Saumarez

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

Saumarez, Sir James (1757-1836), brittisk amiral och "Sveriges vänligaste fiende".

1757 född på Gurnsey. 1788 gift med Martha le Marchant med vilken han fick 8 barn. 1831 upphöjd till lord.

Admiral James Saumarez. Foto Holdebrands Historia

Historik.jpg Maskaron.jpg Kompassros ritad.jpg

Tidiga år

1776 fick han under befäl av Sir Peter Parker sitt första elddop under drabbningen med fransmännen vid Fort Sullivan. Efter den utnämndes han till löjtnant. Han blev befälhavare på örlogsslupen "Spitfire", som under hans befäl hade 47 (!) känningar med fienden.

  • 1782 var han befälhavare på "Russel" i drabbningen den 12 april med fransmännen vid Guadelope i Västindien. Den franske amiralen besegrades.
  • 1799-1808 var han huvudsakligen sysselsatt med att bevaka och bekämpa franska krigsfartyg och konvojer, som sökte sig till havs från kusten i Engelska kanalen.

Napoleon till makten

  • 1792 förklarade Frankrike krig mot Österrike och erövrade Österrikiska Nederländerna (Belgien). I fruktan för den franska revolutionens idéer slöt flera länder upp mot Frankrike. 1798 hotades Frankrike av den andra koalitionen (Storbritannien, Österrike, Ryssland, Turkiet, Portugal, Neapel och Kyrkostaten). Tsaren drog sig dock ur. Napoleonkrigen 1799-1815 var en fortsättning på de franska revolutionskrigen
  • 1799 blev Napoleon i praktiken Frankrikes diktator genom att utropas till "förste konsul". 1802 utropades han till konsul på livstid. 1804 kröntes han till Frankrikes kejsare.
  • 1802 genom freden i Amiens fick Frankrike en årslång fred med Storbritannien men sedan fortsatte krigen mot britterna.
  • 1805 hotades Frankrike av den tredje koalitionen (Storbritannien, Österrike, Ryssland och Sverige). Napoleons planer på ett franskt kolonialvälde hade besegrat Österrike vid Marengo 1800 och trekejsarslaget vid Austerlitz 1805, Preussen vid Jena och Auerstedt 1806, Ryssland vid Friedland 1807. Österrike och Preussen förlorade stora landområden till Frankrike.
  • 1805 vid Trafalgar vann britterna överlägset mot den förenade fransk-spanska flottan. Segern omintetgjorde Napoleons planer på att invadera Storbritannien. Lord Nelson ombord på "Victory" träffades av en muskötkula och avled.
  • 1806 påbjöd Napoleon det så kallade kontinentalsystemet. Storbritannien skulle genom blockad utestängas från all handel med den europeiska kontinenten. Planen var att strypa landet från nödvändig import av livsmedel och förnödenheter och på så vis tvinga Storbritannien till underkastelse. Detta blev startskottet till en omfattande smuggling, smyghandel med Sverige och utvecklingen av Storbritanniens handel med sina kolonier.

1807

  • 1807 genom freden i Tilsit påtvingades Ryssland en allians med Napoleon. Europa delades i en västlig fransk sfär och en östlig rysk. Sveriges handel med England ökade därefter markant i Göteborg, som blev lagerplats för engelska kolonialvaror och manufakturprodukter.
  • 1807, den 2 september, inleddes under ledning av den brittiska amiralen James Gambier bombardemanget av Köpenhamn. I tre dagar fortsatte bombardemanget från krigsfartygen till dess danskarna kapitulerade utan villkor. Då hade 2000 danskar fått sätta livet till och stadens centrala delar blivit svårt ramponerade. Danmark-Norge blev därefter Napoleons allierade.
  • 1807 hade Preussen, Ryssland och Danmark-Norge anslutit sig till handelsblockaden mot Storbritannien.
  • 1807-1808 erövrade Napoleon Portugal och Spanien. Napoleon stod nu på kulmen av sin makt. I Holland regerade Napoleons broder Louis, i Westfalen brodern Jerome, i Spanien brodern Joseph och i Neapel regerade svågern Murat.
  • 1807 var Sverige och Storbritannien nu de enda stater i Europa som stod emot Napoleon. Britterna befann sig i en trängt läge. Så även Sverige. Gustav IV Adolf begärde stöd hos britterna med pengar, fartyg och manskap.

