Öresunds norra lotsstation: Skillnad mellan sidversioner
(Skapade sidan med ''''Öresunds norra lotsstation''', lotsplats i norra Öresund. Lotsplatsen placerad i samhället Viken Fil:Öresund karta ritad.jpg|100px|left|border|länk=Öre...') |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 17: | Rad 17: | ||
|icon=PluppFyr.png | |icon=PluppFyr.png | ||
}} | }} | ||
== Ur [[Minnesalbum 1914-1924]] == | |||
'''Öresunds norra lotsstation''', Viken. Belägen i Vikens municipalsamhälle, Malmöhus län. Postadress och telegramadress: Viken. | |||
'''[[Öresundstullen]] avskaffas 1857''' | |||
På 1860-talet sammanslöt sig några på Viken boende skeppare till ett lotslag att lotsa fartyg genom [[Öresund]], ett företag, som möjliggjordes genom upphävandet år 1857 av [[Öresundstullen]]. Efter protest av Förenta Staterna sammankallades en internationell konferens, där Hansestäderna, Sverige, Norge, Belgien, Frankrike, Hannover, Mecklenburg-Schwerin, Holland, Preussen, Oldenburg, Ryssland, England och Österrike var representerade. Genom den, den 14 mars år 1857 undertecknade konventionen upphävdes Danmarks dittillsvarande självtagna rätt att uppbära tull av förbipasserande fartyg och Danmark tillerkändes en ersättning en gång för alla av i runt tal 30 1/2 miljoner [[riksdaler]] riksmynt, en kapitalisering efter 4 procent av den till omkring 2 miljoner kronor om året beräknade intäkten. | |||
'''[[Drogden]] och lotskrig''' | |||
[[Drogden]] var på den tiden och alltjämt intill åren 1874 - 1879 den enda fyrbelysta och utprickade farleden genom Sundet, tillika den kortaste och rakaste, samt den med västliga vindar, enda så knappa som västsydväst, genomseglingsbara leden utan kryssning. Följaktligen använde dessa privatlotsar denne väg, och det var oundvikligt att det så småningom skulle bli en konflikt med de danska Hälsingörs-lotsarna, vilka ju dittills haft monopol på [[Öresund]]slotsningen, ett monopol som hängde intimt samman med [[Öresundstullen]] och den bevakningstjänst som danska tullkuttrar uppehöll för dess indrivande. | |||
Hälsingörs-lotsarna hade så mycket större anledning hålla på sin gamla rätt, som punkt 1 av Art. II i traktaten om [[Öresundstullen]]s avlösning stadgade skyldighet för Danmark att hålla fyrar och prickar, och punkten 3 att det ålåg Danmark att som tillförne vaka över lotsväsendet. Tvisten gick därhän att danska kanonbåtar visiterade genom [[Drogden]] seglande fartyg, vilka misstänktes ha svensk lots (vare sig Vikens lots norrifrån eller Skanörs lots söderifrån), tog eventuellt ombordvarande svensk lots från fartyget och satte honom i sinkabirum i Köpenhamn. | |||
I detta 'lotskrig' tog framlidne kommendörkaptenen Ramsten, då kaptenlöjtnant och chef för [[Malmö lotsfördelning]], en framstående del som organisatör av de privata lotssällskapen. Denna roll bragte honom icke enbart erkännande utan tillika ganska skarpt klander i pressen, bl. a. i Göteborgs-Posten, som ironiskt talade om saken och sättet för organisationen, delvis, efter vad tidningen uppger, i konkurrens med regelrätta statslotsar. Lotskriget förde till slut till diplomatisk aktion mellan Sverige och Danmark, och en överenskommelse träffades den 14 augusti 1873 angående svenska och danska lotsars rätt till lotsning i Öresund. | |||
Denna deklaration förbjöd svenska lotsar att lotsa genom [[Drogden]]. De kunde emellertid ankra med fartyg på Köpenhamns yttre redd samt åter avgå därifrån genom [[Flintrännan]], en farled som förhållandena nu tvang de svenska myndigheterna att nu upprätta och utmärka. Lotskriget slutade i så måtto segerrikt för de nybildade lotssällskapen att de inorganiserades i den statliga lotstjänsten även om de fick avstå från begagnandet av [[Drogden]]. | |||
