Mistsignal

Mistsignal är en akustisk signal, som vid osiktigt väder (dis eller tjocka) avges från fartyg eller fyrplats för att varna och vägleda.

De tidigaste anordningarna för att alstra mistsignal inbegrep att man slog på något som gav ljud, typ mistklocka (modell liten kyrkklocka) eller gonggong.

• Sedan användes mistsignalkanoner och knallsignalapparat.
• Ungefär samtidigt utvecklades olika apparater och maskiner för att alstra starka ljud.

Hörbarhet

• Det är inte alltid svag vind eller vindstilla vid osiktigt väder.
• Ljudet från vind och hav dämpar hörbarheten från mistsignalen.
• Ljud i luft ”driver med vinden” och medför att räckvidden ökar åt lä och minskar åt lovart.
• Räckvidden för mistsignaler är därför i praktiken ganska begränsad.
• I dimma är dessutom riktningen till ljudkällan svår att bestämma.

Mistklocka i stapel. Figur Leif Elsby

Mistsignalkanon Ölands Södra Udde. Foto Leif Elsby

Handdriven mistlur. Figur Leif Elsby

Hallands Väderö. Till vänster pekar knallsignalapparaten ut från tornet. Vykort

Helsingborgs yttre med mistsirén 1923. Foto Lotsverket

Tyfon. Figur Leif Elsby

Tyfon med handpump. Tillverkad av Kockums. Foto Leif Elsby

Nautofon med dimdetektor, Kullen. Foto Leif Elsby

Undervattensklocka. Foto AGA

Skylt supertyfon från Djurö i Vänern. Tillverkad av Kockums. Foto Leif Elsby

Djurö fyr med supertyfon. Foto Leif Elsby

Historik

Fyrskeppen var utrustade med anordning för att avge mistsignal. De tidigaste hade små kanoner (så kallade nickhakar) eller klämtade med skeppsklocka. Senare fyrskepp hade vanligen även en större mistklocka, som gav en dovare och starkare klang. Mistklockan placerades oftast nära fören. Jerskullen vid Karlskrona hade dock gonggong. Senare utrustades fyrskeppen med ångmistsirén men detta krävde att de hade ångpanna, se ångmaskin.

På 1920-talet fick flera fyrskepp Nautofon. Detta krävde dock att fartyget hade försetts med generator för elektricitet, antingen genom ombyggnad eller som nybygge.

Mistklocka

En mistklocka ser ut som en mindre kyrkklocka. Den första mistklockan sattes upp på Nidingen år 1766.

• 1872 var fyrskeppen och 5 fasta fyrplatser utrustade med mistklocka.
• Därefter tillkom flera.

Se mistklocka.

Gonggong

Under 1860- och 1870-talen infördes gonggong som mistsignal på flera fyrplatserna.

• 1872 var 9 fasta fyrplatser utrustade med gonggong: (Agö, Bjuröklubb, Eggegrund, Faludden, Fårö, Grimskär, Landsort, Simpnäsklubb, Väderöbod).
• Därefter tillkom flera.

Se gonggong.

Mistsignalkanon

I Sverige infördes mistsignalkanon först på fyrskeppen (från 1831) för att användas som komplement till mistklockan.

• Därigenom minskades också risken att fyrskeppen skulle bli påseglade.
• De utgjordes från början av mynningsladdare tagna från gamla örlogsfartyg.
• 1872 var 8 fasta fyrplatser utrustade med mistsignalkanon: (Björn, Faludden, Holmögadd, Landsort, Måseskär, Nidingen, Vinga, Ölands Södra Udde) och
• Från 1884 infördes en av kommendör C E Engström konstruerade bakladdad mistsignalkanon.

Se mistsignalkanon.

Knallsignalapparat

Från 1894 infördes på flera fyrplatser så kallade knallsignalapparater, som ersättning för mistsignalkanoner. De var i bruk in på 1950-talet. De laddades med trotyl.

Se knallsignalapparat.

Misttrumpet

Misttrumpeten på Vinga. Den drevs med tryckluft och utbyttes 1898 mot en mistsirén. Kompressorn på Vinga från 1891. Foto Lotsverket

Mistlur

I slutet av 1800-talet fick en del mindre fyrplatser sk handmistlur. Denna bestod av en trälåda med påmonterad lur. Inne i lådan fanns två blåsbälgar som drevs med handvev, vilket gav luren luft. Lådan var släpbar, med svårighet bärbar.

