Lotsverket: Skillnad mellan sidversioner

Från fyrwiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
mIngen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:Kompassros ritad.jpg|left|95 px|border]]
'''Lotsverket''', övergripande benämning på [[Lotsstyrelsen]],  
'''Lotsverket''', övergripande benämning på [[Lotsstyrelsen]],  
* [[lots]]- och [[fyr]]inrättningarna samt  
* [[lots]]- och [[fyr]]inrättningarna samt  

Versionen från 24 februari 2014 kl. 12.18

Kompassros ritad.jpg

Lotsverket, övergripande benämning på Lotsstyrelsen,

  • lots- och fyrinrättningarna samt
  • "livräddninganstalterna för skeppsbrutna längs rikets kuster" jämte den till detta hörande
  • personalen, den sk lots- och fyrstaten.

(Anm. utöver den statligt avlönade sjöräddningen fanns en ideell oavlönad organisation, SSRS, som klarade upp den övervägande delen av uppkomna nödlägen.)

Historik och bildande

Lotsverket och lotsväsendet har i Sverige gamla anor och har styrts av kungliga förordnanden.

1652 ställdes "fyrbåkarna" under Amiralitetets "Inspektion och Direktion", dvs fyrväsendet blev ställt under örlogsflottan. Den del av den kustnära flottan som användes tillsammans med i land stridande trupp kom att senare organiseras under arméns flotta. Lotsverket lydde tidvis under Amiralitetet och tidvis under arméns flotta. Lotsverkets chef titulerades Lotsdirektör.

1697 var kommendör Nils Ström, en flottans militär, Lotsdirektör.

  • Sverige hade då 97 stycken lotsplatser och
  • 10 stycken fyrplatser, varav 5 "i provinserna".

1820, 1827 resp 1862 kom olika förordningar om organiserandet av fyrväsendet. Fram till 1872 lydde fyrväsendet under Förvaltningen för sjöärendena, som organisatoriskt sorterade under Amiralitetet, dvs under Kungl. Flottan.

1872 omorganiserades Lotsverket genom bildandet av Kungl. Lotsstyrelsen, ett civilt verk, som bl a övertog ansvaret för fyrväsendet. Detta ämbetsverk var direkt underställt regeringen och leddes av sjöförsvarsministern.

Organisation och reglementen

Lotsverkets organisation angavs i lotsförordningen daterad 1923, 24 november, utgiven av Kungl. Maj:t, se lots.

Tjänstgöringsreglementet för lots- och fyrstaten daterad 1923, 24 december, se lots.

Personalinstruktion daterad 1891 då besökare skulle bese fyren, se personalinstruktion.

Lotsdistrikt

Under 1600-talet var landet uppdelat i tre lotsdistrikt: västra, södra samt norra, i vilket även Finland ingick.

Vid mitten av 1700-talet bildades, genom uppdelning av det norra distriktet, ett fjärde, det östra distriktet, som enbart bestod av Finland.

1905 gjordes en indelning av rikets kuster och näraliggande farvatten i 6 lotsdistrikt:

  • Övre norra: kusten mot Finland till gränsen mellan Ullånger, Vibyggerå och Nätra socknar på den norra sidan samt Nordingrå socken på den södra sidan, i Västerbottens län.
  • Nedre norra: kusten syd därom till gränsen mellan Singö och Väddö socknar i Stockholms län, och förlängningen västerut till fasta landet.
  • Mellersta: kusten syd därom till gränsen mellan Bälinge och Tystberga socknar i Sörmlands län, inklusive Mälaren, Hjälmaren samt därmed sammanhängande vattenvägar samt Gotland och kringliggande öar.
  • Östra: kusten syd därom till gränsen mellan Kristianopels och Torhamns socknar i Blekinge län, inklusive Vättern, Göta kanals östgötadel samt därmed sammanhängande vattenvägar samt Öland.
  • Södra: kusten syd och väst därom till gränsen mellan Kristianstads och Hallands län.
  • Västra: kusten norr och väst därom till gränsen mot Norge, inklusive Göta kanals västgötadel, Vänern samt därmed sammanhängande vattenvägar.

Expeditioner

Chefen för ett lotsdistrikt lydde direkt under Lotsstyrelsen och titulerades lotskapten.

  • Deras expeditioner fanns i Umeå, Gävle Stockholm, Kalmar, Malmö och Göteborg.
  • På varje lotsstation tjänstgjorde en lotslöjtnant som kaptenens närmaste biträde och ställföreträdare.

