Konvoj
Konvoj, en grupp fartyg med eskort, använt när yttre hot föreligger. I svenska vatten skedde under Napoleonkrigen konvojer med livsmedel från Sverige till England, se nedan. Under första världskriget (WW 1) skedde konvojer med järnmalm till Tyskland, se nedan. Under andra världskriget (WW2) hände det att enstaka svenska fartyg fick skydd av svenska örlogsfartyg.
När så var möjligt hade fartygen lots ombord.
Saumarez och kontinentalsystemet
.jpg)
Under Napoleonkrigen förklarades England i blockad genom det så kallade kontinentalsystemet. England var inte självförsörjande. Napoleon förbjöd alla länder att sända "kontraband" till England. Till kontraband räknades livsmedel.
Sverige, som officiellt var i krig med England, stod under flera år för ansenliga leveranser livsmedel till England. Engelska handelsfartyg skötte transporterna. Engelska örlogsfartyg skyddade konvojerna av sina egna handelsfartyg. Konvojerna gick på svenskt vatten från Blekinge via Hanö och Öresund via Vinga ut på Nordsjön. Den danska öresundstullen brydde man sig inte om. Amiral Saumarez ledde operationerna, där för det mesta inte ett skott behövde avlossas.
Första världskriget
Anteckningar ur Minnesalbum 1914-1924:
Under första världskriget skedde konvojtrafik av tyska fartyg med last av järnmalm till det krigförande Tyskland. Konvojerna organiserades av svenska ledningen för örlogsflottan och gick på svenskt inre vatten med svensk lots ombord. Konvojtrafiken skedde efter schemalagd tidtabell. Konvojerna startade i trakten av Luleå och släpptes i Kalmarsund. Därifrån lämnade fartygen svenskt territorialvatten på sin fortsatta resa till Tyskland.
Högste 'Befälhavaren över Kustflottan, utfärdade: Plan för avgångstider m.m. för Flottans bevakningsfartyg. I denna angavs avgångs- och ankomstorter med tider för sydgående och nordgående konvojer.
Instruktioner för de fartygs befälhavare som ville ansluta sig:
- Bevakningsfartygen beräknas framgå med en medelfart av 8 knop.
- Fartyg, vilka önska medfölja, bör i god tid bege sig till angivna avgångsplatser och vid ankomst hissa internationella signalen 'P'. Fartyg, vilka under färden önska ansluta sig, hissar samma signal då bevakningsfartygen kommer inom sikte. Denna signal halas ned så snart bevakningsfartygen sätter igång, eller så snart anslutande fartyg förenat sig med konvojen.
- Bevakningsfartygen avgå noga vid angivna tider, varför de fartyg, som önskar följa med, då bör ha lättat ankar och vara klara att sätta igång.
- Bevakningsfartygen ansvarar inte för navigeringen och tar endast befattning med sådana medföljande fartyg, som befinner sig inom den svenska territorialgränsen. Om bevakningsfartygen av någon anledning avlägsnar sig, fortsätter övriga fartyg likväl färden till nästa angivna ankarplats.
- Det är av största vikt att de anvisningar, som lämnas av bevakningsfartygen, noga följas.
De ankarplatser (samlingsplatser) som anges för konvojerna är: Bjuröfjärden (innanför Bjuröklubb), Yttre Nordmalingsfjärden, N om Härnösand, fjärden Hornslandet - Agö, Öregrundsgrepen, Arholma och Landsort med ankomst till Kalmarsund.
Under krigsåren (första världskriget) och konvojtrafiken var Ulvöhamn en flitigt anlitad ankringsplats.
Då uthållighetskriget började, sedan det visat sig att ett snabbt avgörande av kriget ej var att motse, sattes av vår södra grannmakt in ett stort stort tonnage på malmtransport från Luleå till Stettin. Stora ångare, vilka förut trafikerat avlägsna länder och hamnar, dirigerades till denna malmtransport, vilken kunde pågå i det närmaste ostörd, då Östersjön var praktiskt taget behärskad av den ena krigförande parten. Dock ej så helt och pålitligt , att det ej var god uträkning att ta det vissa för det ovissa samt begagna det skydd som det svenska neutrala skärgårdsvattnet erbjöd den långa vägen från Luleå till Landsort. Det förkortade betydligt den sträcka som de själva måste skydda med konvoj.
Varje fartyg tog lots, så långt lotsarna räckte. Endast i nödfall gick några fartyg på skoter efter ett annat fartyg med lots ombord.
Under krigets senare skede öppnades möjlighet för halvannat hundratal engelska ångare, vilka vid krigsutbrottet buteljerats i finska och ryska hamnar, att lämna sitt fängelse och längs den svenska kusten ta sig hem till sitt land. Den trafiken innebar också ett stort tillfälle till lotsningar, så allesammans tog lots hela vägen.
Andra världskriget
Under andra världskriget (WW2) fick svenska handelsfartyg skydd av svenska örlogsfartyg.
Ett exempel var då den svenska tankern "Sveadrott" kom med full last på hemgående. Svenska örlogsfartyg (jagaren Nordenskjöld och hjälpkryssaren Waria) mötte upp på Nordsjön och assisterade till Göteborg.
När den så kallade Göteborgstrafiken, även kallad Lejdtrafiken, kom igång fick fartygen assistans utefter Bohuskusten mellan Göteborg och Strömstad.