Lod

Från fyrwiki
Hoppa till: navigering, sök

lod, 1) tyngd för driva ett urverk, se urverk, och

2) anordning för att mäta vattendjupet och bottnens beskaffenhet, se nedan

Lod och vajer för drift av urverketHoburg fyr. Observera de extra vikterna i nästa rum. Foto Esbjörn Hillberg


Symbol fyr.jpg Fotogenlamp ritad.jpg Kompassros ritad.jpg Historik.jpg

Lod för drift av Hoburg fyr. Foto L Elsby 2015
Lod och vajer för drift av urverket på Pite-Rönnskär. Foto Esbjörn Hillberg
Handlod med rulle, lodlina, knävring och lod


Lod till urverk

För drift av urverk användes antingen fjäder eller lod och vajer. För båda gällde att de behövde dras upp regelbundet och krävde därför "ständig bemanning".

För drivning av anordning för att alstra en fyrkaraktär som blixtsken eller blänk, antingen med omgående lins eller parabolisk spegel, krävdes som regel kraftigare doningar. Då användes ett lod med vikt från kanske 50 kilo upp till 100-talet kilo (Sandhammaren 140 kg, Hoburg 400 kg). Lodet med sin vajer kunde "dala" i ett utrymme i fyrtornet (exempel Hanö)eller i speciell trumma utanför tornet (exempel Sandhammaren).

Handlod

Handlodet är den enklaste formen. Själva lodet består ofta av ett halvmeterslångt blyfyllt järnrör. Det väger cirka 3 kg och är förbundet med lodlinan och dess rulle. 2 meter från lodet sitter en knävring, dvs en form av knop för att lod och lina inte skall glida ur handen. Lodlinan är 50 meter lång, på större fartyg 100 meter.

Lodlinan är försedd med markeringar enligt ett visst system:

  • vid 10 meter en knop, vid 20 meter 2 knopar osv,
  • vid 2 och 12 meter osv ett vitt märke,
  • vid 4 och 14 meter osv ett blått märke,
  • vid 6 och 16 meter osv ett rött märke,
  • vid 8 och 18 meter osv ett brunt lädermärke,
  • vid udda meter ett slätt märke (= kort bit av klent tågvirke).

Hur man lodar

Lodningen utförs i lovart och lämpligast från den främre delen av fartyget.

  • Lodhyvaren, dvs den person som kastar ut lodet, kransar upp ett antal bukter av linan i ena handen och med den andra fattar han i knävringen.
  • Ligger fartyget stilla släpper han lodet och låter det sjunka till botten.
    • När lodet tagit botten tar han hem på linan tills den står vertikalt och är sträckt. Då läser han av djupet med hjälp av markeringarna vid vattenytan.
  • Gör fartyget fart genom vatten kastas lodet föröver.
    • Vid högre fart svingas lodet med hjälp av ett par kraftiga rundsvängar och slungas föröver så långt det går.
    • I samma ögonblick släpper han greppet om bukterna.
  • Ibland räcker det att få bekräftat att djupet är större än ett visst värde för att ha säker framfart för fartyget.
  • Man låter då inte mer lina löpa ut än vad som är nödvändigt för situationen.

Typ av botten?

Handlodets nedre ände är något urholkat och fyllt med talg.

  • När lodet tar botten fastnar något av bottenlagret på talgen, eller om det är stenbotten åstadkommer det ett märke i talgen.
  • På detta ser man om bottnen består av sten, sand, lera, osv.
  • Före varje lodskott, det heter så även när man kastar lodet, skrapar man ren talgen eller byta ut den.

Bottnens beskaffenhet brukar betecknas i sjökortet med

St _______ sten ej specificerat
K ________ fast klippgrund, släta hällar
Bl _______ stenblock med mer än 2 dm diameter
Kr _______ klapper, sten med 2-20 cm diameter
Gr _______ grus, små stenar med 2-20 mm diameter
f Gr _____ fint grus (2-6 mm diameter)
Sd _______ sand, 0,02-2 mm diameter
gv Sd ____ 0,6-2 mm diameter
f Sd _____ fin sand (0,02-0,6 mm)
La _______ lera. Om ingen färg anges är färgen grå
Ga _______ gyttja, ofta med svavellukt.
Sk _______ skal av musslor, snäckor o.dyl.
Gs _______ gräs eller tångarter

Ekolod

Ekolodet bygger på mätning av tiden det tar för en ljudpuls att nå havsbottnen och återvända till fartyget.

  • Ljudpulsen sänds vertikalt ner mot havsbottnen från en sändare monterad i fartygets botten.
  • I fartygets botten sitter också en mottagarenhet.
  • Resten av elektroniken sitter i det instrument där presentationen sker.
  • Ljudets hastighet i vatten är känd och i stort sett konstant, vid 15 °C 1440 m/s. Det påverkas dock av temperatur och salthalt.
  • Avståndet är därigenom en funktion av tiden.
  • Ekon erhålls från planktonrika ytskikt, språngskikt (skiktat vatten pga avvikande temperatur eller salthalt), enstaka fiskar eller fiskstim samt de olika lager av lera eller sten som bygger upp bottnen.

Sonar

Sonar (tidigare kallad asdic) är exempel på likartad teknik som ekolodet. Sonar sänder med ljudpulser riktade horisontellt och fångar eko från fiskstim, ubåt eller liknande.

  • Om man får ett eko avläser man avstånd och riktning till föremålet.

Med sidseende sonar får man en bild av botten åtskilliga meter ut från fartygets kurs.

  • Används civilt för sjömätning med mera.
  • Används militärt för minsvepning och bottenkontroll.


Jfr sjökort, kompass, logg, navigering, bestickföring, död räkning, navigering