Titulatur

Före 1888 titulerades chefen för Lotsstyrelsen: lotsdirektör. Därefter titulerades han generallotsdirektör.

  • Lotsdirektör blev senare titeln för chefen för ett lotsdistrikt.

Bemanningen på de olika platserna inom lotsdistrikten benämndes:

  • fyrar och fyrskepp: fyrmästare (chef), fyrvaktare, fyrbiträden och extra biträden.
  • större lotsplatser: överlots (chef), mästerlotsar, lotsar och lotslärlingar
  • övriga lotsplatser: lotsförman (chef), mästerlotsar, lotsar och lotslärlingar
  • livräddningsstationer: uppsyningsman (chef), båtstyrare, roddare och biträden
  • Lotsverkets fartyg: befälhavare och besättning

Resurser

1872 gällde: ”Antalet personer anställda för fyrinrättningarnas vård är 221.

  • För år 1873 beräknad avlönings- och underhållskostnad för alla fyrinrättningarna uppgår till R:dr R:mt 237 731.

Antalet av de av Kronan underhållna fyrinrättningarna är (1872): Fyrar å land: färdigbyggda = 62 Fyrar å land: under byggnad = 1 (Dämman) Fyrfartyg (fyrskepp) = 9 Summa summarum = 72

  • Kustfyrar, vilka för den allmänna sjöfartens nytta är inrättade, underhållas av Kronan.
  • Ledfyrar, ämnade för fartygs ledning i trängre farleder, eller angöring av viktigare inlopp, underhållas vissa av Kronan och vissa av enskilda kommuner.
  • Hamnfyrar, avsedda för insegling till städers eller enskilda hamnar, underhållas av enskilda (dvs stadens handelskammare eller motsvarande).

1929, den 31 december, förfogade Lotsverkets (exklusive Lotsstyrelsen) över

  • i aktiv tjänst anställd personal: 1543 personer.
  • 459 fyrinrättningar på land,
  • 25 fyrskepp,
  • 94 lysbojar,
  • 11 ljudbojar,
  • 81 mistsignalapparater,
  • 446 båkar och andra fasta sjömärken,
  • ett tusental bonings-, uppassnings- och förrådshus,
  • 1 366 större flytande sjömärken,
  • 11 ångfartyg,
  • 115 lotskuttrar, motorbåtar, båtar vid fyrplatser mm,
  • 18 livräddningsstationer med 12 livbåtar, 13 raketapparater, mm.

Ekonomi

”De för Lots- och Fyrinrättningens underhåll erforderliga kostnader bestridas af fyr- och båkmedlen, eller den avgift, som i svensk hamn en gång i månaden erlägges av fartyg, vilka från utrikes ort ankomma eller dit avgå.”

1856-1858 års riksdag beviljade ett årligt belopp för utbyggnad av fyrväsendet av 220 360 R:dr R:mt (Riksdaler riksmynt).

1865-1866 års riksdag beviljade en utökning av det årliga beloppet för utbyggnad av fyrväsendet från 362 900 R:dr R:mt till 614 460 R:dr R:mt.

1871-1872 års riksdag beviljade en utökning av det årliga beloppet för utbyggnad av fyrväsendet från 650 460 R:dr R:mt till 750 460 R:dr R:mt.

Fyrarnas lystid

Därest ej annorlunda är i de enskilda beskrivningarna anfört, tändas fyrarna vid solens nedgång och hållas lysande till dess uppgång - under hela den tid av året, då sjöfarten ej av is hindras.

  • Fyrfartygen utläggas varje år vid den tid, då fara för is icke längre förefinnes, samt intagas åter när deras säkerhet hotas av isläggning.
  • Om all förändring i fyrarnas lysningssätt, ävenså av skedd utläggning och intagning av fyrfartyg, meddelas genom i tidningarna införda kungörelser.”

Israpport

1929-1930 överfördes israpporteringstjänsten från Lotsverket till SMHI.

Lotsverket blev Sjöfartsverket

1956 fördes alla de statliga uppgifterna inom sjöfartens område, vilka var splittrade på flera olika myndigheter under olika departement, över till den nybildade Kungliga Sjöfartsstyrelsen.

1969 ombildades Sjöfartsstyrelsen till Sjöfartsverket. Fortsättning: se Sjöfartsverket.


Jfr Amiralitetet, arméns flotta, Lotsstyrelsen, Sjöfartsverket, fyr, fyrskepp, lots, SMHI, sjöräddning, Venerns Seglationsstyrelse, Trollhätte kanalverk, riksdaler, lotsbarnskola, personalinstruktion.