Radio
radio, sätt att överföra meddelanden, per radio, och en apparat att ta emot radiovågorna med, radioapparat.
Radiovågor
Radiovågor är liksom ljuset en elektromagnetisk vågrörelse. Våglängden är allt ifrån flera kilometer till nanometer. Se radiofrekvens. Våglängd kan räknas om till frekvens genom användning av ljusets hastighet.
En tidig station och som sände med kilometerlång våglängd var Grimeton.
Om våglängden är väldigt liten talar man om mikrometervågor, där till exempel radar och hemmets mikrovågsugn arbetar.
Liksom ljuset går radiovågor i princip rakt fram. I vissa fall kan de böjas av och reflekteras. Se markvåg
Trots att man har en kraftfull sändare blir räckvidden för korta våglängder (kortare än en meter) i princip inte längre än till horisonten. För en svag sändare blir den inte oväntat kortare. Detta utnyttjas i näten för mobiltelefoni (gsm, cellulär telefoni).
Mottagare
I sin enklaste form "ställer man in" radion med en "ratt" så att signal med "rätt" våglängd (frekvens) släpps fram.
I en modern superheterodynmottagare fångas radiovågorna upp av antennen, förstärks i ett högfrekvenssteg och blandas med en internt genererad signal från lokaloscillatorn. Denna har en frekvens något lägre än den mottagna. Skillnaden i frekvens bildar en ny signal som släpps igenom ett filter, behandlas och matar en högtalare eller motsvarande.
Budskap via radio kan överföras med "pip-pip", dvs telegrafi, eller via tal, dvs telefoni.
- För telegrafi användes vanligen morsealfabetet
- För telefoni används idag mobiltelefon. Se NMT och gsm. Idag talar man om 3G, 4G och så vidare.
Radio används även för navigering, radionavigering
Rundradio
1906 på julafton gjordes den första provsändningen med rundradio.
- Amerikanen Fessenden sände från sin station på Brant Rock i USA.
- De som kunde lyssna var telegrafisterna på de ännu fåtaliga fartyg som hade utrustning för radiotelegrafi.
- Sändaren var en generator som gav effekten 1 kW och frekvensen 50 kHz och var utvecklad av Ernst Alexanderson.
1924 bildades AB Radiotjänst, sedermera Sveriges Radio.
Radioapparat och batterier
I hörlurar till knastriga kristallmottagare lyssnade man andäktigt till programmen. Oftast turades man om att sitta med lurarna på. Den som lyssnade fick berätta för de andra. Programmen bestod av musik, nyheter, väderleksrapporter och tal av prominenta personer.
Den enklaste typen av mottagare var en så kallad kristallmottagare. För en sådan behövdes ingen strömförsörjning. Energin kom direkt från radiovågorna via en antenn. Det fungerade om man bodde tillräckligt nära sändaren, oftast då i städerna.
På fyrplatserna, som låg lite längre bort från sändarna, krävdes däremot radio med förstärkare.
Innan transistorn kom till användning använde man radiorör för att förstärka en signal. Det fungerade utmärkt. Men i förhållande till transistorn drog radiorören mer energi.
Den så kallade rörradion var ofta en "liten möbel", utformad dels för ge lyssning men även för att pryda hemmet, och visa att man hade råd.
Innan strömmen kom via ett allmänt elnät, "två hål i väggen", var man hänvisad till energi från batteri, oavsett om man bodde i staden eller på landet.
Radioapparaten var utrustad med två vred: ett för volymkontroll och ett för stationsinställning. Ibland hade den knappar så att man kunde välja våglängdsband. Mot lyssnaren fanns ofta ett "magiskt öga", som indikerade hur man ställt in stationen till maximal styrka. Det skulle lysa så kraftigt som möjligt. Ofta var apparaten försedd med högtalare. Då kunde man röra sig fritt i rummet samtidigt som man lyssnade.
Den rörbestyckade förstärkaren drevs av ett batteri för "glödströmmen" och ett för "anodströmmen".
- Glödströmmen var typiskt 6 Volt och gavs av 4 seriekopplade batterier à 1,5 Volt. Ju större desto längre mellan byte.
- Anodströmmen var typiskt 200 Volt och kom från ett batteri med storlek som en halv skokartong.
Batterierna var dyra och dessutom stora och tunga att bära med sig till fyrplatsen. Man fick därför "spara på strömmen" och bara lyssna till de viktigaste programmen som väderrapport och nyheter.
Med radion kom fyrplatsen närmre yttervärlden. Isoleringen kändes mindre påträngande.
- När senare fyrplatserna fick el via egen generator eller kabel behövdes inte batterierna.
Länkar
- Radiostationen Grimeton för transatlantisk förbindelse.
Jfr radiofyr, riktad radiofyr, markvåg, livet, Grimeton, AGA radio, AGA AB