1808 242 fiendefartyg vid Göteborg

  • 1808, den 21 februari, inledde Ryssland krig mot Sverige. Ryssen gick utan krigsförklaring över gränsen till Finland. Tre veckor senare förklarade det stridsglada Danmark-Norge krig mot Sverige. I Norge fick trupperna order om att förbereda fälttåg mot Sverige.
  • 1808, den 27 februari, accepterade amiral Saumarez att ta befälet över den flotta som skulle skydda den omfattande brittiska smyghandeln i Östersjön och på Nordsjön. Uppdraget omfattade också att skydda den svenska sydkusten mot ett eventuellt danskt angrepp samt att hindra Napoleons trupprörelser norrut genom Stora Bält. Saumarez avråddes från att med sina otillräckliga stridskrafter söka strid med den ryska flottan som låg i Kronstadt i Finska Viken.
  • 1808, den 7:e maj, anlände den brittiska eskadern om 62 fartyg ledd av amiral Saumarez och ankrade upp vid Vinga Sand (ankringsplats innanför Vinga) i Göteborgs inlopp. Flaggskepp var linjeskeppet "Victory" med 112 kanoner, byggt 1765 i Chatham.
  • 1808, den 17 maj, anlände därutöver en brittisk transportflotta med 180 fartyg och 10 000 man med hästar och kanoner. Den ankrade upp på Rivöfjorden i Göteborgs inlopp och leddes av general Sir John Moore. Avsikten var att den skulle användas som stöd för svenskarna.
242 brittiska krigsfartyg låg nu för ankar i inloppet till Göteborgs hamn! Svensk sida reagerade inte som hade britterna förväntat. Den svenske kungen Gustav IV Adolf förbjöd britterna att lämna fartygen. Stabspersonerna blev trots det väl mottagna iland av den göteborgska societeten. "Hela staden vimlade av engelsmän, officerare och köpmän, agenter och folk som ville bli volontärer eller leverantörer".
  • 1808, den 18 maj, äntrade den hos Gustav IV Adolf föredragande adjutanten ombord på "Victory". Uppdraget för denne Samuel Mauritz von Rajalin (1757-1825) var att med Saumarez diskutera samordningen mellan de brittiska och svenska örlogsflottorna. Samtalet avlöpte utan komplikationer.
  • 1808, den 10 juni, blev en brittisk handelskonvoj angripen utanför Dragör vid passage genom Öresund. I den stiltje som hade inträffat roddes små kraftigt bestyckade danska kanonbåtar och lyckades kapa 17 av handelsfartygen samt "Turbulent", det ena av de två eskorterande brittiska krigsfartygen.
  • 1808, den 11 juni, avreste general Moore till Stockholm för att där träffa den svenske kungen och komma fram till hur hans trupper skulle kunna användas som stöd till den svenska krigsmakten. Den svenske kungen och britterna kom inte överens. Samtalen slutade med att kungen förbjöd Moore att lämna staden utan hans tillstånd.
  • 1808, den 26 juni, nåddes Saumarez av rapporter om att de spanska trupper som nu befann sig i Danmark eventuellt skulle göra myteri mot Napoleon. De behövde därför undsättning för att kunna fly.
  • 1808, den 27 juni, skulle en kurir föra med sig rapporter från general Moore och den brittiska ambassaden i Stockholm till London. Genom en kupp flydde Moore med kurirens kalesch och for i ilfart till Göteborg, dit han anlände den 29 juni.
  • 1808, den 30 juni, steg kung Gustav IV Adolf ombord på sin jakt, seglade bort och gjorde sig oanträffbar. Den svenska flottan låg då vid Hangö Udd i Finska viken.
  • 1808, den 3 juli, avseglade general Moores expeditionskår tillbaka till England dit den anlände den 15 juli. Saumarez skrev till en vän i England: "Jag hoppas och tror, att detta inte skall leda till någon brytning mellan våra länder."
  • 1808, den 15 juli, hade Saumarez samlat sin flotta i södra Östersjön. Uppgiften var att rädda den spanska hären i Danmark samtidigt som han skulle hjälpa svenskarna i Östersjön mot den ryska flottan och dessutom trygga de brittiska konvojerna genom Stora Bält och Öresund.
  • 1808, den 5 augusti, hade 20 ryska krigsfartyg brutit sig ut från Kronstadt och jagat den underlägsna svenska flottan på flykten. I Finska Viken fick den hjälp av amiral Hood med ett par linjeskepp och några mindre fartyg. Inför den förenade svensk-brittiska flottan drog sig ryssarna innanför Rågö och sände fredstrevare tills vinden vände och omöjliggjorde ett förenat anfall. Ryssarna använde tiden till att föra fram tungt artilleri från Reval, vilket omintetgjorde en seger för den förenade flottan. Den svenska flottan seglade dåligt på grund av undernäring, skörbjugg och andra sjukdomar. De fick hjälp av de brittiska skeppsläkarna med avhjälpande och förebyggande sjukvård.
Av de 100 000 man som dog under krigen 1793-1814 avled mer än 80% av sjukdom, drygt 10% genom drunkning och endast 6,3% genom kontakt med fienden.
  • 1808, den 11 augusti, hade den genom Saumarez underställde amiral Keats med hjälp av en stark flottstyrka lyckats ta ombord cirka 9000 spanska soldater från den danska ön Fyn.
  • 1808, den 30 september, hävde Saumarez blockaden mot den i Finska Viken instängda ryska flottan och seglade tillsammans med den svenska flottan till Karlskrona. Vintern började närma sig och det viktigaste för britterna var nu att få ut de för året sista handelskonvojerna från Östersjön med livsmedel till Storbritannien.
  • 1808, den 28 oktober, anlände Saumarez till Göteborg med sin flotta.
  • 1808, i början av december, lämnade Saumarez kvar några fartyg i Öresund och vid Marstrand under befäl av amiral Keats medan han själv seglade hem till England över vintern. John Ross, adjutant till Saumarez, stannade på svensk inbjudan kvar hela vintern vid varvet i Karlskrona.

