Acetylen

acetylen, numera kallad etyn, kokpunkt -84 °C, är en brännbar gas lättare än luft, framställd genom reaktion mellan kalciumkarbid och vatten. Av 1 kg ren karbid bildas teoretiskt 348 liter acetylengas (vid normalt lufttryck och 20 °C). Teknisk kvalitet av karbiden ger upphov till cirka 270 - 300 liter acetylengas.

	(Här skall formelin)

Karbiden framställs i sin tur genom uppvärmning av finmald kalksten och ren kol (antracit eller träkol) i en ugn med energi tillförd från en elektrisk ljusbåge.

Oberoende av varandra upptäcktes år 1892 denna process för framställning av acetylen av amerikanen Leopold Willson och fransmannen Henri Moissan. Gasen fick snabbt användning som lysgas, bland annat i karbidlyktor, och som svetsgas. Emellertid visade det sig genom många olyckor att acetylen var lurig att hantera och transportera, speciellt i komprimerad form. Redan vid 3 bar tryck kan gasen explodera spontant.

Acetylen är en färglös gas med svag, vitlöksliknande lukt. Gasen är brandfarlig och behöver mycket liten tändenergi för att börja brinna. Gasen bildar explosiva blandningar med luft i haltområdet 2-82% acetylen i luft, vilket är ett ovanligt brett explosionsintervall. Starkast explosiv är den vid 8%, dvs en blandning 1 del gas med 12 delar luft. När gasen lagras i stålflaskor under tryck är de fyllda med en absorberande massa, ursprungligen sågspån, för att minska explosionsrisken. Massan är indränkt med aceton, en vätska som acetylengasen löser sig i. Vid 12 bar tryck löser 1 liter aceton en volym motsvarande cirka 300 liter acetylengas, omräknat till normalt tryck.

1896 uppfanns detta av de två fransmännen Georges Claude och Albert Hess och kom att kallas "acetylene dissous".

1906 uppfann Gustaf Dalén den s.k. AGA-massan, en porös massa med små kapillärer, vilken minskade explosionsrisken till nära nog säker nivå. Aceton används ännu idag, men även lösningsmedlet DMF (dimetylformamid) används.

Gasen är instabil och börjar sönderfalla vid uppvärmning över 300 °C. Sönderfallet kan startas genom yttre upphettning av gasflaskan eller genom ett genomgående bakslag i gasledningen. Explosiva föreningar kan bildas om gasen tillåts komma i kontakt med någon av metallerna koppar, silver, kvicksilver eller med mässing med mer än 70% koppar. T.ex. silverlod får inte användas för lödning av gasledningarna, som inte får utföras i koppar. Ett fortgående sönderfall kan resultera i våldsam söndersprängning av gasflaskan. Vid kraftig upphettning kan sprängning ske inom 5 min. Risk för söndersprängning kvarstår i upp till 24 timmar efter avslutad värmning. Skyddsavståndet är 300 m.

Acetylen brinner i fria luften med en klart lysande, kraftigt sotande låga. För att lågan inte skall sota krävs en kontrollerad lufttillförsel, vilket görs med ett speciellt munstycke. Då bildas även UV-strålning.

Acetylen används idag för svetsning och som råvara vid kemisk industri för tillverkning av t ex etanol, ättiksyra, syntetiska polymerer och det svarta pigmentet kimrök (sot). Acetylen har använts för belysning (och fanns länge kvar som reservbelysning på t. ex. sjukhus och kraftstationer) samt starthjälp för explosionsmotorer.

Jfr acetylenbelysning, acetylengasfyr, Dalén, gasackumulator, klippapparat, gasljus, bågljus.