laster. Det räckte med den minsta lilla anmärkning eller förseelse för att omedelbart bli degraderad. Till exempel en oknäppt knapp eller oborstade skor. Det var därför mycket svårt att hålla sig kvar som ordningsman i tre år.

Undervisningen Skeppsgossekåren bestod av tre årsklasser. När en årsklass gått ut kom en ny med samma nummer.

Vinterhalvåret Under perioden augusti till maj skedde undervisningen både som praktik och teori. Man låg i kasern till i maj. De flesta pojkarna hade med sig teoretiska kunskaper från folkskolenivå men sällan högre.

På förmiddagen lärde man sig räkning, läsning, geografi och liknande ämnen. Man lärde sig även engelska, vilket på den tiden inte var vanligt. Engelska var ”sjömansspråket”. Undervisningen i matematik var avancerad även efter den tidens mått. I tredje årskursen lärde man sig bland annat andragradsekvationer och kvadratrötter.

På eftermiddagen var det praktiska övningar. Det var exercis i alla de former. Det var gymnastik av den hårda och krävande sorten. Det var övning vid kanoner eller signalflaggor beroende på det framtida valet av yrkesbana. Valet gjordes i den andra årsklassen. De flesta ville bli signalister. För att få tillräckligt antal elever till artillerister blev dessa ofta tvångsuttagna. Artilleristerna fick lära sig allt om själva kanonen, hur den tillverkades, monterades och användes. Skjutträningen gjordes på allt från 37 mm’s till 15 cm’s kanoner.

Kanonerna var uppställda i sjömanskårens exercishus i Karlskrona. En del stod på plattformar. Genom att veva på rattar kunde en mycket realistisk sjögång fås till stånd. När eleverna gick ut skeppsgossekåren var man fullt utbildad för att skjuta skarpt med 12 cm’s kanon.

Sommarhalvåret På våren riggades segelfartygen. Runt sekelskiftet var det Jarramas, Najaden och Gladan. De som var sist i bruk var Jarramas, Najaden och af Chapman. Riggningsarbetet började redan i april. Fartygen låg under vintern på varvet i Karlskrona. Allt ”löst” var då nedmonterat.

Mest seglade man kring Östersjökusten och i Danmark och Norge. För flertalet pojkar var detta den första gång, som de kom utomlands.

De olika färdigheterna ”lektes” ofta fram. Man hade tävlingar mellan de olika lagen uppdelade på babords och styrbords vakt, eller per mast.

Vid möte med kunglighet eller med utländskt örlogsfartyg skulle man ”manna reling”. En del av besättningen var då uppställda längs relingen. En annan del skickades upp i riggen för att ställa upp sig på rårna. Då chefen kommenderade ”Leve konungen!” skulle alla samtidigt hiva med mössan. Egendomligt nog skedde inte någon olycka i samband med detta. Men det blev en vana och eleverna var välgymnastiserade efter tiden i kasernerna.

Tiden ombord var för de flesta en mycket positiv tid. Vetskapen om denna hjälpte till att stå ut under det tuffa vinterhalvåret.

Fritid Man hade ganska mycket läxor. Men när det blev tid över fanns det olika aktiviteter för skeppsgossarna. I Karlskrona fanns utanför kasernområdet ett skeppsgossehem. Det kunde man besöka på söndagarna. Där fanns servering med kaffe och liknande. Man hade en schackklubb. Man hade även en teaterklubb. Den hade framträdanden vid högtidliga tillfällen som jul.

Pennalism De äldre trakasserade de yngre hela tiden. Befälet försökte med varierande framgång att sätta stopp för detta. De äldre skeppsgossarna hade passopper bland de yngre. De yngre skulle utföra sådant som var hart när omöjligt. Och när de inte klarade detta fick de helt enkelt stryk. Men de bättre pojkarna utnyttjade inte detta sätt att fostra varandra. De uppträdde hyfsat mot de yngre.


Skrivet av Leif E Elsby, Stockevik/Fiskebäckskil 2015


Jfr lotsbarnskola, amiralitetet, personal, sjöman, bondesamhälle, livet