Entreprenör

Från fyrwiki
Version från den 23 februari 2015 kl. 15.04 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Maskaron.jpg Symbol Person.jpg Symbol fyr.jpg

entreprenör, i fyrsammanhang privatperson eller företag, som i kontrakt med Kronan anlade fyrplatsen och/ eller upprätthöll fyringen på entreprenad.

Entreprenadsystemets början

Systemet var från början det vanliga i många länder. Betalningen erhölls vanligen årsvis i efterskott av avgifter inkasserade av tullen då fartyg anlöpt hamn i det aktuella området.

Systemets fördelar

var att

  • Kronan kunde förvissa sig om ha lägsta kostnad (den med lägst anbud fick entreprenaden), att
  • man visste storleken på kostnaden samt att
  • man slapp hålla med egen personal.
  • Det var entreprenören som avlönade fyrmännen men fyrmännen tillsattes av Kronan genom Amiralitetskollegiet.
    • Kronan hade alltså kontroll över att endast "präktigt och pålitligt" folk anlitades.

Systemets nackdelar

var att

  • underhåll av fyrar och inventarier ofta blev eftersatt och att
  • fyringen ibland sköttes si och så.
  • Drivkraften för förbättringar var liten - ofta förblev allt som det varit.

Svenska fyrar

1223 upphörde fyringen.
  • 1561 uppfördes fyren på Kullen
1826 övertog Kronan ansvaret efter att inte helt till belåtenhet ha drivits på entreprenad.
1811 övertog Kronan ansvaret
1811 övertog Kronan ansvaret.
1839 övertog Kronan ansvaret.
1811 övertog Kronan ansvaret.
  • 1750 uppfördes fyren på Korsö
1833 övertog Kronan ansvaret.
1837 övertog Kronan ansvaret.

Norska fyrar

I Norge uppfördes och drevs ett antal fyrar av privatpersoner baserat på kungligt privilegium för dessa.

1782 löstes den in av staten som övertog ansvaret.
1782 löstes den in av staten som övertog ansvaret.
1799 löstes den in av staten som övertog ansvaret.
1815 löstes den in av staten som övertog ansvaret.
1815 löstes den in av staten som övertog ansvaret.
1815 löstes den in av staten som övertog ansvaret.
1812 löstes den in av staten som övertog ansvaret.

Danska fyrar

I Danmark sköttes fyrarna på entreprenad åren 1561-1700.

Historik

  • 1645, då Sverige genom freden i Brömsebro erhöll Nidingen, sköttes på entreprenad fyrarna Skagen, Anholt, Nidingen, Kullen och Falsterbo av den danske fyringsforvaltern Jens Pedersen Grove.
  • 1651 fick Abraham van Eijck kungligt privilegium på fyr på Landsort. Talgljus i lykta. Upphörde 1652 efter bråk om pengar och ansvar.
  • 1669 fick Johan van der Hagen kungligt privilegium att uppföra och driva en fyr på Landsort. Ett trätorn med lanternin och speglar började byggas. 1671 tändes fyrlykta med talgljus. Tornet var ännu inte klart.
  • 1672 fick Marie Sophie de la Gardie kungligt privilegium (entreprenad) för uppförande och brukande av fyrarna Ölands Södra Udde resp Ölands Norra Udde. Hon hade redan entreprenad för fyringen på de skånska fyrarna Kullen och Falsterbo samt Nidingen, dit hon levererade kol från egna gruvor i Skåne.
  • 1687 slöts kontrakt med Margareta van der Hagen om uppförandet av en ny fyr på Landsort. Den blev av sten och av typen öppen kolfyr och uppfördes. (Detta blev början på nuvarande torn.)

1700-tal

  • 1732-1747 hade kommissarie Busch i Göteborg entreprenad på fyrarna Nidingen, Kullen och Falsterbo.
  • 1747-1763 hade Skånska Stenkolsintressenterna entreprenad på fyrarna Nidingen, Kullen och Falsterbo men man ledsnade i förtid och överlät entreprenaden.
  • 1763-1766 hade handelsman Peter Bagge entreprenad på fyrarna Nidingen, Kullen och Falsterbo.
  • 1766-1786 hade handlanden och rådmannen Sven Schale i Göteborg entreprenad på fyrarna Nidingen, Kullen och Falsterbo.
  • 1786-1796 verkställdes fyringen på Nidingen, Kullen och Falsterbo direkt på Kronans räkning. Tillsynen skedde av lotsofficerare. Detta blev dock dyrare för Kronan varför man åter beslöt att lägga ut fyringen på entreprenad.
  • 1796 erhöll major Malmsten, lotsofficer, entreprenad på Nidingen, Kullen, Falsterbo och Ölands Södra Udde. En kraftig inflation drev upp priset för stenkol från 40-46 skilling per tunna till 1 riksdaler banko 4 skilling (1800). Entreprenadsumman räckte då knappt till kostnaden för kol men inte till fyrpersonalens avlöning. Han dog utblottad och i förtid. Dödsboet var utfattigt och kunde inte betala. Kronan var tvungen att ta över entreprenaden till dess utgång. Se riksdaler

1800-tal

  • 1801-1806 innehade greve Erik Ruuth entreprenaden för Nidingen, Kullen, Falsterbo och Ölands Södra Udde. Han var delägare i Skånska Stenkolsintressenterna och ägare av Bosarps gruva i Skåne.
  • 1806-1811 förlängdes kontraktet med greve Erik Ruuth.
  • 1810 vid auktionen i Karlskrona erhölls anbud endast för Kullens fyr. Budet gavs genom intressenterna av Gustaf Adolfs Gruva i Skåne. Anbudet godtogs och gällde till 1816. För fyrarna Nidingen, Falsterbo och Ölands Södra Udde var Kronan nödsakad av själv sköta driften.

Systemets avslutning

Entreprenadsystemet avslutade sig självt. Ingen vågade längre ta den risk som det innebar med en oberäknelig inflation och ibland ändrade regler under pågående entreprenad om vilken kolsort som fick användas.


Jfr de la Gardie, Nidingen, Kullen, Falsterbo, Ölands Södra Udde, Landsort, Korsö, Holmögadd, fyr- och handelshistoria, riksdaler, fyr- och båkavgift.