Minnesalbum 1914-1924

Från fyrwiki
Version från den 3 november 2019 kl. 18.01 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Minnesalbum 1914-1924, bok med fullständig titel "Minnesalbum över Lotsverkets personal åren 1914-1924. Redigerad av H. Bent under medverkan av fyringeniörbyrån jämte medlemmar på samtliga lots- och fyrplatser. Stockholm 1929. Nils Anderssons Tryckeri A/B."

Boken ger upplysning (Vänern undantagen) om varje svensk lotsplats och fyrplats och deras personal i bild med personalia.


KonglLotsOFyrinrättn1873.jpg

SweFlag.jpg LotsSymbol2.jpg Symbol fyr.jpg Symbol fsk.jpg Historik.jpg

Axelklaff för lots. Figur Leif Elsby
Axelklaff för fyrmästare. Figur Leif Elsby
Ur Minnesalbum. intjänat under krigsåren. Figur L Elsby


Från Haparanda till Strömstad ges upplysningar om lotsplatser och fyrplatser samt deras personal. Nedan räknas upp lotsplatser och fyrplatser.

Arbete pågår

Övre norra lotsdistriktet

Nedre norra lotsdistriktet

Mellersta lotsdistriktet, inkl. Gotland

Gotland:

Östra lotsdistriktet

Södra lotsdistriktet

Osv Arbete pågår. Hav tålamod

"Förord.

Som en blixt från en klar himmel kom, åtminstone för menige man häruppe i våra fredliga nordisk landsändar, underrättelsen den 29 juli 1914 om (första) världskrigets utbrott. Visserligen hade oro legat i luften med anledning av händelserna i Sarajevo. Orostecken, märkbara även för dem, som ej alltid fruktade det värsta, var exempelvis det brådstörtade avbrytandet av franske presidenten Poincaré´s besök i vår huvudstad, liksom den tyske kejsaren från sin rekreationsfärd längs den norska kusten skyndade till sitt land.

I vår ända av världen hade vi levat i fred så länge att vi kommit att betrakta krig som en historisk företeelse, som aldrig mer kunde för oss komma att få någon konkret mening eller innebörd. Ur den föreställningen rycktes vi på ett handgripligt sätt, då vi helt plötsligt fann oss inför möjligheten att ryckas med i virveln, eller i varje fall att med väpnade maktmedel försvara vår neutralitet. Kyrkklockornas ihärdiga klämtning till mobilisering söndagen den 2 augusti var som en dov åska, bådande allvar, kanske olycka. I mångas hjärtan härskade oro och bävan, ett ängsligt bidande av vad som komma månde.

Lots- och fyrpersonalen, som ju var stationerade vid kusterna, hörde kanske inte så mycket av ringandet för mobilisering - snabbt nog kom emellertid mobiliseringsorder till dem som tillhörde kustbevakningstjänsten - och fick kanske sent nog tidningar som berättade om de skakande händelserna i världen. Vissa av personalen fick emellertid mer handgripligt än andra känning av att krig rådde i världen. Fredliga färdvägar hade antingen helt plötsligt stängts för trafik - Drogden - eller stod oväntat under bevakning och visitering. I farvattnet Dragör - Falsterbo infann sig den södra grannmaktens torpedbåtar, vilka stoppade och visiterade passerande fartyg. Det var början på tålamodsprövande väntetider. Vissa fartyg togs i beslag och fördes till någon av de krigförandes hamnar.

Det blev alltmer vanligt att fartyg fick göra långa omvägar med dagars försening, dels få vänta timmar och nätter medan visitering pågick och besked inhämtades från högre ort, dels få eventuellt ligga veckor, för somliga månader, medan tvist pågick om lastens beskaffenhet, destination osv. Det blev i sanning nya erfarenheter för en och envar.

Krigets utbrott bragte förvirring och ängslan, ej minst hos redare såväl som besättningar och befäl. Till lotskontoren i Helsingborg och Malmö var telefonen belägrad av fartygsägare, angelägna om underrättelser om sina fartyg och med begäran hos lotsarna att om möjligt hejda fartygen och beordra dem i hamn tills man visste ut och in på läget. Den allmänna osäkerheten hotade att alldeles stoppa sjöfarten tills slutligen på höstssidan, då ett snabbt avgörande av kriget inte längre kunde förväntas, statlig försäkring av fartyg upprättades och löne- och anställningsförhållanden för fartygsbefäl och besättningar hade ordnats. Sedan den första förskräckelsen lagt sig och insikten spred sig om att kriget skulle dra ut på tiden kom sjöfarten åter tillbaka i gamla banor.

...


Släckta fyrar

Mot bakgrund av visitering av de krigförandes örlogsfartyg, ändringar i fyrbelysning och andra hjälpmedel för navigering, utläggning av minor med kort eller ingen notis osv. får man se den ökade användningen av lotsarnas tjänster.

Men alldeles som i fredstid skulle det inte bli. Sjöfarten hade att räkna med att fyrar, fyrskepp och annan ledning för navigeringen kunde plötsligt och utan förvarning släckas eller dras in. Eller att minfält plötsligt lade ut i de gängse stråken.