Efter deklarationens undertecknande övertog staten Öresunds lotsstationer och annonserade om anställandet av extra lotsar, vilka givetvis blev de redan varande enskilda lotsarna. Dessa blev ordinarie kronolotsar år 1874 mot ett arvode av 30 kronor i månaden. Antalet lotsar var under en lång följd av år 14 stycken. År 1895 tjänstgjorde ytterligare 2 extralotsar på grund av trafikens omfattning. | |||
'''Skarp konkurrens''' | |||
Ehuru Hälsingörs-lotsarna hade hela fördelen av farleden, bjöd de svenska lotsarna dem en skarp konkurrens och lotsarna seglade högt upp i [[Kattegatt]] för att möta fartygen. Konkurrensen skärptes då Hälsingörs-lotsarna på våren 1872 förhyrde en bogserbåt för att snabbare och säkrare komma fartygen till mötes. Detta schackdrag möttes från svensk sida med, att den som sådan avpoletterade chefsångaren 'Göteborg' stationerades som lotsångare vid Viken, ett drag, som gav de svenska lotsarna ett absolut övertag över de danska. | |||
'''Återgång och utvidgning''' | |||
Lotsningarnas antal har emellertid, liksom Öresundstrafiken, över huvud taget gått avsevärt tillbaka efter kriget (WW 1), och antalet lotsar vid Viken är nu 8 stycken. (Vid Dragör exempelvis var lotsantalet på 1860- och 1870- och ända in på 1881-talet 57 stycken. Antalet nu är 6). | |||
Under kriget utvidgade Viken-lotsarna sin verksamhet att omfatta ej blott Öresund utan desslikes hela svenska västkusten upp till Strömstad. Dessa händelser ligger emellertid så nära i tiden att de lämpligare kan bli föremål för en pensionerad lots' memoarer än för skildring i denna bok." | |||
== [[Lotsplats]]en == | == [[Lotsplats]]en == | ||
Nuvarande version från 8 november 2019 kl. 15.25
Öresunds norra lotsstation, lotsplats i norra Öresund.
Lotsplatsen placerad i samhället Viken
Ur Minnesalbum 1914-1924
Öresunds norra lotsstation, Viken. Belägen i Vikens municipalsamhälle, Malmöhus län. Postadress och telegramadress: Viken.
Öresundstullen avskaffas 1857
På 1860-talet sammanslöt sig några på Viken boende skeppare till ett lotslag att lotsa fartyg genom Öresund, ett företag, som möjliggjordes genom upphävandet år 1857 av Öresundstullen. Efter protest av Förenta Staterna sammankallades en internationell konferens, där Hansestäderna, Sverige, Norge, Belgien, Frankrike, Hannover, Mecklenburg-Schwerin, Holland, Preussen, Oldenburg, Ryssland, England och Österrike var representerade. Genom den, den 14 mars år 1857 undertecknade konventionen upphävdes Danmarks dittillsvarande självtagna rätt att uppbära tull av förbipasserande fartyg och Danmark tillerkändes en ersättning en gång för alla av i runt tal 30 1/2 miljoner riksdaler riksmynt, en kapitalisering efter 4 procent av den till omkring 2 miljoner kronor om året beräknade intäkten.
Drogden och lotskrig
Drogden var på den tiden och alltjämt intill åren 1874 - 1879 den enda fyrbelysta och utprickade farleden genom Sundet, tillika den kortaste och rakaste, samt den med västliga vindar, enda så knappa som västsydväst, genomseglingsbara leden utan kryssning. Följaktligen använde dessa privatlotsar denne väg, och det var oundvikligt att det så småningom skulle bli en konflikt med de danska Hälsingörs-lotsarna, vilka ju dittills haft monopol på Öresundslotsningen, ett monopol som hängde intimt samman med Öresundstullen och den bevakningstjänst som danska tullkuttrar uppehöll för dess indrivande.
Hälsingörs-lotsarna hade så mycket större anledning hålla på sin gamla rätt, som punkt 1 av Art. II i traktaten om Öresundstullens avlösning stadgade skyldighet för Danmark att hålla fyrar och prickar, och punkten 3 att det ålåg Danmark att som tillförne vaka över lotsväsendet. Tvisten gick därhän att danska kanonbåtar visiterade genom Drogden seglande fartyg, vilka misstänktes ha svensk lots (vare sig Vikens lots norrifrån eller Skanörs lots söderifrån), tog eventuellt ombordvarande svensk lots från fartyget och satte honom i sinkabirum i Köpenhamn.
