Göta kanal
Göta kanal, trafikled som sammanbinder Vänern (Sjötorp första sluss) med Östersjön (Mem sista sluss vid Slätbaken).
Längd 190,5 km, varav bearbetade delar 87,4 km. Bredd i allmänhet 14 m på botten, 26 m vid vattenytan. Djup 3 m. Antal slussar 58. Tillsammans med Trollhätte kanal bildar Göta kanal en 387 km vattenväg tvärs Sverige. "Sveriges Blå Band". Nivåskillnaderna är stora. Kanalens högst punkt sjön Viken ligger 92 m över havet.
Kartan visar ett urval fyrar och vattenområden
Västgötadelen
Västgötadelen börjar vid Sjötorp i Vänern (44 m ö h) och passerar sjön Viken (92 m ö h) för att vid Karlsborg nå ut i Vättern (88 m ö h).
- Denna sträcka är 66,5 km lång och har
- 21 slussar. De ligger vid: Sjökvarn, Norrkvarn, Hajstorp, Tåtorp samt Forsvik.
Avståndet över Vättern till östgötadelen är 31 km (17 M).
Östgötadelen
Östgötadelen går från Motala vid Vättern (88 m ö h) och passerar sjöarna Boren (75 m ö h), Roxen (35 m ö h) och Asplången (25 m ö h) för att vid Mem nå ut i Slätbaken och Östersjön.
- Denna sträcka är 93 km lång och har
- 37 slussar. De ligger vid: Motala, Borenshult, Borensberg, Heda, Brunn by, Berg, Karl Johan, Norsholm, Hulta, Karlsborg, Söderköping samt Mem.
Tillkomsten
Frågan om Göta kanal är av gammalt datum och blev åter aktuell då Trollhätte kanal öppnades 1800.
Ett argument för att bygga kanalen var att undgå tull till Danmark för att passera Öresund, den så kallade öresundstullen.
1809 års riksdag beviljade 1,2 miljoner kronor till arbetets påbörjande. Det gällde att bygga upp Sverige efter det förödande nederlaget i kriget mot Ryssland 1808-1809 då Finland gått förlorat.
1810 den 11 april utfärdade kung Carl XIII privilegiet för Göta kanalbolag.
- "Bolagsreglorna" fastställde att slussarnas storlek fick längd 120 fot (35,6 m), bredd 24 fot (7,5 m) och djupet på trösklarna 10 fot (3,0 m).
- Slussarna medgav fartyg av 32 m längd, 7 m bredd och 2,8 m djupgående, vilket motsvarade en lastförmåga på cirka 260 ton.
- Slussarna fick större mått än den år 1800 öppnade Trollhätte kanal, 1800 års led.
von Platen fick hjälp av bland annat den engelske experten och kanalbyggaren Thomas Telford. Denne projekterade, mätte och bestämde kanalens sträckning och slussarnas läge, ett arbete som tog 20 dagar.
Bakgrund
År 1800 hade Sverige en befolkning av 2,4 miljoner inom landets nuvarande gränser. Flertalet (91 %) bodde på landsbygden och de flesta (85 %) levde av jordbruket. Städernas medeltida indelning i skråväsenden levde kvar. Ångmaskinen hade börjat sitt intåg. Den danska tullen genom Öresund var betungande och en hämmande styggelse ansåg många.
På 1600- och 1700-talen hade ett stort antal kanaler anlagts på kontinenten. Vänern hade år 1800 förbundits med Västerhavet genom Trollhätte kanal, en bedrift som av samtidens Sverige ansågs vara ett världens åttonde underverk.
Göta kanal var avsedd att bli en väg förbi Öresundstullen. I 1800-talets Sverige hade militären stort inflytande. Kanalen ansågs få stor militär betydelse genom anläggandet av en centralt belägen fästning vid Vanäs – nuvarande Karlsborg – och genom skärgårdsflottans förläggning till Söderköping.
