Runö
Runö, fyrplats på ön med samma namn i Rigabukten, Norra Östersjön
Den svenska tiden
1621 erövrades Runö av svenskarna. Ön lydde till dess under hertigarna av Kurland. Ön utgjorde en militär stödjepunkt under Gustav II Adolfs härjningar i Livland.
Tidpunkten då den första fyren byggdes är oklar. Den var placerad vid udden Pers innanför den mest använda ankarplatsen.
1645 i freden vid Brömsebro kom Sverige att få ännu en fyr. Då kom Halland och fyrplatsen Nidingen att tillhöra Sverige
1646 utsågs fältbokhållare Henrik Stegling till inspektör för de baltiska fyrarna Svalferort på Ösel samt denna på Runö. Stegling var född på Ösel och skulle underhålla fyrarna mot en årlig ersättning av 3750 riksdaler.
Fyrarnas utseende är oklart men de var av typen öppen kolfyr. Möjligen stod fyrgrytan på ett golv av sten eller tegel uppburet av träpålar.
1651 hölls en fyr tänd på Landsort.
1652 bestämdes att de svenska fyrarna skulle sortera under amiralitetet
1657 fick Stegling ett utökat uppdrag, nämligen att uppföra fyr på södra inloppet till Rigabukten, nämligen Lyserort och Domesnäs
1658 i freden vid Roskilde kom Sverige att få två ytterligare fyrar: Falsterbo och Kullen
1688 finns fyren på Runö markerad på en karta.
Ryska tiden
1708 erövrades det baltiska området av ryssarna. Därmed upphörde det svenska ansvaret för de baltiska fyrarna Dagerort (Kopu), Svalferort, Runö, Lyserort och Domesnäs
Den nuvarande fyren är placerad på öns högsta punkt.