1809

I början av 1809 var Sveriges situation prekär efter motgångarna i kriget i Finland mot Ryssland och hotet från fientliga stridskrafter i Norge. 1809 förklarade Österrike åter krig mot Napoleon men besegrades.

  • 1809, den 13 mars, avsattes Gustav IV Adolf i en statskupp. Carl XIII (1748-1818) utsågs till svensk kung.
  • 1809, den 4 maj, återvände Saumarez till Vinga. Det politiska läget i Sverige var oklart.
  • 1809, den 10 maj, återkallades den brittiske ministern i Stockholm. Han efterträddes av den för Sveriges situation mer förstående legationssekreterare Foster. Även i staben runt Saumarez skedde förändringar då Hood reste hem av hälsoskäl och Keats fick en annan kommendering. I England var den regerande monarken George III blind och stundtals offer för en sjukdom som helt skulle beröva honom förståndet. Även den brittiske premiärministern var tidvis förvirrad genom sjukdom. Krigs- och utrikesministrarna var personliga ovänner. Överbefälhavaren höll på att avsättas. Den politiska situationen i London var kort sagt förvirrad. Saumarez tillät sig därför att blanda sig i utrikespolitiken. Han var besluten att fortsätta de goda relationerna med Sverige.
  • 1809, den 10 juni, uppmanade den svenska regeringen Foster att lämna Sverige.
  • 1809, i juni, tilldelats Saumarez storkorset av svärdsorden av den svenske kung Carl XIII som ett bevis på uppskattning och vänskap. Budskapet om detta överlämnades till Saumarez av statsrådet Baltzar von Platen.
  • 1809, slöt Sverige fred i Jönköping med Danmark-Norge utan vinst eller förlust. Dock förband sig Sverige att hålla brittiska fartyg borta från sina kuster.
  • 1809 i september var det uppenbart att Sverige måste söka fred med Ryssland. Man kunde inte blunda för att det kunde innebära obehagliga konsekvenser för den brittiska sjöfarten i Östersjön. Den omfattande smyghandeln skulle hotas och ge britterna ökade problem med försörjning av livsmedel och förnödenheter.
  • 1809 slöt Sverige fred i Fredrikshamn med Ryssland. Sverige förlorade Finland och Åland. Sverige tvingades dessutom att ansluta sig till Napoleons blockad mot den brittiska handeln. Dubbelspelets och bedrägeriets era hade inletts. I november beräknades den för året sista brittiska handelskonvojen lämna Karlskrona och till dess hoppades man att de svenska hamnarna skulle vara öppna för britterna, inklusive för krigsfartyg.
  • 1809, den 6 oktober, seglade från Karlskrona en handelskonvoj om 240 fartyg för att via Stora Bält och Vinga återvända till England. En månad senare gick en ytterligare konvoj om 100 fartyg samma väg.
  • 1809, den 17 november, avgick en konvoj om 140 fartyg. På grund av storm tvingades vid Vinga många av dess fartyg söka nödhamn i Göteborg.
  • 1809, i december, avseglade årets sista konvoj till England. Årets sjökrig var därmed avslutade och Saumarez återvände till England med huvuddelen av sin flotta.

