Fiskefyr

fiskefyr, en vanligen enklare typ av ledfyr använd av fiskesjöfarten. Fiskefyrarna hålls tända endast den tid som fiske pågår. De används för att vägleda fiskebåtar för att komma till och från sin hemmahamn. Fiskefyrarna bekostas och underhålls lokalt av fiskarena själva eller av fiskeföreningar.

För att anlägga en fiskefyr krävdes tillstånd från Lotsstyrelsen. Utförandet skulle vara sådant att risk för förväxling med andra fyrar skulle förhindras.

• Förr i tiden hade man på en del platser en man utsedd, vars uppgift bland annat var att hålla det lokala fiskelägets fyrljus tända till dess sista båt hade återvänt till hamnen. Han kallades "lysgubbe". Som betalning fick han viss andel av fångsten från varje båtlag, som också skulle förse honom med bränsle för fyringen. Det förekom också att uppgiften auktionerades ut till den som bjöd lägst.

• På Gotland användes till slutet av 1800-talet vippfyr för att utgöra fiskelägets fyr. Ibland användes två vippfyrar för att på så vis bilda en enslinje. När fotogenen blev allmänt tillgänglig runt 1880-talet gick man över till att hissa upp i en lodrät stolpe till en höjd av 4-8 m, sk "lysstång", en fotogenlampa med bakomvarande avbländningsskärm. Sådana finns bevarade, till exempel på Gotlands östra kust, främst mellan Fluntinge och Grynge.

• En bit in på 1900-talet började man att turas om enligt en lista som anslogs i fiskeläget för att sköta fyringen.

• Numera med ett minskat antal fiskare är det ofta den fiskare som skall ut som själv får ombesörja fyrens tändning och släckning. Nutidens fiskefyrar kan vara enklare ensfyrar (lykta på stolpe) eller sektorfyrar.

Jfr fyr, hamnfyr, angöringsfyr, vippfyr, fotogen, ensfyr, sektor, Lotsstyrelsen, Råå, Tärnö.