Hösbacksholmen

Hösbacksholmen nedre och övre, även kallad Låka, svensk f.d. bemannad fyrplats med ensfyrar vid Säffle i Vänern. Bemannad 1867-1936

Ensfyrarna som ligger vid Byälvens utlopp, uppströms Duseudde, leder till Säffle kanal, farleden Byälven - Säffle - Arvika. 
Nedre: 50 m SO om farleden. Övre: 35 m från föregående. Fyrarna är ens i 054 grad. Enslinjen leder inte fritt en utskjutande landgrundning (NV om farleden) vid bojen Duseudde Norra.

Hösbacksholmen från sjön. Lägg märke till lyktan på husets gavel och det fristående tornet, som bildar enslinje. Jämför Harnäsudde fyrplats.

Hösbacksholmen, här med påbyggt torn.

Laddar karta ...

Området

Byälvens mynning är sedan urminnes en knutpunkt i Dalbosjöns norra del vid västsidan av Värmlandsnäs. Långt innan tillkomsten av Säffle kanal var här ett transportstråk förknippat med pilgrimer till Norge. På 1500-talet ansågs Knusesund vara en av de viktigaste vänerhamnarna. Orten låg en halvmil uppströms och utvecklades till bruks- och industriort kring kanal och järnväg. Den fick namnet Säffle och blev stad år 1951. Säffle hade på 1900-talets tidiga del en betydande handelsflotta, nu ersatt av fritidssjöfart inne i Byälvsleden.

År 1837 blev slussen i Säffle klar och arbetet med den 8 mil långa vattenvägen till Arvika fortskred till in på 1850-talet. Järnbruken längs sjöarna i Säffle kanal kom att efterträdas av sågverk, träindustri och pappersbruk. Spässhult i Byälvens mynning kom att bli omlastningshamn från pråmar med laster med järn, trä och papper från bruken till större fartyg med destination Vänersborg och Trollhätte kanal. Kanalombyggnaden 1866-1870 gav bättre farbarhet vid högt vattenstånd. Då anlades fyrar vid Duseudde och Hösbacksholmen. 1923 tillkom Skatudden och 1960 Galten.

På den lilla Hösbacksholmen, mellan Låkholmen och Duse i Byälvsmynningen, lyste redan på 1820-talet en lanterna. Seglationsstyrelsen ansåg dock att lanternan var oduglig och 1825 lovade brukspatron Waern från Göteborg att införskaffa en bättre lykta. Först 1867 inrättades en ordnad fyrplats, i dagligt tal ofta för Låka fyr.

Här uppfördes dels ett fyrbostadshus med fyrlykta på väggen, dels en fyrkur som mindre ledfyr. Fyrplatsen hade ständig bemanning till 1936 när de äldre fyrarna togs ur bruk och ersattes med två enkla småfyrar med AGA-utrustning. 1996 byttes gasen ut mot solpanel/batteridrift.

Fyrplatsen

På 1820-talet lyste här en lanterna, men som ansågs vara otillräcklig.

1867 byggdes fyrplatsen med två fyrar.

Den ena bestod av ett boningshus med lykta på väggen. Jämför fyrplatsen Harnäsudde i Vänern.

Den andra utgjordes av en vit fyrkur.

För inseglingen till Byälven. Fyrarna äro överens i 56 grad och styres i överenslinjen med undantag av vid passerandet av Norra Duseudde, då därvarande lysboj tages å norra sidan av farleden.

Nya fyrar

1936 ersattes vekfyrarna med två nya med AGA-ljus på fyrlykta och lins av 6:e ordningen

Nedre: WGS-84: Lat 59° 05’,0 N. Long 12° 54,1’ E. Sv.Nr. 930000. Int.Nr. -

Fyrkaraktär: Sx W 60/m 5M. Lyshöjd: 4,6 m. Fyrlykta på stolpe

Övre: WGS-84: Lat 59° 05’,0 N. Long 12° 54,1’ E. Sv.Nr. 930001. Int.Nr. -

Fyrkaraktär: K W 4s 5M. Lyshöjd: 6,6 m. Fyrlykta på stolpe

Avbemanning och personal

1936 avbemannades fyrplatsen

Fyrvaktare

1868-1872 Olof Olsson 1872-1874 Erik Magnus Byström 1874-1936 Lars Gustaf Larsson

För att få reda på mer om de som arbetat här klicka på länken: fyrpersonal Hösbacksholmen

Och sedan

1996 ersattes gasdriften med elektriskt ljus drivet av solpanel och batteri

Om fyrplatsens ursprung i 1860-talet minner främst det skiffertäckta, rödmålade f.d. fyrbostads huset som står på den lilla bergholmens krön. Bostadshuset är i sen tid renoverat och tillbyggt med en stor altan. En rödmålad förrådsbod av trä är troligen från sent 1800-tal. Numera har Seglationsstyrelsen endast de två små fyrarna. Övrigt är i privat ägo.

Nuvarande utseende, båda: Fyrlykta

Nuvarande karaktär