Kanalförslaget hade diskuterats sedan Gustaf Wasas dagar, utretts och vid flera tillfällen påbörjats. Det hade nu lagts fram av en man med ovanlig energi, ihärdighet och kraft. Det såg denna gång ut att lyckas. Baltzar von Platen framlade förslaget i en tid då Finland och Pommern hörde till Sverige. Under bygget blev tiden omvälvande. Finland och resten av östersjöprovinserna förlorades, Gustav IV Adolf avsattes, Napoleon besegrades och Norge förenades med Sverige.
Invigningen
Den 26 september 1832 ägde stora festligheter rum i Söderköping. Västgötadelen mellan Vänern och Vättern hade invigts 10 år tidigare. Men nu öppnades Göta kanal i hela sin längd för trafik. Vägen ströddes med blomster av vitklädda unga flickor. Kanaldirektionens medlemmar hurrade till ljudet av militärmusik och salut. För tillfället komponerade dikter och sånger deklamerades och sjöngs. Hyllningar hördes från särskilt uppförda åskådarläktare och leverop utbringades från 10 000 människor längs kanalens stränder. Hurra!
Konung Carl XIV Johan, åtföljd av drottningen och kronprinsparet, embarkerade den kungliga jakten Esplendian, varefter fartyget under pompa drogs genom slussen av stadens borgerskap. Genom kanalens sista sluss Mem drogs fartyget ut i Östersjöns vatten. Slätbakens höga stränder flammade av eldar. Brinnande tjärtunnor bildade ett stort ”C”. Vattnet vimlade av fartyg späckade med lanternor. Vid festbanketten i Mem tillägnade konungen en skål till minne av Baltzar von Platen, ”som uttänkte detta stora verk och ägde mod att åta sig dess utförande”.
Jakten Esplendian, som 1868 inköptes av Kungl. Lotsverket och utrustades och döptes om till fyrskepp Nr 9 Diana, Sveriges äldsta fyrskepp.
Baltzar von Platen
Baltzar von Platen föddes den 29 maj 1766 i Dornhoff på Rügen. Fadern uppmuntrade honom att välja sjömansyrket. Vid 13 års ålder skrev han in sig i kadettskolan i Karlskrona och vid 16 års ålder erhöll han fullmakt för fänrik. Han tillägnade sig också goda kunskaper i språk. Under tre hårda år gick han som styrman på svenska handelsskepp. Ett ansvarsfullt arbete tränade honom i att lära känna sig själv och sin egen förmåga.
Efter återinträde i flottan blev han den 17 juni 1788 som 22-årig fänrik sårad och tillfångatagen vid slaget vid Hogland. Då han kom hem efter två års rysk fångenskap kunde han hämta ut fullmakt som löjtnant och kapten. Han innehade flera ansvarsfulla tjänster vid flottan och blev slutligen år 1795 ”generaladjutant vid flygeln och överstelöjtnant vid amiralitetet”. På grund av sin frispråkighet och uppriktighet kom han ofta på kant med sina överordnade. Efter tjänstledighet för vård av hälsa och egna affärer erhöll han begärt avsked från Kungl. Maj:ts och rikets tjänst den 12 juni 1800. Han bosatte sig då på Frugården öster om Vänersborg, ett skogs- och lantbruk som han skötte på ett framsynt sätt.
Von Platen hade ett synnerligen stort inflytande på Sveriges inrikes- och utrikespolitik. Han var initiativtagare till Sveriges då största byggprojekt, Göta kanal, och dess ledare fram till sin död. Han var medlem av statsrådet, blev viceamiral och upphöjdes i grevligt stånd. Vid sin bortgång den 6 december 1829 var han även riksståthållare i Norge.
Kanaler och förslaget
Under sina många utländska färder hade von Platen lärt känna kanalernas stora betydelse. De engelska vattenvägarnas tekniska fulländning och rationella byggnadssätt hade gjort stort intryck på honom. Kanaltrafiken gav skjuts åt näringsliv och handel. Hans inval år 1798 i direktionen för Troll-hätte kanal gav honom ytterligare anledning att tillägna sig kunnande om praktiska kanaluppgifter genom studier av svensk och utländsk litteratur.
På Frugården utarbetade von Platen ”Avhandling om kanaler genom Sverige med särskilt avseende å Wenerns sammanbindande med Östersjön”, vilken han offentliggjorde år 1806. Förslaget överensstämde i huvudsak med en utredning från 1780-talet gjord av överdirektör Daniel af Thunberg och Elias Schweder.
