Strandudden
Strandudden (f.d. Vålösunds fyrplats), f.d. bemannad fyrplats med ensfyrar i inloppet till Kristinehamn, nordöstra delen av Värmlandssjön, Vänern. Bemannad 1837-1940.
Bytte 1915 namn från "Vålösunds fyrplats" till det nuvarande "Strandudden".
Detta var den tredje fyrplatsen i Vänern, efter Skoghall och Bastungen.
För insegling till Vålösundet. På Strandudden utanför inloppet till Kristinehamn, NNO om angöringsfyren Lakholmen, O om farleden. Inbördes avstånd (Strandudden övre och nedre) 120 m. Fyrarna är ens i 026,5 grad och synkrona.
Fyrplatsen
Övre. Vit lanternin på röd byggnad, vit mot enslinjen
Svenskt nr | Int.nr | WGS-84 Lat./Long. | Fyrkaraktär | Lysvidd M | Bemannad |
---|---|---|---|---|---|
975201 | C 6715-001 | N59°16,3 E14°03,3 | Iso W 1,5 s | 8,9 | F.d., se bemanning |
Tidigaste fyr år | Nuvarande fyr år | Automatiserad år | Avbemannad år | Tornets höjd m | Lyshöjd m |
1837 | 1866 | 1940 | - | 19,5 |
Nedre. Vit fyrkur
Svenskt nr | Int.nr | WGS-84 Lat./Long. | Fyrkaraktär | Lysvidd M | Bemannad |
---|---|---|---|---|---|
975200 | C 6715 | N59°16,2 E14°03,3 | Iso W 1,5 s | 8,9 | F.d., se bemanning |
Tidigaste fyr år | Nuvarande fyr år | Automatiserad år | Avbemannad år | Tornets höjd m | Lyshöjd m |
1837 | 1916 | 1940 | - | 8,9 |
Området
I området finns flera skärgårdar med hamnplatser, nödhamnar och ankringsplatser flitigt använda i den äldre sjöfarten. Inseglingen till Kristinehamn genom det långa Vålösundet är naturskön. I fonden blånar Bergslagens högland med norrländskt landskap. Här har sjöfarten gamla anor. Om det vittnar bronsåldersgravar och lämningar av den mytomspunna medeltidsborgen Saxholmen uppförd på 1200-talet på en holme i Ölme skärgård strax utanför.
Där floden Varnan rinner ut i Vänern låg under medeltiden handels- och vägknuten Bro, som även var utskeppningshamn. År 1642 fick orten stadsprivilegier och namnet blev Kristinehamn. Staden blev centralort för handel och utskeppning av järn från Bergslagen. I Kristinehamn stod Broströmskoncernens vagga på 1860-talet. Staden är än i dag en av de mest betydelsefulla vänerhamnarna. Sågat timmer är det dominerande exportgodset.
Fyrplatsen Strandudden (f.d. Vålösunds fyrplats) vid Vålösundet blev på 1830-talet en av de första fyrplatserna i Vänern, (den tredje). Angöringsfyr till Kristinehamn är dock Lakholmen som kom till 1870. Under främst 1950- och 1960-talen tillkom en mängd småfyrar och sedan 1965 utgör den 15 m höga Picassoskulpturen på udden av Vålösundet, Ryssebo, ett tillskott i floran av sjömärken.
Fyrarna tändes
När Strandudden tändes var det den tredje fyrplatsen i Vänern (efter Skoghall vid Karlstad och Bastungen vid Vänersborg)
1837 anlades fyrplatsen, dock oklart om det var Övre eller Nedre.
Original optik: Konkav spegel med envekig rovoljelampa i 1837 års fyr.
Den Övre fyren, som definitivt fanns 1884 (och troligtvis uppfördes 1866), var ett fyrbostadshus med ett torn på taket.
Fyrvaktarbostället låg på fastlandet. Trots det saknades väg in till staden till långt in på 1900-talet. Därför använde man båten. Liksom på övriga fyrplatser kom familjens huvudnäring för överlevnad från fisket. Fisken såldes på torget i Kristinehamn. På fyrplatsen hade man odling av potatis och annat ätbart men även blomster som fröjd för ögat. Man höll höns och två kor. Under världskrigen hade man även kaniner i bur.
1866 uppfördes tornet till den Nedre fyren. Från början ett torn som bestod av en fyrkantig byggnad med en lanternin överst.
1915 bytte Vålösunds fyrplats namn till Strandudden.
- Nordöstra: Fyrkaraktär: Int W 9s 12M. Spegel (50 cm). Lyshöjd: 17,1 m. Vitt fyrkantigt torn på gaveln av rött boningshus.
- Sydvästra: Fyrkaraktär: F W. Spegel (50 cm). Lyshöjd: 8,9 m. Vitt fyrkantigt torn på fyrkantigt hus.
- För insegling till Vålösundet. Fyrarna, på ett avstånd från varandra av 122 m, äro överens i 27,5 grad och leder, hållna överens, klart av alla grund mellan Måkaln, Sibberön och Vålön å ena sidan samt Lakholmarna å andra sidan in till muddrade rännan in till Kristinehamn.
