Minnesalbum 1914-1924

Från fyrwiki
Version från den 28 oktober 2019 kl. 21.51 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
Hoppa till: navigering, sök

Minnesalbum 1914-1924, bok med fullständig titel "Minnesalbum över Lotsverkets personal åren 1914-1924. Redigerad av H. Bent under medverkan av fyringeniörbyrån jämte medlemmar på samtliga lots- och fyrplatser. Stockholm 1929. Nils Anderssons Tryckeri A/B."

Boken ger upplysning (Vänern undantagen) om varje svensk lotsplats och fyrplats och deras personal i bild med personalia.


KonglLotsOFyrinrättn1873.jpg

SweFlag.jpg LotsSymbol2.jpg Symbol fyr.jpg Symbol fsk.jpg Historik.jpg

Axelklaff för lots. Figur Leif Elsby
Axelklaff för fyrmästare. Figur Leif Elsby


Från Haparanda till Strömstad ges upplysningar om lotsplatser och fyrplatser samt deras personal. Nedan följer lotsplats och fyrplats.

Övre norra lotsdistriktet

Nedre norra lotsdistriktet

Mellersta lotsdistriktet, inkl. Gotland

Gotland:

Östra lotsdistriktet


Osv (Arbete pågår. Hav tålamod)


"Förord.

Som en blixt från en klar himmel kom, åtminstone för menige man häruppe i våra fredliga nordisk landsändar, underrättelsen den 29 juli 1914 om (första) världskrigets utbrott. Visserligen hade oro legat i luften med anledning av händelserna i Sarajevo. Orostecken, märkbara även för dem, som ej alltid fruktade det värsta, var exempelvis det brådstörtade avbrytandet av franske presidenten Poincaré´s besök i vår huvudstad, liksom den tyske kejsaren från sin rekreationsfärd längs den norska kusten skyndade till sitt land.

I vår ända av världen hade vi levat i fred så länge att vi kommit att betrakta krig som en historisk företeelse, som aldrig mer kunde för oss komma att få någon konkret mening eller innebörd. Ur den föreställningen rycktes vi på ett handgripligt sätt, då vi helt plötsligt fann oss inför möjligheten att ryckas med i virveln, eller i varje fall att med väpnade maktmedel försvara vår neutralitet. Kyrkklockornas ihärdiga klämtning till mobilisering söndagen den 2 augusti var som en dov åska, bådande allvar, kanske olycka. I mångas hjärtan härskade oro och bävan, ett ängsligt bidande av vad som komma månde.

Lots- och fyrpersonalen, som ju var stationerade vid kusterna, hörde kanske inte så mycket av ringandet för mobilisering - snabbt nog kom emellertid mobiliseringsorder till dem som tillhörde kustbevakningstjänsten - och fick kanske sent nog tidningar som berättade om de skakande händelserna i världen. Vissa av personalen fick emellertid mer handgripligt än andra känning av att krig rådde i världen. Fredliga färdvägar hade antingen helt plötsligt stängts för trafik - Drogden - eller stod oväntat under bevakning och visitering. I farvattnet Dragör - Falsterbo infann sig den södra grannmaktens torpedbåtar, vilka stoppade och visiterade passerande fartyg. Det var början på tålamodsprövande väntetider. Vissa fartyg togs i beslag och fördes till någon av de krigförandes hamnar.

Det blev alltmer vanligt att fartyg fick göra långa omvägar med dagars försening, dels få vänta timmar och nätter medan visitering pågick och besked inhämtades från högre ort, dels få eventuellt ligga veckor, för somliga månader, medan tvist pågick om lastens beskaffenhet, destination osv. Det blev i sanning nya erfarenheter för en och envar.

Krigets utbrott bragte förvirring och ängslan, ej minst hos redare såväl som besättningar och befäl. Till lotskontoren i Helsingborg och Malmö var telefonen belägrad av fartygsägare, angelägna om underrättelser om sina fartyg och med begäran hos lotsarna att om möjligt hejda fartygen och beordra dem i hamn tills man visste ut och in på läget. Den allmänna osäkerheten hotade att alldeles stoppa sjöfarten tills slutligen på höstssidan, då ett snabbt avgörande av kriget inte längre kunde förväntas, statlig försäkring av fartyg upprättades och löne- och anställningsförhållanden för fartygsbefäl och besättningar hade ordnats. Sedan den första förskräckelsen lagt sig och insikten spred sig om att kriget skulle dra ut på tiden kom sjöfarten åter tillbaka i gamla banor.

...

Mot bakgrund av visitering av de krigförandes örlogsfartyg, ändringar i fyrbelysning och andra hjälpmedel för navigering, utläggning av minor med kort eller ingen notis osv. får man se den ökade användningen av lotsarnas tjänster.

Men alldeles som i fredstid skulle det inte bli. Sjöfarten hade att räkna med att fyrar, fyrskepp och annan ledning för navigeringen kunde plötsligt och utan förvarning släckas eller dras in. Eller att minfält plötsligt lade ut i de gängse stråken.

  • 19 oktober 1914 drogs Falsterborev fyrskepp in
  • 19 oktober 1914 drogs Flintrännans fyrskepp in (Kalkgrundet, Oskarsgrundet, Malmö redd, Svinbådan)
  • 19 oktober 1914 släcktes Kullens fyr och fyren Hallands Väderö
  • ungefär samtidigt indragning av fyrskeppet Kopparstenarna

Minfält lades ut i Öresund den 24 september 1915 och utvidgades senare med fält som bildade en gördel kring Skånes sydspets. Våra egna myndigheter lade ut ett minfält i Kogrundsrännan innanför Bredgrund på Skånes sydvästkust.

I betraktande av släckta fyrar och minfält inträffade , från sett perioden av den oinskränkta fartygssänkningen, förvånansvärt få fartygsolyckor.


Osv.


Jfr Amiralitetet, arméns flotta, Lotsstyrelsen, Sjöfartsverket, lotsbarnskola, fyr, fyrskepp, lots, SMHI, sjöräddning, Sjöräddningssällskapet, Venerns Seglationsstyrelse, Trollhätte kanal, riksdaler, lotsbarnskola, personalinstruktion, personal.