1810

  • 1810, den 6 januari, slöt Sverige fred med huvudfienden Frankrike. Sverige tvingades därigenom att acceptera Napoleons kontinentalsystem, blockaden mot England.
  • 1810, den 21 maj, återvände Saumarez med sin eskader till Vinga Sand. Ministerierna i London hade fått ny ledning och gett Saumarez stränga instruktioner om att blockera de svenska hamnarna och kapa de svenska handelsfartyg som saknade brittisk licens. Kapning var en mycket inkomstbringande affär för krigsfartygens manskap, som fick behålla en stor del av bytet. Saumarez hade själv grundat sin ansenliga förmögenhet på detta, på den tiden, helt accepterade sätt. Saumarez önskade inte att svenska fartyg skulle bli kapade men samtidigt hade han en intrikat balansgång att gå gentemot sina egna officerares försörjning på detta vis. Det blev så att ett antal svenska handelsfartyg blev kapade. En del av dessa hade destination England och de engelska köpmännen upprördes starkt över detta.
  • 1810, i början av juni, bröts de diplomatiska förbindelserna mellan Storbritannien och Sverige. Det engelska sändebudet i Stockholm ombads att lämna landet. Detta skedde som svar på att den svenske ambassadören i London inte längre kunde accepteras som svenskt sändebud där. Postförbindelserna mellan länderna bröts också. I realiteten fortsatte dock förbindelserna. En inofficiell kanal stod till buds genom amiralerna på ömse sidor. Saumarez fick nu spela rollen som diplomat. På svensk sida utsågs amiral Mauritz Krusenstjerna (1763-1813) som kontaktman. Han hade tidigare varit överadjutant hos Gustav IV Adolf och chef för karlskronaeskadern.
  • 1810, i juni, avled plötsligt den svenske kronprinsen Karl-August. En ny kronprins och tronföljare måste alltså utses. Oron för framtiden förstärktes.
  • 1810, den 28 juni, fick Saumarez nya och för den svenska situationen mer förstående instruktioner. Svenska eller andra neutrala fartyg destinerade från svenska till brittiska hamnar skulle inte störas om de saknade engelsk licens. Sjöfarten mellan Sverige och Finland upp till Kemi älv skulle vara tillåten i öppna båtar. Det sista var ägnat att inte skära av Stockholm från försörjning av nödvändiga varor. Stockholm hade redan drabbats hårt av den brittiska blockaden.
  • 1810, den 9 juni, låg Saumarez eskader utanför Ystad. Den svenske amiral Krusenstjerna framförde till Saumarez den svenska regeringens förslag och synpunkter.
  • 1810, den 10:e juni, seglade "Victory" under ledning av amiral Saumarez, tillsammans med 18 engelska linjeskepp, 5 fregatter och 22 mindre segelskepp in i Hanösund, mellan Hanö och Listerlandet. Svenskarna hade gett tillstånd till att Hanö blev bas för en engelsk flottenhet. 3 lasarettsfartyg var med i flottiljen. Många sjömän dog av sjukdom. En engelsk kyrkogård med ett okänt antal gravar inrättades på den norra delen av Hanö. Två av de begravda är kända vid namn: Richard Davis och Clifford Williams.
