Rundöy

Från fyrwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
KristiansundKartaRitad.jpg
Den nuvarande fyren på Rundöy har klättrat upp på berget. Arkiv hasseandersson.se

NorFlag.jpg Symbol fyr.jpg

Öppen kolfyr, 1767-1826. Figur Leif Elsby
Täckt stenkolsfyr, dansk modell, 1826-1858. Figur Leif Elsby
Av fyren i gjutjärn flyttats den övre delen till Sklinna fyr medan den undre delen står kvar på Rundöy. Arkiv panoramio.com
Rundöy med den nuvarande fyren sedd bakifrån. Arkiv wiki

Rundöy, ö, angöringsfyr och fyrplats utanför Kristiansund i Norge, Möre og Romsdal fylke, Norska havet

Int. Nr: 327000

WGS-84 Lat. N 62° 24'52. Long. E 5° 35'24

Bemannad 1767-2002

Första fyren

1767 den 24 januari erhöll byfogde P F Koren i Kristiansund kungligt privilegium att driva fyr på Rundöy. Se entreprenör.

  • Den var den 5:e fyrplatsen i Norge och anlades på privat initiativ
  • Som ersättning fick han ta ut 4 danska skilling per läst och resa från varje fartyg, undantaget nordlandsjakterna, som anlöpte Trondheim, Kristiansund och Molde samt alla skepp som utklarerades för resa norrut förbi dessa ställen. Se riksdaler.
  • Privilegiet gällde i 40 år för honom själv och hans arvingar.

1767 köpte Koren gården Guksör på Rundöy för att ha mark att sätta fyren på.

  • Fyrgrytan placerades direkt på berget 462 fot (137 m) över havet och tändes första gången 1 september.
  • Den var en öppen kolfyr och eldades med en blandning av torv och stenkol. Torv bröts lokalt.
  • Stenkolen förpackades i tunnor. När de skulle tas iland på Rundöy, som saknade hamn, kastades de i vattnet vid stranden och bärgades för hand i land.
  • Årsförbrukningen var 120-150 tunnor kol men behövde egentligen vara mer för en gott skött fyr.

1772 uppfördes bifyren Valderhaug

1807 övertogs fyringen av staten. Den släcktes på grund av krigen.

1815 flyttades fyrgrytan till en annan, lägre belägen plats 97 fot (29 m) över havet.

  • Vaktstuga och kolhus flyttades också.

1824 i en dom från högsta instans fråndömdes fyrvaktaren sin anställning på grund av "bristande passning av fyren".

1826 på hösten ersattes kolfyren med en täckt stenkolsfyr "enligt Löwenörns princip".

  • Tornet var 12 alnar högt och uppfört i huggen sten.
  • Samtidigt uppfördes i huggen sten för inspektören boningshus, uthus och kolhus.
  • En ny fyrinspektör anställdes med förpliktelse att avlöna 2 fyrvaktare.
  • Fyringen blev dock inte lyckad på grund av kastvindarna som orsakades av den bakomliggande höga bergväggen.

Ny fyr

1854-1857 beviljades pengar för byggandet av en ny fyr på öns udde mot havet.

1858 uppfördes ett nytt torn i gjutjärn ytterst på Kvalneset.

  • Den nya fyren hade placerats närmre stranden
  • Tornet var runt, koniskt, 27 m högt och tillverkat i gjutjärn
  • I lanterninen installerades en trumlins av 1:a ordningen.
  • Den nya fyren tändes och den täckta stenkolsfyren släcktes för alltid.

1905 blev fyren klassad som ledfyr i och med att Svinöy fyr tändes.

  • Fiskeflottan ställde krav på ett starkare fyrljus och dessutom med ledande sektorer.

1910 byggdes fyren om. Den försågs med ledande sektorer. Färgade glas gav röd och grön sektor.

Ny fyr igen

1935 flyttades fyren till platsen för den tidigare täckta stenkolsfyren.

  • Denna sprängdes bort för att bereda plats åt den nya fyren,
  • Tornet för den nya var 14,1 m högt
  • Fyren elektrifierades och ljusstyrkan ökade ytterligare.

Av den gamla fyren av gjutjärn har den övre delen flyttats till Sklinna fyr.

  • Den undre delen står kvar idag på Rundöy

2002 automatiserades den nya fyren.

  • Fyrplatsen avbemannades

Nuvarande karaktär: Oc WRG 6s 19 M. Lyshöjd: 49,5 m


Jfr norskt fyrväsende, Norska havet, angöringsfyr, bifyr, Valderhaug, öppen kolfyr, täckt stenkolsfyr, Lux-ljus, entreprenör