Radiofyr

radiofyr, fyr som sänder med radiovågor.

Fyren kan vara placerad på marken, på ett fyrskepp eller högt över våra huvuden i en satellit, till exempel GPS.

En radiofyr är antingen rundstrålande, dvs den sänder ut cirkulärt, lika horisonten runt,

• eller också sänder den med riktad verkan, t ex i en trafikled.

Radiofyrar finns både för sjöfart och för flyget (aerofyr).

Fasta pejlstationer

I radions barndom fanns inte så många apparater. De som fanns var ombord på större fartyg. Radiofyrar fanns ännu inte. Statsmakten ansåg då att man skulle hjälpa sjöfarten med att pejla in fartygens läge.

Åren 1921-1925, försågs fyra svenska fyrplatser med radiopejlstation: Morups Tånge, Vinga, Hållö, och Landsort (1935).

En radiopejl är en anordning för att bestämma riktningen till en radiofyr. Radiopejlen har en antenn som är riktningskänslig och är kopplad till en mottagare. Den vridbara pejlantennen är försedd med en skala som visar riktningen till radiofyren.

• Pejlstationerna sattes upp och drevs av personal från Svenska Telegrafstyrelsen (Telegrafverket).
• Ett fartyg kunde anropa och be att få bäringen till fartyget radiopejlad. Noggrannheten var god.
• Med uppgift från minst två bäringar kunde navigatören på fartyget lägga ut dessa i sjökortet och därigenom finna sin position i skärningspunkten för bäringarna, se bestickföring.
• Utbyggnaden av pejlstationer täckte emellertid inte möjligheten till krysspejling.

Egen pejling

På 1920-talet började uppbyggnaden av det svenska systemet för cirkulära (rundstrålande) radiofyrar. Det kom att byggas ut undan för undan:

• 1949 omfattade det 25 cirkulära radiofyrar.
• 1991 omfattade det 38 cirkulära radiofyrar.
• 1992 omfattade det 13 cirkulära radiofyrar.

Genom att själv krysspejla radiofyrar med hjälp av fartygets egna radioutrustning kunde navigatören få fram önskade bäringar och därigenom finna sin position.

• Frekvensband 285-315 kHz. Utstrålad effekt 10-1000 W. Nominell räckvidd 25-200 M.
• Markvågen används för att pejla riktningen till fyren med hjälp av en pejlantenn.
• Operatören vrider antennen tills minimum för ljudstyrkan erhålls. (Ett minimum är lättare att uppfatta än ett maximum).
• Antennens riktning läses av mot en skala. Med kännedom om fartygets kurs räknar man fram bäringen. Noggrannhet cirka ±5°.
• Med användning av en utrustning av hög kvalitet och inpejling av 3 radiofyrar kunde noggrannheten uppgå till cirka ± 0,3 M ( ± 600 m).

Sändningstider

Under 1930- och 1940-talen installerades radiofyrar på många fyrplatser.

• Flera av dessa saknade landkabel och strömmen togs därför från egna kraftaggregat.
• Vid klart väder sände de flesta radiofyrar endast under de två första minuterna varje halvtimma.
• Under osiktigt väder sände man hela tiden. Generatorerna för mistsignaleringen var då igång och man hade god tillgång till ström till radiosändaren.
• Strömmen togs annars från blybatterier, som laddades från dieselgeneratorerna under natten.

Tidsdelning

Sändningarna från fyrarna var tidsdelade på så vis att

• näraliggande fyrar, i grupper om högst 6 stycken, sände på samma frekvens, men var synkroniserade att sända
• i tur och ordning efter varandra.
• Detta gjorde det enklare för navigatören att bestämma sin position eftersom han med en och samma stationsinställning kunde pejla mer än en radiofyr.

Igenkänningssignal

För att kunna identifiera radiofyren hade varje sådan sin egen beteckning. En apparat (teckengenerator) formade denna beteckning till en igenkänningssignal bestående av morsetecken.