I detta 'lotskrig' tog framlidne kommendörkaptenen Ramsten, då kaptenlöjtnant och chef för Malmö lotsfördelning, en framstående del som organisatör av de privata lotssällskapen. Denna roll bragte honom icke enbart erkännande utan tillika ganska skarpt klander i pressen, bl. a. i Göteborgs-Posten, som ironiskt talade om saken och sättet för organisationen, delvis, efter vad tidningen uppger, i konkurrens med regelrätta statslotsar. Lotskriget förde till slut till diplomatisk aktion mellan Sverige och Danmark, och en överenskommelse träffades den 14 augusti 1873 angående svenska och danska lotsars rätt till lotsning i Öresund.
Denna deklaration förbjöd svenska lotsar att lotsa genom Drogden. De kunde emellertid ankra med fartyg på Köpenhamns yttre redd samt åter avgå därifrån genom Flintrännan, en farled som förhållandena nu tvang de svenska myndigheterna att nu upprätta och utmärka. Lotskriget slutade i så måtto segerrikt för de nybildade lotssällskapen att de inorganiserades i den statliga lotstjänsten även om de fick avstå från begagnandet av Drogden.
Efter deklarationens undertecknande övertog staten Öresunds lotsstationer och annonserade om anställandet av extra lotsar, vilka givetvis blev de redan varande enskilda lotsarna. Dessa blev ordinarie kronolotsar år 1874 mot ett arvode av 30 kronor i månaden. Antalet lotsar var under en lång följd av år 14 stycken. År 1895 tjänstgjorde ytterligare 2 extralotsar på grund av trafikens omfattning.
Skarp konkurrens
Ehuru Hälsingörs-lotsarna hade hela fördelen av farleden, bjöd de svenska lotsarna dem en skarp konkurrens och lotsarna seglade högt upp i Kattegatt för att möta fartygen. Konkurrensen skärptes då Hälsingörs-lotsarna på våren 1872 förhyrde en bogserbåt för att snabbare och säkrare komma fartygen till mötes. Detta schackdrag möttes från svensk sida med, att den som sådan avpoletterade chefsångaren 'Göteborg' stationerades som lotsångare vid Viken, ett drag, som gav de svenska lotsarna ett absolut övertag över de danska.
Återgång och utvidgning
Lotsningarnas antal har emellertid, liksom Öresundstrafiken, över huvud taget gått avsevärt tillbaka efter kriget (WW 1), och antalet lotsar vid Viken är nu 8 stycken. (Vid Dragör exempelvis var lotsantalet på 1860- och 1870- och ända in på 1881-talet 57 stycken. Antalet nu är 6).
Under kriget utvidgade Viken-lotsarna sin verksamhet att omfatta ej blott Öresund utan desslikes hela svenska västkusten upp till Strömstad. Dessa händelser ligger emellertid så nära i tiden att de lämpligare kan bli föremål för en pensionerad lots' memoarer än för skildring i denna bok."
Lotsplatsen
1894 tillhörde lotsplatsen Malmö lotsfördelning. Då arbetade här lotsarna:
- Öfverlots af 2:a grad: Carl Olsson, f. 1832
- Mästerlots: Petter August Schmidt, f. 1832
- Mästerlots: Samuel Gottfrid Theodor (Hansson) Hagman, 1842
- Mästerlots: Carl Johan Holm, f. 1849
- Mästerlots: Bengt (Larsson) Ahlberg, f. 1831
- Mästerlots: Birger Falk, f. 1850
- Lots: Peter (Sonesson) Ankar, f. 1852
- Lots: Petter (Jönsson) Julin, f. 1854
- Lots: Jakob Herman Schönhult, f. 1847
- Lots: Nils Petter (Pettersson) Bolin, 1854
- Lots: Bengt Olsson Sjöstrand, f. 1850
- Lots: Bengt (Olsson) Rumberg, f. 1847
- Lots: Janne Adolf (Olsson) Ravn, f. 1840
- Lots: Sven Peter Bolin, f. 1840
- Lots: Janne Wiberg, f. 1848
- Extra lots: Nils Joel Klintberg, f. 1867
- Extra lots: Otto Harald Levold, f. 1868
- Lotslärling: Carl Johan August Ström, f. 1867
- Lotslärling: Janne August Sonasson Lundin, f. 1871
Lotsbarnskola
Här fanns ingen lotsbarnskola. Barnen gick i sockenskolan.
Öresund
Jfr Öresund, svenskt fyrväsende, vippfyr, optiska signalanordningar, Lux-ljus, klippapparat, elektriskt ljus, AGA-ljus, mistsignal, tegelfyr, radiofyr