• 1872 var 1 fast fyrplats utrustad med ångdriven mistlur (Vinga).

Se mistlur.

Tyfon

Tyfonen uppfanns 1920. 1923 fick Ven (Haken), som första fyrplats i världen tyfon.

• Därefter följde ett flertal fyrplatser och fyrskepp.
• Tyfonen har ett membran som bringas i svängning med hjälp av trycket från ånga eller tryckluft.

Se tyfon.

Nautofon

Nautofonen drevs med växelström och installerades i samband med att fyrplatserna elektrifierades.

• Effektbehovet var relativt stort (cirka 4,5 kW).
• Den installerades i ett flertal fyrar/fyrskepp.

Se Nautofon.

Dimdetektor

Utvecklingen av dimdetektorn var en av hörnstenarna för att kunna avbemanna fyrplatserna. Då kunde mistsignaleringen skötas automatiskt.

• 1963 patenterades en svensk dimdetektor. Den har tillverkats och sålts till alla världsdelar.

Se dimdetektor.

Undervattensklocka och vattenmist

Undervattensklocka och så kallad vattenmist (förkortat VMS) utvecklades för signalering under vattenytan.

• Undervattensklockan var en i vattnet nedsänkt mistklocka med fjärrmanövrerad kläpp.
• Vattenmist bestod av en elektriskt driven membransändare som sänktes ner i vattnet och satt i ett klockliknande hölje. Detta hängde i en egen dävert och sänktes ner i vattnet vid osiktigt väder. Vattenmisten sände en ton med frekvens 1050 Hz. Den matades med en effekt av några kW. Signal sändes ut en gång per minut.

Om navigatören hade sitt fartyg utrustat med en undervattensmikrofon, på båda sidorna, kunde riktningen till vattenmisten bestämmas. Vattenmist och radiofyr var synkroniserade. Genom att ta emot signal från båda och räkna "pip" kunde avståndet bestämmas.

Vattenmist infördes på fyrskepp Nr 25 Finngrunden (station Finngrunden) och Vinga fyrskepp (fyrskepp Nr 32 Fladen). Förutom på dessa var bland annat Falsterborev och Trelleborg kassunfyr (Trelleborgs angöring) utrustade med vattenmist.

Supertyfon

Supertyfon fabrikat Kockums hade tre pipor stämda i vardera sin frekvens (en durtreklang som i "Helan- går"). Supertyfonanläggningen installerad 1963 på kassunfyren Sydostbrottet var dubblerad. Två kompressorer drivna av var sin 8 hk elmotor laddade var sitt tryckluftkärl om 2 m3. Via värmeväxlare togs kompressionsvärmet tillvara och värmde den till tyfonerna utgående luften för att undvika isbildning.

Teckengivare användes för att styra mistsignaleringen.

Kompressor, trycklufttank samt Supertyfoner sedda inifrån Svenska Björn kassunfyr och Almagrundet kassunfyr: Foto Rickard Westerberg

Avveckling

Under 1980-talet lades flertalet anläggningar för mistsignalering ner.

1985 tystnade i Finland den sista Nautofonen. Den stod på Marhällan i Ålands hav.

1994 var mistsignaleringen borta från nästan alla svenska fyrar. Den tekniska utvecklingen i övrigt hade då gjort, att mistsignaleringen inte längre ansågs behövas.

2000 fanns dock fortfarande mistsignalering på kassunfyren Hätteberget (Nautofon), kassunfyren Nordvalen (ljudpipa), kassunfyren Revengegrundet (Nautofon), Utgrunden kassunfyr (Nautofon).

2010 stoppades mistsignaleringen på Revengegrundet kassunfyr som den sista i drift varande i Sverige

Lyssna på svenska & norska mistsignaler

Klicka här för att lyssna

Länkar

• Se fler bilder genom att klicka här: AGA mistsignal

Externa länkar

• Film 9 min från Hoburg. Fyren (1948) , Filmarkivet.se Filmen visar lysboj, rapportering väder, tändning av Lux-ljus, drivning av linsen med lod och urverk, mistsignalering med knallsignal och mycket mer

Jfr fyrskepp, mistklocka, gonggong, mistsignalkanon, mistsirén, mistlur, knallsignalapparat, tyfon, Nautofon, dimdetektor, sikt

Tillbaka till Huvudsida