Runö Estland
Runö Estland, nu estnisk f.d. bemannad fyrplats på ön Runö i Rigabukten, Estland, Norra Östersjön. Ej att förväxla med Runö Sverige.
Historik
1527 uppfördes fyren Kopu, (gammalt svenskt namn var Dagerort) av Hansan. Den låg på västra delen (Androw-halvön) av ön Dagö i nuvarande Estland. Den fyrades från fyrfat eldade med ved, så kallad öppen kolfyr.
1563 erövrade svenskarna Dagö från den Tyska Orden. Därigenom blev Kopu/Dagerort den första svenska fyrplatsen.
1621 erövrades Runö av svenskarna. Ön lydde till dess under hertigarna av Kurland. Ön utgjorde en militär stödjepunkt under Gustav II Adolfs härjningar i Livland.
Tidpunkten då den första fyren på Runö byggdes är oklar. Den var placerad vid udden Pers innanför den mest använda ankarplatsen.
1645 i freden vid Brömsebro kom Sverige att få ännu en fyr. Då kom Halland och fyrplatsen Nidingen att tillhöra Sverige.
1646 utsågs fältbokhållare Henrik Stegling till inspektör för de baltiska fyrarna Svalferort på Ösel samt denna på Runö. Stegling var född på Ösel och skulle underhålla fyrarna mot en årlig ersättning av 3750 riksdaler.
Fyrarnas utseende är oklart men de var av typen öppen kolfyr. Möjligen stod fyrgrytan på ett golv av sten eller tegel uppburet av träpålar.
1651 hölls en fyr tänd på Landsort.
1652 bestämdes att de svenska fyrarna skulle sortera under Amiralitetet.
1657 fick Stegling ett utökat uppdrag, nämligen att uppföra fyr på södra inloppet till Rigabukten, nämligen Lyserort och Domesnäs.
1658 i freden vid Roskilde kom Sverige att få två ytterligare fyrar: Falsterbo och Kullen.
1688 finns fyren på Runö markerad på en karta.
Ryska tiden
1708 erövrades det baltiska området av ryssarna. Därmed upphörde det svenska ansvaret för de baltiska fyrarna Dagerort (Kopu), Svalferort, Runö, Lyserort och Domesnäs
1877 byggde ryssarna den nuvarande fyren. Den är placerad på öns högsta punkt.
Ingången till den ryska fyren, patinerad av ålder
Skylt från 100-års-jubiléet år 1977
Skogen runt fyren har växt sig hög