1916 byggdes det fyrsidiga tornet vid gaveln på Övre fyren.
- Troligen byggdes även nuvarande utformning Nedre fyren.
- Troligen fick då båda fyrarna AGA-ljus.
1939 installerades elektricitet och gasreserv i båda fyrarna.
1997 ersattes gasreserven av batterireserv.
Inget av tornen har numera någon lanternin utan de är utrustade med var sin fyrstrålkastare som är fästade på ytterväggen av det Nedre och på taket av det Övre tornet.
Avbemanning och personal
1940 avbemannades fyrplatsen
Fyrvaktare
- 1841-1851 Peter Isaksson
- 1853-1858 Berndt Eliasson
- 1866-1914 Johan (Wilhelm) Helgesson
- 1915-1936 Teodor Olsson
- 1936-1940 Evert Olsson
- 1940-1974 Evert Olsson, tillsyningsman
- 1974-1981 Staffan Olsson, tillsyningsman
För att få reda på mer om de som arbetat här klicka på länken: fyrpersonal Strandudden
Och sedan
1939 installerades elektriskt ljus med AGA-ljus som reserv i båda fyrarna.
1997 ersattes AGA-ljuset som reserv med batteri som reserv.
Nuvarande optik: Strålkastarlampor på båda fyrarna. Elektrisk glödlampa. Landkabel, batterier.
Nuvarande karaktär: Båda fyrarna Iso W 1,5 s 8,9 M. Fyrarna är synkrona och ens i 026,5. Dagerfyring från 1/12 till vårutprickningens slutförande.
Ur Fyrhandboken
Fyrplatsbostäder | Privatägt. Ingen övernattning |
Ägare | SjöV äger fyrarna |
Kontaktperson | Sjöfartsverket, Norrköping 0771-630000. |
Vägbeskrivning | Kör genom Kristinehamn ut mot Picasso monumentet, parkera där och promenera en liten bit på Fyrvägen ut mot udden där fyrarna finns inom ett villaområde. |
Övrigt | Fyrplatsen tillkom 1837 och dess namn fram till 1915 var Vålösunds fyrplats. Det är den tredje äldsta fyrplatsen i Vänern men det är oklart om den första fyren låg vid Övre eller Nedre fyren och man vet inte heller hur denna fyr såg ut.
Man vet att den Övre fyren, som definitivt fanns 1884 (och troligtvis uppfördes 1866), var ett fyrbostadshus med ett torn på taket och att det byggdes till med nuvarande fyrsidiga trätorn vid ena gaveln troligtvis 1916. Den Nedre fyren var från början ett torn som bestod av en fyrkantig parallellepipedisk byggnad med en lanternin överst. Tornet uppfördes 1866. Nuvarande torn byggdes troligtvis 1916 samtidigt som man byggde det fyrsidiga tornet vid gaveln på Övre fyren. Inget av tornen har numera någon lanternin utan de är utrustade med var sin fyrstrålkastare som är fästade på ytterväggen av det Nedre och på taket av det Övre tornet. År 1939 installerades elektricitet och gasreserv i båda fyrarna. Gasreserven ersattes 1997 av batterireserv. |
Skydd enligt lag | ej |
Några f.d. bemannade fyrplatser vid Vänern
Klick i kartan länkar vidare
Klick i bilden länkar vidare
Bastungen. Arkiv Venerns Seglationsstyrelse
Borhallsudde. Arkiv www.unc.edu
Djurö. Foto Leif Elsby
Duseudde. Foto Esbjörn Hillberg
Fogden med gamla fyrplatsen. Arkiv www.amal.se
Fällholmen. Arkiv Vänermuseet
Grimö. Arkiv Venerns Seglationsstyrelse
Gullsjö fyrar. Arkiv Lugnås Hembygdsförening
Gunnarsholmen övre. Foto Esbjörn Hillberg
Gälleudde. Foto SB
Hammarö Skage. Arkiv Hammarö Skärgårdsmuseum
Harnäsudde. Foto Esbjörn Hillberg
Hjortens udde. Vykort
Hösbacksholmen. Arkiv Hammarö Skärgårdsmuseum
Lakholmen. Foto Esbjörn Hillberg
Naven. Arkiv Vänermuseet
Risnäsudde. Foto Esbjörn Hillberg
Skoghall. Foto Esbjörn Hillberg
Smörhättan. Foto Esbjörn Hillberg
Stavik. Foto Gunno Quist
Stora Klubben. Foto LH
Strandudden Övre. Foto Esbjörn Hillberg
Stångudden. Foto Esbjörn Hillberg
Sätersholmen. Arkiv Hammarö Skärgårdsmuseum
Söökojan. Arkiv Hammarö Skärgårdsmuseum
Trädgårdsholmen. Arkiv Vänermuseet
Viksnäsudde. Arkiv Rigmor Melin
Vingens fyrplats, huvudfyren. Arkiv www.fotosidan.se
Inloppen till Gruvön, Skoghall, Karlstad och Kristinehamn
Klicka här för att se fyrarna i Inloppen till Gruvön, Skoghall, Karlstad och Kristinehamn.
Jfr Vänern, svenskt fyrväsende, vänerlots, Lurö