Radiofyr

Radiofyr, fyr som sänder med radiovågor. Fyren kunde vara placerad på marken, till exempel på en fyrplats eller ett fyrskepp, eller högt över våra huvuden i en satellit, till exempel GPS.

En radiofyr är antingen rundstrålande, det vill säga sänder lika åt alla håll horisonten runt, dvs den sänder ut cirkulärt

- eller också sänder den med riktad verkan, t ex i en trafikled.

Radiofyrar finns både för sjöfart och för flyget (flygfyr).

Rund prick = cirkulär radiofyr. Triangel = riktad radiofyr

Här pejlas riktningen till ett fartyg med radiosändare. Så gjordes från Morups Tånge, Vinga, Hållö, och Landsort samt Ferder och Oksöy

Hållö radiomast 2012. Foto Leif Elsby

Kullen med mottagarantenner för GPS (de tre vita hattarna över tornet) och till höger sändarantenn för D-GPS. Foto Esbjörn Hillberg

Bjuröklubb sändarantenn för D-GPS. Foto Leif Elsby

Anläggning för radiopejl ombord på ett fartyg. Foto Sjöhistoriska

Med en radiopejl från AGA AB kan man själv finna riktningen till en radiofyr

Den runda antennen överst är för pejling av en sändare, t. ex. en radiofyr

En VHF-radio fanns på många båtar i nyttotrafik men även på nöjesbåtar. Med den hade man kommunikation även med land. Foto Leif Elsby

I en välutrustad navigationshytt fanns Decca-mottagare, kortvågsradio, radiopejl, trycklogg, kronometer, sjökort och mycket annat

Axelklaff för telegrafist använd i handelsflottan

Fasta pejlstationer

I radions barndom fanns inte så många radiosändare eller mottagare. De som fanns var ombord på större fartyg. Radiofyrar fanns ännu inte. Statsmakten ansåg då att man skulle hjälpa sjöfarten med att pejla in fartygens läge.

Åren 1921-1925, försågs tre svenska fyrplatser med radiopejlstation: Morups Tånge, Vinga, Hållö, och därefter år 1935 Landsort.

1927-1929 uppfördes i Norge landbaserade radiopejlstationer på fyrplatserna Ferder samt Oksöy

En radiopejl är en anordning för att bestämma riktningen till en radiosändare

• Radiopejlen har en antenn som är riktningskänslig och är kopplad till en mottagare.
• Den vridbara pejlantennen är försedd med en skala som visar riktningen till aktuell radiosändare/fartyg/fyr

Pejlstationerna sattes upp och drevs av personal från Svenska Telegrafstyrelsen (Telegrafverket).

• Ett fartyg kunde anropa och be att få bäringen till fartyget radiopejlad. Noggrannheten var god.
• Med uppgift från minst två bäringar kunde navigatören på fartyget lägga ut dessa i sjökortet och därigenom finna sin position i skärningspunkten för bäringarna, se bestickföring.
• Tanken var god men utbyggnaden av pejlstationer täckte inte möjligheten till krysspejling.

Egen pejling av cirkulär radiofyr

Allt efter som tekniken utvecklades fick fartygen egna radiopejlanordningar och fyrplatserna fick radiosändare och blev på så vis radiofyrar som kunde pejlas in.

På 1920-talet började uppbyggnaden av det svenska systemet för cirkulära (rundstrålande) radiofyrar. Det kom att successivt att byggas ut:

• 1949 omfattade det 25 cirkulära radiofyrar.
• 1991 omfattade det 38 cirkulära radiofyrar.
• 1992 omfattade det 13 cirkulära radiofyrar.

Genom att själv krysspejla radiofyrar med hjälp av fartygets egna utrustning kunde navigatören få fram önskade bäringar och därigenom finna sin position.

• Frekvensband: 285-315 kHz. Utstrålad effekt: 10-1000 W. Nominell räckvidd: 25-200 M.
• Markvågen används för att pejla riktningen till fyren med hjälp av en pejlantenn.
• Operatören vrider antennen tills minimum för ljudstyrkan erhålls. (Ett minimum är lättare att uppfatta än ett maximum). (Minimum ligger 90 grader från maximum.)
• Antennens riktning läses av mot en skala. Med kännedom om fartygets kurs räknar man fram bäringen. Noggrannhet: cirka ± 5°.
• Med användning av en utrustning av hög kvalitet och inpejling av 3 radiofyrar kunde noggrannheten uppgå till cirka ± 0,3 M ( ± 600 m).

