Rundöy
Rundöy ö och fyrplats i Norge utanför Kristiansund, Möre og Romsdal fylke, Norska havet
Int. Nr: 327000
WGS-84 Lat. N 62° 24'52. Long. E 5°35'24
Bemannad 1767-2002
Första fyren
1767 anlades fyrplatsen som öppen kolfyr. Se entreprenör
- Den anlades på privat initiativ och var den 5:e fyrplatsen i Norge
1767 den 24 januari erhöll byfogde P F Koren i Kristiansund kungligt privilegium att driva fyr på Rundöy. Se entreprenör.
- Som ersättning fick han ta ut 4 danska skilling per läst och resa från varje fartyg, undantaget nordlandsjakterna, som anlöpte Trondheim, Kristiansund och Molde samt alla skepp som utklarerades för resa norrut förbi dessa ställen.
- Privilegiet gällde i 40 år för honom själv och hans arvingar.
1767 köpte Koren gården Guksör på Rundöy för att ha mark att sätta fyren på.
- Fyrgrytan placerades direkt på berget 462 fot (137 m) över havet och tändes första gången 1 september.
- Den var en öppen kolfyr och eldades med en blandning av torv och stenkol. Torv bröts lokalt.
- Stenkolen lossades i närbelägen hamn och packades i tunnor.
- När de skulle tas iland på Rundöy, som saknade hamn, kastades de i vattnet vid stranden och bärgades för hand i land.
- Årsförbrukningen var 120-150 tunnor kol men behövde egentligen vara mer för en gott skött fyr.
1772 uppfördes bifyren Valderhaug.
1807 övertogs fyringen av staten. Den släcktes på grund av krigen.
1815 flyttades fyrgrytan till en annan, lägre belägen plats 97 fot (29 m) över havet.
- Vaktstuga och kolhus flyttades också.
1824 i en dom från högsta instans fråndömdes fyrvaktaren sin anställning på grund av "bristande passning av fyren".
1826 på hösten ersattes kolfyren med en täckt stenkolsfyr "enligt Löwenörns princip".
- Tornet var 12 alnar högt och uppfört i huggen sten.
- Samtidigt uppfördes i huggen sten för inspektören boningshus, uthus och kolhus.
- En ny fyrinspektör anställdes med förpliktelse att avlöna 2 fyrvaktare.
- Fyringen blev dock inte lyckad på grund av kastvindarna orsakade av den bakomliggande höga bergväggen.
Ny fyr
1854-1857 beviljades pengar för byggandet av en ny fyr på öns udde mot havet. Se riksdaler.
1858 uppfördes ett nytt torn i gjutjärn ytterst på Kvalneset.
- Den nya fyren tändes och den täckta stenkolsfyren släcktes för alltid.
- Den nya fyren hade placerats närmre stranden.
- Tornet i gjutjärn var 27 m högt.
- I lanterninen installerades en trumlins av 1:a ordningen.
1905 blev fyren klassad som ledfyr i och med att Svinöy fyr tändes.
- Fiskeflottan ställde krav på ett starkare fyrljus och dessutom med ledande sektorer.
1910 byggdes fyren om. Den försågs med ledande sektorer. Färgade glas gav röd och grön sektor.
- En von Otter klippapparat gav sektorer med enklipp och tvåklipp.
- Fyrens ljusstyrka ökades genom att den försågs med Lux-ljus.
Ny fyr igen
1935 flyttades fyren till den tidigare platsen för den täckta stenkolsfyren.
- Tornet var 14,1 m högt
- Denna sprängdes bort för att bereda plats åt den nya fyren, som elektrifierades och ljusstyrkan ökade ytterligare.
- Den övre delen av gjutjärnsfyren har flyttats till Sklinna fyr. Undre delen står kvar idag.
2002 automatiserades fyren. Fyrplatsen avbemannades
Nuvarande karaktär: Oc WRG 6s 19 M. Lyshöjd: 49,5 m
Jfr norskt fyrväsende, Norska havet, Valderhaug, öppen kolfyr, täckt stenkolsfyr, Lux-ljus, entreprenör.