Under de första krigsåren var fyren på Hanö släckt.

Under krigsåren låg fyrskeppet Trelleborgsredd hela tiden på sin station.

Minfält lades ut i Öresund den 24 september 1915 och utvidgades senare med fält som bildade en gördel kring Skånes sydspets. Våra egna myndigheter lade ut ett minfält i Kogrundsrännan innanför Bredgrund på Skånes sydvästkust.

I betraktande av omständigheterna, släckta fyrar, obekanta minfält osv. inträffade emellertid, frånsett perioden av den oinskränkta fartygssänkningen, förvånansvärt få fartygsolyckor.

I det hela visade krigserfarenheterna på detta område dels möjligheten av navigering med släckta fyrar, intagna fyrskepp osv. dels - och det bör man hålla i minnet - en navigeringsskicklighet, omdömesförmåga, oförskräckthet och resursfullhet hos fartygsbefälet som måste framkalla respekt och beundran.

Det var endast i krigets början och dess lut som den känslan härskade, att nästa ögonblick kunde färden föra mot djupet. Att en sådan känsla ej var helt oberättigad visar K. Kommerskollegii statistik, angivande ett tal av 794 personer från vår handelsflottas personal såsom en skörd av krigsåtgärder. Av detta tal är jämt hälften 397 konstaterade direkt krigsåtgärd, andra hälften sannolikt krigsåtgärd.


Konvojer

För ordnandet av trafiken längs kusten inom vårt territorialvatten framfördes konvojer. Högste 'Befälhavaren över Kustflottan, utfärdade: Plan för avgångstider m.m. för Flottans bevakningsfartyg. I denna angavs avgångs- och ankomstorter med tider för sydgående och nordgående konvojer.

Instruktioner för de fartygs befälhavare som ville ansluta sig:

  1. Bevakningsfartygen beräknas framgå med en medelfart av 8 knop.
  2. Fartyg, vilka önska medfölja, bör i god tid bege sig till angivna avgångsplatser och vid ankomst hissa internationella signalen 'P'. Fartyg, vilka under färden önska ansluta sig, hissar samma signal då bevakningsfartygen kommer inom sikte. Denna signal halas ned så snart bevakningsfartygen sätter igång, eller så snart anslutande fartyg förenat sig med konvojen.
  3. Bevakningsfartygen avgå noga vid angivna tider, varför de fartyg, som önskar följa med, då bör ha lättat ankar och vara klara att sätta igång.
  4. Bevakningsfartygen ansvarar inte för navigeringen och tar endast befattning med sådana medföljande fartyg, som befinner sig inom den svenska territorialgränsen. Om bevakningsfartygen av någon anledning avlägsnar sig, fortsätter övriga fartyg likväl färden till nästa angivna ankarplats.
  5. Det är av största vikt att de anvisningar, som lämnas av bevakningsfartygen, noga följas.

De ankarplatser (samlingsplatser) som anges för konvojerna är: Bjuröfjärden (innanför Bjuröklubb), Yttre Nordmalingsfjärden, N om Härnösand, fjärden Hornslandet - Agö, Öregrundsgrepen, Arholma och Landsort med ankomst till Kalmarsund. Mot bakgrund av visitering av de krigförandes örlogsfartyg, ändringar i fyrbelysning och andra hjälpmedel för navigeringen, utläggning , med kort notis eller ingen alls, av minfält osv. får man se den ökade användningen av lotsarnas tjänster, som alltmer, ju längre tiden led, utmärkte krigsperioden och som sträckte sig en god tid efter fredsslutet ända fram till depressionstiden.

Då uthållighetskriget började, sedan det visat sig att ett snabbt avgörande av kriget ej var att motse, sattes av vår södra grannmakt in ett stort stort tonnage på malmtransport från Luleå till Stettin. Stora ångare, vilka förut trafikerat avlägsna länder och hamnar, dirigerades till denna malmtransport, vilken kunde pågå i det närmaste ostörd, då Östersjön var praktiskt taget behärskad av den ena krigförande parten. Dock ej så helt och pålitligt , att det ej var god uträkning att ta det vissa för det ovissa samt begagna det skydd som det svenska neutrala skärgårdsvattnet erbjöd den långa vägen från Luleå till Landsort. Det förkortade betydligt den sträcka som de själva måste skydda med konvoj.

Varje fartyg tog lots, så långt lotsarna räckte. Endast i nödfall gick några fartyg på skoter efter ett annat fartyg med lots ombord.

Under krigets senare skede öppnades möjlighet för halvannat hundratal engelska ångare, vilka vid krigsutbrottet buteljerats i finska och ryska hamnar, att lämna sitt fängelse och längs den svenska kusten ta sig hem till sitt land. Den trafiken innebar också ett stort tillfälle till lotsningar, så allesammans tog lots hela vägen.


Avgifter


Osv.


Jfr Amiralitetet, arméns flotta, Lotsstyrelsen, Sjöfartsverket, lotsbarnskola, fyr, fyrskepp, lots, SMHI, sjöräddning, Sjöräddningssällskapet, Venerns Seglationsstyrelse, Trollhätte kanal, riksdaler, lotsbarnskola, personalinstruktion, personal.