Sändningstider

Under 1930- och 1940-talen installerades cirkulär radiofyr på många fyrplatser.

• Flera av dessa saknade landkabel och strömmen togs därför från egna kraftaggregat, dvs batteri eller generator.
• Vid klart väder sände de flesta radiofyrar endast under de två första minuterna varje halvtimma. Strömmen togs från batterier.
• Under osiktigt väder sände man hela tiden. Då var generatorerna för mistsignaleringen igång och man hade god tillgång till ström till radiosändaren.
• Annars laddades blybatterierna på natten med ström från generatorerna som då kanske också gav ström till fyrskenet.

Tidsdelning

Sändningarna från fyrarna var tidsdelade på så vis att

• näraliggande fyrar, i grupper om högst 6 stycken, sände på samma frekvens, men var synkroniserade att sända
• i tur och ordning efter varandra.
• Detta gjorde det enklare för navigatören att bestämma sin position eftersom han med en och samma frekvensinställning kunde pejla mer än en radiofyr.

Igenkänningssignal

För att kunna identifiera radiofyren hade varje sin egen beteckning. En apparat (teckengenerator) formade denna beteckning till en igenkänningssignal bestående av morsetecken.

• Beteckningen för Kullens radiofyr var ”KUL”.
• Hållö hade beteckningen ”LL”.
• Almagrundet fyrskepp hade beteckningen ”AL”.
• Sydostbrotten fyrskepp hade beteckningen ”SB” och sände på våglängden 988 m (303,6 kHz). Tonfrekvens: 475 Hz.

Lyssna på igenkänningssignal för radiofyr

Digitaliserat från kassettband och insänt av Markus Hedetoft. Inspelat av hans morfar

• Kullen: Kullen's Fyr - Anropssignal KUL - 344 kHz (1989-07-21)
• Simpnäsklubb: Simpnäsklubb - Anropssignal SS - 314.5 kHz (1989-07-21)

Cirkulära radiofyrar

1921 installerades den första svenska cirkulära radiofyren. Det skedde på Vinga fyrplats.

1946 var sju av de svenska fyrskeppen utrustade med cirkulär radiofyr, nämligen på stationerna Almagrundet, Falsterborev, Finngrunden, Svenska Björn, Sydostbrotten, Vinga fyrskepp och Ölandsrev.

1953 hade Sjöfartsstyrelsen 25 radiofyrar drift.

1965 hade svenska kusten cirka 40 radiofyrar.

• Nu fanns också andra elektroniska navigationshjälpmedel, t ex Decca Navigator och radar. Handelssjöfarten använde så gott som uteslutande dessa system.

Tabell cirkulära radiofyrar

• 1921 Vinga fyrplats, den första svenska cirkulära radiofyren.
• 1927 fyrskepp Nr 25 Finngrunden (station Finngrunden). Våglängd 950 m (315, 8 kHz). Igenkänningssignal "J" sänt på morse 2 gånger följt av 15 pip med period 30 s. Signaleringen var synkroniserad med mistsignaleringen (vattenmist).
• 1928 fyrskepp Nr 23 Kopparstenarna (station Västra Banken)
• 1929 fyrskepp Nr 32 Fladen (station Vinga fyrskepp)
• 1931 fyrskepp Nr 28 Reserv (station Falsterborev)
• 1933 Understen och fyrskepp Nr 29 Ölandsrev (station Ölandsrev)
• 1934 Stora Karlsö och fyrskepp Nr 6 Svenska Björn (station Almagrundet) samt fyrskepp Nr 33 Sydostbrotten (station Sydostbrotten).
• 1936 Rödkallen och fyrskepp Nr 5 Utgrunden (station Svenska Björn)
• 1937 Brämön respektive Kullen
• 1938 Landsort
• 1939 Gotska Sandön respektive Holmögadd
• 1941 Hanö
• 1947 Utklippan
• 1948 Helsingborgs fyr och Hållö samt en ny på Understen
• 1949 Bjuröklubb och Ölands Norra Udde
• 1949 omfattade det svenska nätet 25 radiofyrar.
• 1954 Hjortens udde
• 1957 Rataskär, Hällgrund, Skags udde, Örskär, Kungsgrundet, Fårö, Hoburg, Ystad, Fladen
• 1963 Malören
• 1964 Trubaduren
• 1965 Stora Fjäderägg, den sist installerade cirkulära radiofyren

Samverkan i nordiska vatten

1968 var näten med de cirkulära radiofyrarna så utbyggda att de inkluderade alla nordiska vatten.