  • De brittiska handelsmännen kunde fortsätta att bedriva handel för att förse England med livsmedel. I Nogersund på Listerlandet blomstrade slakterierna och sålde kött. Från Småland fördes boskap för slakt i Karlshamn till engelska köpare. 500-800 engelska handelsfartyg beräknas ha avseglat via Hanö med last av livsmedel.
  • 1810, 30 maj till 28 juli, hade amiral Dixon eskorterat 1675 nord- och sydgående fartyg genom Öresund.
  • 1810, den 4 augusti, meddelade amiral Dixon att han eskorterat en konvoj om 140 fartyg genom Stora Bält på väg mot England.
  • 1810, den 21 augusti, låg Saumarez kvar utanför Skånekusten. Den svenske amiral Krusenstjerna träffade åter Saumarez. Prinsen av Pontecorvo (Jean Babtiste Bernadotte) hade föreslagits som ny svensk kronprins. Denne hade förklarat sig vilja bevara goda förbindelser mellan Sverige och England, om han blev vald. Bernadotte valdes som Karl XIV Johan till Sveriges kronprins och tronföljare. Carl XIII trädde samtidigt helt i skuggan av den denne. Karl XIV Johan blev Sveriges kung 1818.
  • 1810, den 17 augusti, inrapporterade landshövdingen i Göteborg en incident. Britterna hade på en holme utanför Vinga Sand, men tillhörig pastorn i Styrsö församling, olovandes odlat upp marken samt därutöver satt upp tält med bordell. Pastorn som kom till ön för att bärga sitt hö upptäckte detta. När han utöver uteblivet hö fick erbjudande om skamliga nöjen var måttet rågat. Incidenten löstes och tystades ner genom att pastorn fick en kontant ersättning.
  • 1810, den 14 september, inträffade en annan incident, som kunde ha utvecklats allvarligt. Den brittiska fregatten "Hero" låg utanför Marstrand och upptäckte en dansk båt inne i hamnen. Danmark och England låg fortfarande i krig. "Hero" skickade in en båt i Marstrands hamn, kapade den danska båten och tog den med på släp ut ur hamnen. Det upptäcktes av svenskarna som skickade ut en förföljande båt. När britterna såg att de skulle hinnas upp öppnade de eld, en eld som besvarades från Carlstens fästning med följd att en britt dödades och flera sårades. Alla togs tillfånga av svenskarna och danskarna befriades. De brittiska officerarna sattes i fästningens torn och manskapet kastades i fängelset. Saumarez och Krusenstjerna lyckades tillsammans lösa det som kunde ha blivit en allvarlig störning länderna emellan. De tillfångatagna britterna släpptes.
  • 1810, den 17 november, tvingades Sverige att förklara krig mot Storbritannien men engelsmännen fortsatte att begagna Göteborg för transitohandel. Delvis använde de med de svenska myndigheternas tysta stöd falska skeppspapper, delvis organiserade de smuggling i stor skala.
  • 1810, den 27 november, avseglade Saumarez för året från Vinga Sand. Han instruerade amiral Dundas och sin kvarvarande flotta att "under inga omständigheter börja fientligheter mot svensk flagg eller mot landets handelsfartyg, förrän ni erhållit order om detta".