• Beteckningen för Kullens radiofyr var ”KUL”.
• Hållö hade beteckningen ”LL”.
• Almagrundet hade beteckningen "AL".
• Sydostbrotten hade beteckningen ”SB” och sände på våglängden 988 m (303,6 kHz). Tonfrekvens 475 Hz.

Cirkulära radiofyrar

1921 installerades den första svenska cirkulära radiofyren. Det skedde på Vinga fyrplats.

• 1927 placerades cirkulär radiofyr på fyrskepp Nr 25 Finngrunden (station Finngrunden). Våglängd 950 m (315, 8 kHz). Igenkänningssignal "J" sänt på morse 2 gånger följt av 15 pip med period 30 s. Signaleringen var synkroniserad med mistsignaleringen (vattenmist).
• 1928 fick fyrskepp Nr 23 Kopparstenarna (station Västra Banken) utrustning för cirkulär radiofyr.
• 1929 fick därnäst fyrskepp Nr 32 Fladen (station Vinga fyrskepp) utrustning för cirkulär radiofyr.
• 1931 installerades cirkulär radiofyr på fyrskepp Nr 28 Reserv (station Falsterborev).
• 1933 installerades cirkulär radiofyr på Understen och fyrskepp Nr 29 Ölandsrev (station Ölandsrev).
• 1934 installerades cirkulär radiofyr på Stora Karlsö och fyrskepp Nr 6 Svenska Björn (station Almagrundet) samt fyrskepp Nr 33 Sydostbrotten (station Sydostbrotten).
• 1936 installerades cirkulär radiofyr på Rödkallen och fyrskepp Nr 5 Utgrunden (station Svenska Björn).
• 1937 installerades cirkulär radiofyr på Brämön respektive Kullen.
• 1938 installerades cirkulär radiofyr på Landsort.
• 1939 installerades cirkulär radiofyr på Gotska Sandön respektive Holmögadd.
• 1941 installerades cirkulär radiofyr på Hanö.

1946 var sju av de svenska fyrskeppen utrustade med cirkulär radiofyr, nämligen på stationerna Almagrundet, Falsterborev, Finngrunden, Svenska Björn, Sydostbrotten, Vinga fyrskepp och Ölandsrev.

• 1947 installerades cirkulär radiofyr på Utklippan.
• 1948 installerades cirkulär radiofyr på Hälsingborgs fyr och Hållö samt en ny på Understen.
• 1949 installerades cirkulär radiofyr på Bjuröklubb och på Ölands Norra Udde.
• 1949 omfattade det svenska nätet 25 radiofyrar.

1953 hade Sjöfartsstyrelsen 25 radiofyrar drift.

• 1954 installerades cirkulär radiofyr på Hjortens udde.
• 1957 installerades cirkulär radiofyr på Skagsudde.
• 1963 installerades cirkulär radiofyr på Malören.
• 1964 installerades cirkulär radiofyr på Trubaduren.
• 1965 installerades den sista radiofyren, som blev Stora Fjäderägg.

Svenska kusten hade då cirka 40 radiofyrar. Nu fanns också andra elektroniska navigationshjälpmedel, t ex Decca Navigator och radar. Handelssjöfarten använde så gott som uteslutande dessa system.

Samverkan i nordiska vatten

1968 var näten med de cirkulära radiofyrarna så utbyggda att de inkluderade alla nordiska vatten.

• För västerhavet samverkade norska, danska och svenska radiofyrar.
• För Östersjön samverkade danska, svenska, tyska, östtyska, polska, baltiska, ryska och finska radiofyrar.
• För Bottenhavet och Bottenviken samverkade finska och svenska radiofyrar.
• Utöver detta fanns radiofyrar primärt avsedda för flyget.

Under 1970- och 1980-talen blev LORAN C och satellitnavigering (GPS) de vanligaste hjälpmedlen för handelssjöfarten.

