Ledfyr

Från fyrwiki
Version från den 13 juni 2024 kl. 11.54 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ledfyr, en fyr som leder navigatören i inlopp, farleder och hamnar. Vanligen en sektorindelad fyr, varvid regeln numera är att vitt sken leder klart i farleden, och att man vid gång mot fyren har röd sektor om babord (=vänster) och grön om styrbord (=höger).

En speciell form av ledfyr är ensfyrar, som är arrangerade för att bilda enslinjer.


SöderhällStripUSchloss.jpg

Söderhäll ledfyr. Foto Ulf Schloss 2017.


ÅstholmsuddeStrip2PiaHansson2020.jpg

Åstholmsudde fyr. Foto Pia Hansson 2020.


Fl 3s.jpg

Symbol fyr.jpg Lur ritad.jpg Blixtsymbol.jpg Symbol racon.jpg Historik.jpg Fotogenlamp ritad.jpg Kompassros ritad.jpg Livet.jpg

Boo fyr 1922 med förrådskur. Foto Lotsverket.
Halvvägen fyr 2021 med förrådskur. Arkiv Uplandsmuseet.
Ösö fyr 1926. Foto Lotsverket
Den första fyren på Bergudden, nu flyttad till privat trädgård. Lyktan satt på vänstra gaveln. Foto Leif Elsby.
Råå hamnfyr med gamla typen av rund fyrkur i gjutjärn. Foto Bo Sundholm.
Stavskallen i Mälaren. Foto Sune Wilhelmsson.
Den nya farledfyren på Otterhällan i Söderhamn är i byggmaterialen plast och aluminium. Foto Hans Fryklund.


Bakgrund

Att transportera gods och sig själv var förr ett äventyr. På land fanns visserligen upptrampade stigar som var farbara för postkuriren. Men om det fanns vattenvägar i närheten så använde man sig av dem.

Med båt kunde man färdas och transportera över korta och långa sträckor. Med segel som drivkraft var man ibland tvungen att vänta in fördelaktig vind ocg dagsljus för att ta sig fram i kustnära vatten. Ibland måste man ligga still i flera dagar för att det blåste för mycket - eller för lite - eller från fel håll.

På senare hälften av 1800-talet hade den sjögående ångmaskinen utvecklats från kuriosum till en användbar nyttosak. Ångbåtar sattes in för transport av folk, fä och produkter. Det innebar en revolution! Dessa båtar gick på tidtabell!

Ångbåtsrederier etablerades i flera städer. De upprätthöll trafik mellan orterna längs kusten.

Nu ställdes också ökade krav på fyrbelysning av lederna. Det ledde till att man började bygga ledfyrar.

Utbyggnad

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet användes von Otters klippapparat för att alstra ledande sektor och vid sidan av denna ge fyrljuset avvikande fyrkaraktär. Till exempel kunde

- ledande sektor ha fast sken,

- sektorn åt babord kunde ha enklipp (ofta tillsammans med rött glas) och den åt

- sektorn åt styrbord kunde ha tvåklipp (ofta ofärgat sken).

De första ledfyrarna var dock bemannade.

Där så var möjligt sattes ett antal obemannade fyrkurer upp.

De var till en början utrustade med fotogenlampa och som brann dygnet runt.

De krävde tillsyn en gång i veckan (de var utrustade med så kallad åtta-dagarslykta). Tillsyn gavs en betrodd person, som för detta fick ersättning av Lotsverket.

Flertalet av dessa var utrustade med Lindbergs rotator, som gav ljuset en fyrkaraktär.

Under perioden 1882-1886 anlade Lotsverket inte mindre än 88 ledfyrar som visas på foto av Boo, Fredagsholmen och Ösö.


Bockfyr, en speciell form där byggnaden stod på en ställning med höga ben. Klick i bild länkar vidare.


AGA-ljuset med solventil utvecklades under det första årtiondet på 1900-talet. Det blev en viktig förutsättning för att bygga ut ledfyrarna i antal.

Nu för tiden är ledfyrarna elektrifierade och försedda med solpaneler och batteripaket för att driva fyrljuset.

Leverantörer

Här följer några:

Länkar


Jfr bockfyr, fyr, angöringsfyr, kustfyr, ledfyr, ensfyr, flygfyr, sektor, fyrkaraktär, AGA-ljus, elektriskt ljus, von Otter.

Hämtad från "https://fyr.org/wiki/index.php?title=Ledfyr&oldid=46132"