Dimdetektor
Version från den 31 mars 2014 kl. 14.44 av Leif.elsby (diskussion | bidrag)
dimdetektor, anordning som automatiskt startade och stängde av mistsignalering, då så erfordrades.
Den automatiska dimdetektorn var en av förutsättningarna för att automatisera de bemannade fyrplatserna, som då var utrustade med mistsignalering. Detsamma gällde för att kunna dra in fyrskeppen.
- För att starta respektive stoppa signaleringen behövdes nämligen någon som gjorde det, tills nu.
De tidiga modellerna var mekaniska.
- AGA hade en modell där man utnyttjade effekten av att ett hårstrå i fuktig luft förlänger sig något och att förlängningen styrde en ventil. Hade dock svårt att stänga av sig då luften vid havet ju är fuktig.
- Mistsignaleringen för dessa skedde genom att en mekanism klämtade på en klocka. Den drevs med komprimerad gas. Syrgas. Att den inte stängde av sig resulterade i att gasen snabbt tog slut. Ett "batteri" på 12 stycken tuber om 150 kg/st varade i 14 dagar.
- Den provades på Stora Pölsan utanför Marstrand.
Senare modeller bygger på att vattendropparna i dimman reflekterar IR-strålning.
- 1962 provades en konstruktion på Ölands Södra Grund med varierande resultat.
- 1963 provades på Sydostbrotten kassunfyr en automatisk dimdetektor för att styra mistanläggningen.
- 1963 patenterades en svensk dimdetektor. Den har tillverkats i flera hundra exemplar och sålts till alla världsdelar.
Genom tillkomsten av dimdetektorn kunde nu även de fyrar automatiseras vilka inte låg inom synhåll från annan bemannad plats.
- Cirka 30 år senare hade utvecklingen gått så att mistsignal inte längre ansågs behövas. Den drogs därför in.
Jfr mistsignal, avbemanning, kassunfyr, AGA AB, Nautofon.