Riktad radiofyr

De flesta radiofyrar var cirkulära. Det fanns också riktade radiofyrar. Dessa gav en kurslinje att styra på. Se riktad radiofyr.

För att utnyttja detta behövdes en radiomottagare men inte en riktningskänslig antenn.

• Kurslinjen alstrades genom att två synkroniserade radiofyrar uppställda i linje med kurslinjen sände på samma frekvens.
• Den ena sände en signal t ex kort-lång (morsetecknet för bokstaven A,.-), den andra sände en signal tvärt om, dvs lång-kort (morsetecknet för bokstaven N, -.).
• Låg man på ena sidan om kurslinje hörde man det ena tecknet, låg man på andra sidan hörde man det andra tecknet, låg man mitt på kurslinjen sammanföll tecknen till en lång signal.

De sista riktade radiofyrarna i bruk var Nordkoster respektive Skallen vid Marstrand. De lades ner i början på 1970-talet.

På 1980-talet fanns radiofyrarna kvar som ett relativt billigt hjälpmedel. De användes mest av fritidsbåtar men utnyttjades även som reservsystem av handelsfartygen.

Ändrad modulering

Före 1951 var modulationssättet för radiofyrar nycklad tonsändning, dvs A2, dvs bärvågen inklusive den modulerande hörbara tonen nycklades till/från.

• Efter 1951 ändrades karaktären genom en internationell överenskommelse till fast bärvåg med nycklad modulerande ton, dvs till A0/A2. Detta kom att gälla samtliga radiofyrar med undantag av några med kortare räckvidd. Dessa sände med nycklad bärvåg utan modulerande ton, dvs A1. Dessa sände i radiofyrbandets övre del, t ex Grundkallen med 314,5 kHz.

Frekvenser 1968

Kanal Frekvens Kanal Frekvens

• 1__287,3_____8__303,4

2__289,6_____9__305,7

• 3__291,9____10__308,0

4__294,2____11__310,3

• 5__296,5____12__312,6

6__298,8____13__313,5

• 7__301,1____14__314,5

Nytt sätt att sända

1992 lades enligt en internationell överenskommelse sändningssättet om till endast nycklad bärvåg, dvs till A1A.

• Dessutom fick varje radiofyr sin egen frekvens.
• Avståndet mellan frekvenserna var i steg om endast 500 Hz. Detta krävde att navigatören skaffade sig en ny, smalbandig mottagare med inkopplingsbar intern tonoscillator.
• Igenkänningssignalen för radiofyren, i form av morsetecken bibehölls oförändrad. Denna sändes 2 till 3 gånger följd av ett cirka 45 sekunder långt pejlstreck (utdragen "ton"), för att sedan upprepas.
• Det långa pejlstrecket användes av navigatören för att pejla in, dvs bestämma riktningen till, sändaren.
• Det kan också användas för att sända annan information, vilket dock inte inverkar på radiopejlingens noggrannhet.

Avveckling

1992 stängde Sjöfartsverket 25 av sina 38 radiofyrar, dvs 13 stycken behölls i drift. I planerna ingick att de resterande 13 utom 7 skall vara borta före år 2000.

• Dessa 7 skall användas för att sända korrektionssignaler till GPS, sk D-GPS.
• Det långa pejlstrecket används för detta.

Radiofyr primärt för sjöfart

• Hållö, Kullen, Drogden, Falsterborev, Ölands Södra Grund, Hoburg, Visby, Landsort, Almagrundet, Understen, Örskär, Skagsudde, Nordvalen, Bjuröklubb

Radiofyr primärt för aero

• Trummen (Vänern), Grebbestad, Norrtälje, Alnö

Fortsättning

Se uppslag för GPS för den fortsatta användningen för de svenska radiofyrarna, nämligen för D-GPS.

Jfr fyrskepp, fyr, racon, morsealfabetet, markvåg, riktad radiofyr, Decca Navigator, LORAN C, Consol, GPS, D-GPS, Kullen, Hållö, Grimeton, bäring, racon, radiofrekvens.