• För västerhavet samverkade norska, danska och svenska radiofyrar.
• För Östersjön samverkade danska, svenska, tyska, östtyska, polska, baltiska, ryska och finska radiofyrar.
• För Bottenhavet och Bottenviken samverkade finska och svenska radiofyrar.
• Utöver detta fanns radiofyrar primärt avsedda för flyget (aerofyr).

Riktad radiofyr

De flesta radiofyrar var cirkulära. Det fanns också riktade radiofyrar.

• Dessa gav en kurslinje att styra på. Se riktad radiofyr.

Ändrad modulering

Före 1951 var modulationssättet för radiofyrar nycklad tonsändning, dvs A2, dvs bärvågen inklusive den modulerande hörbara tonen nycklades till/från.

• Efter 1951 ändrades karaktären genom en internationell överenskommelse till fast bärvåg med nycklad modulerande ton, dvs till A0/A2. Detta kom att gälla samtliga radiofyrar med undantag av några med kortare räckvidd. Dessa sände med nycklad bärvåg utan modulerande ton, dvs A1. Dessa sände i radiofyrbandets övre del, t ex Grundkallen med 314,5 kHz.

Frekvenser 1968

Kanal Frekvens Kanal Frekvens

1 __ 287,3 _____ 8 __ 303,4

2 __ 289,6 _____ 9 __ 305,7

3 __ 291,9 ____ 10 __ 308,0

4 __ 294,2 ____ 11 __ 310,3

5 __ 296,5 ____ 12 __ 312,6

6 __ 298,8 ____ 13 __ 313,5

7 __ 301,1 ____ 14 __ 314,5

Nytt sätt att sända

1992 lades enligt en internationell överenskommelse sändningssättet om till endast nycklad bärvåg, dvs till A1A.

• Dessutom fick varje radiofyr sin egen frekvens.
• Avståndet mellan frekvenserna var i steg om endast 500 Hz. Detta krävde att navigatören skaffade sig en ny, smalbandig mottagare med inkopplingsbar intern tonoscillator.
• Igenkänningssignalen för radiofyren, i form av morsetecken bibehölls oförändrad. Denna sändes 2 till 3 gånger följd av ett cirka 45 sekunder långt pejlstreck (utdragen "ton"), för att sedan upprepas.
• Det långa pejlstrecket användes av navigatören för att pejla in, dvs bestämma riktningen till, sändaren.
• Det kan också användas för att sända annan information, vilket dock inte inverkar på radiopejlingens noggrannhet.

Avveckling

Under 1970- och 1980-talen blev Decca Navigator och LORAN C följt av satellitnavigering (GPS) de vanligaste hjälpmedlen för handelssjöfarten.

På 1980-talet fanns radiofyrarna kvar som ett relativt billigt hjälpmedel. De användes mest av fritidsbåtar men utnyttjades även som reservsystem av handelsfartygen.

1992 stängde Sjöfartsverket 25 av sina 38 radiofyrar, dvs 13 stycken behölls i drift. I planerna ingick att de resterande 13 utom 7 skall vara borta före år 2000.

• Dessa 7 skall användas för att sända korrektionssignaler till GPS, sk D-GPS.
• Det långa pejlstrecket används för detta.

Radiofyr primärt för sjöfart

• Hållö, Kullen, Drogden, Falsterborev, Ölands Södra Grund, Hoburg, Visby, Landsort, Almagrundet, Understen, Örskär, Skags udde, Nordvalen, Bjuröklubb

Radiofyr primärt för aero

• Trummen (Vänern), Grebbestad, Norrtälje, Alnö

Fortsättning

Se uppslag för GPS för den fortsatta användningen för de svenska radiofyrarna, nämligen de för D-GPS.

Jfr fyrskepp, fyr, radiofyr, riktad radiofyr, pejlstation, radiopejl, markvåg, morsealfabetet, bäring, radiofrekvens, TRANSIT, GPS, D-GPS, Glonass, Galileo, LORAN, Decca Navigator, TORAN, Consol, Epos, radar, racon, radionavigering, Grimeton, navigering, astronomisk navigation.