1811

  • 1811, den 2 maj, återvände Saumarez till Vinga Sand. De båda länderna var nu i krig med varandra.
  • Under höst och vinter hade ett antal fartyg tvingats söka nödhamn på den södra kusten av Östersjön samt på den svenska kusten. Tyskar och danskar hade konfiskerat sådana svenska fartyg. Svenskarna hade som motåtgärd tagit i beslag de fartyg som kommit till svensk nödhamn. De hade förts in till Karlshamn. När de skulle lossas visade det sig att lasterna ägdes av britter. Sverige kom då i ett dilemma. Frankrike krävde att Sverige skulle följa bestämmelserna i kontinentalsystemet och ta fartyg och last i beslag. Britterna såg detta som en fientlig handling.
  • 1811, den 6 maj, skrev Krusenstjerna till Saumarez ett brev där han försökte öppna för en fredlig lösning.
  • 1811, den 16 maj, fick Saumarez order från amiralitet att på intet vis släta över det inträffade. Han blev bemyndigad att utöva det våld han ansåg krävdes. Till sitt förstärkning erhöll Saumarez ytterligare 3 linjeskepp. Underförstått var att han skulle bombardera staden Göteborg på samma sätt som Köpenhamn hade utsatts för fyra år tidigare genom amiralen Gambier. Läget var kritiskt.
  • Under 1811 låg större delen av Saumarez flotta i Hakefjorden innanför Marstrand.
  • 1811, den 25 juni, for landshövdingen i Göteborg inkognito till "Victory" i Hakefjorden och framförde ett förslag om hemliga förhandlingar för att ge kompensation åt de brittiska handelsmännen. (Så blev det också men först i maj 1812. Förhandlingarna med de två representanterna från Lloyds försäkringar i London blev invecklade.)
  • 1811 kom den väntade brytningen mellan Napoleon och den ryske tsar Alexander.
  • 1811, den 17 oktober, låg "Victory" åter vid Vinga Sand. Då anlände i största hemlighet ambassadör Thornton som fortfarande i hemlighet fortsatte till Åmål där han förde fredsförhandlingar med den svenske diplomaten J. L. Netzler. Freden kunde undertecknas först nästa år (1812). Genom Rysslands brytning med Frankrike hade för den brittiska krigsledningen norra Europa förlorat mycket av sitt intresse. Saumarez uppgifter var därmed i det närmaste lösta vad beträffar svenska farvatten.

1812

  • 1812, i maj, var det sista år som Saumarez anlände till Vinga Sand.
  • 1812, i maj, fick Saumarez besked om att han som hedersbetygelse av den svenske kung Carl XIII skulle få en sabel med fästet försett med ädelstenar och konungens namnchiffer.
  • 1812 hade Napoleon företagit ett fälttåg ända till Moskva. Det ledde till katastrof för fransmännen. Då Napoleon led sitt nederlag i Ryssland bröts handelsblockaden mot England och den engelska flottan lämnade Hanö.
  • 1812, i oktober, avled amiral Saumarez äldsta dotter och han begärde omedelbart att få resa hem. Han återvände till England i november.

Och sedan

Amiral Saumarez fick sedan ingen ytterligare sjökommendering. Han flyttade till Guernsey där han ägnade stor del av sin tid åt skolfrågor och kyrkliga ärenden. Han var intresserad av humanitära frågor och var varmt religiös. 1831 blev amiral James Saumarez upphöjd till lord och 5 år senare avled han.


Jfr Carlsten, Hanö, Karlskrona, Vinga, von Platen, kontinentalsystemet.