Me-bok

Från fyrwiki
Version från den 11 augusti 2016 kl. 18.19 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

me-bok, seglingsbeskrivning från före sjökortens tid.

Före sjökortens tid hade skepparen en så kallad "märke-bok" eller "me-bok", i vilken han noterade personliga iakttagelser om landmärken, vilka kunde beskriva var grund och rev fanns - eller peka ut en säker passage.

Kompassros ritad.jpg Historik.jpg

Hur den blev till

Efter grundkänning pejlade man in läget mot märken i land och noterade i me-boken.

  • Landmärkena var öar, sund, berg, byggnader, kvarnar och kyrktorn.
  • Fanns sjömärken såsom kummel, båkar eller prickar så utnyttjade man dessa.
  • De fasta märkena skulle ligga "i me", dvs i ens, för att varna för farligheten eller föra att leda säkert i passager.
  • Detta navigeringssystem kallades "att segla efter me".
  • Me-böckerna gick i arv från far till son eller från en äldre skeppare till hans efterträdare.

1644 utgav Johan Månsson seglingsbeskrivningen "En siöbok om Östersjön".

1748 utgav kaptenlöjtnanten vid Amiralitetet Jonas Hahn en reviderad och tillökad upplaga av denna, kallad "Johan Månssons Upplifwade Aska, eller dess Förnyade Sjö - Märkes - Bok".

  • Dessa två böcker utgjorde på 1600- och 1700-talen de enda på svenska utgivna seglingsbeskrivningarna för Östersjön, Kattegatt och Skagerack.


Jfr sjökort, utprickning, navigering.