Bygget
1810-1832 byggdes kanalen, fram till 1827 under ledning av Baltzar von Platen.
Kanalbolaget, tidplan och ekonomi
Kungl. Maj:t gav år 1810 privilegium åt det då bildade Kanalbolaget. Vid starten förband sig bolaget att bygga kanalen på 10 år till en kostnad av cirka 1,6 miljoner riksdaler. Men det tog 12 år för att Västgötadelen, den första etappen, skulle bli klar och ytterligare 10 år för att även Östgötadelen skulle bli färdig år 1832. Slutnotan blev cirka 10 miljoner riksdaler, varav hälften var statsbidrag. Ju-sterat för inflationen var kalkylen inte så tokig som den i förstone ser ut.
Inflation men fast styrning
Hela byggnadstiden 1810-32 präglades av en av de svåraste ekonomiska kriser som Sverige då gått igenom. Vid kanalbolagets bildande år 1810 hade Finland förlorats och inflationen satt fart. Prisnivån med 1807 som basår hade år 1812 stigit till 201. D.v.s. på 5 år hade penningvärdet halverats. Sedel-massan i landet var stor och spekulationslusten ivrig, vilket var en viktig förutsättning för att det stora arbetet skulle kunna sättas igång. Aktiekapitalet övertecknades tredubbelt.
På grund av penningvärdets fall, tekniska och ekonomiska svårigheter m.m. hade Bolaget ständiga behov av nya medel. Detta orsakade våldsamma strider i riksdag, regering och press. Men von Platen kunde nästan alltid driva igenom sin vilja. Om detta bär ett citat av hans hätska motståndare, tidningen ”Nya Argus” från år 1829 vittne: ”Ja, synes dessa omständigheter nästan intyga, att greve Platens vilja är lag – vilket redan långt före detta blivit sagt och att han, under nuvarande ministär, snart sagt kan anses allsmäktig, såframt ej det rättaste vore att betrakta honom själv som Förste minister”.
Omfattning
Kanalens längd från Sjötorp i Vänern till Mem i Östersjön är 191 km, varav 103 km utgörs av sjöar. Den grävda delen inklusive slussar har en sammanlagd längd av 87 km, varav cirka 17 km är muddring av sjöar. Kanalens högsta höjd är sjön Viken 92 meter över havet. De 58 slussarna tillåter fartyg med en längd av 32 m, bredd 7,1 m och djupgående 2,8 m.
För att kanalen skulle fungera byggdes därutöver 3 dockor, 11 stämportar, 12 avtappningskulvertar, 12 fångdammar, 27 kulvertar för bäckar och åar, 34 vägbroar, 4,5 km hamnarmar plus vågbrytare, ledmurar och kanalmurar. Vid 17 platser byggdes kajer med en sammanlagd längd av 3,5 km. Bankarna längs kanalen har en övre bredd av 3-6 m och på enstaka ställen en höjd av upp till 6 m. Senare tillkom 7 järnvägsbroar över kanalen och biltunnlar under kanalen.
Förråd och magasin byggdes på många platser. För vaktare och tjänstemän byggdes 71 boställen. Därutöver byggdes baracker och logement för arbetare och befäl. Anläggandet av ett järnbruk påbörjades. Verkstadsindustrin Motala Verkstad anlades och verkade i många år.
Minst 8 000 000 m3 jord och sten grävdes för hand, minst 200 000 m3 berg sprängdes bort och minst 250 000 m3 murbruk användes. För detta gick det åt minst 12 000 000 dagsverken. Som jämförelse kan nämnas ett stort modernt kanalarbete i Nordamerika: The Saint Lawrence Seaway. Där uppges schaktmassorna uppgå till 38 000 000 m3 och volymen betong till 1 500 000 m3. Med tanke på da-gens tekniska utrustning framstår bygget av Göta kanal som väl så imponerande.
Kanalen drogs avsiktligt fristående från vattendrag, bortsett från erforderligt slussvatten. I möjligaste mån följdes nivåkurvor med fast mark för kanalbankar och slussar. Arbetet påbörjades på vitt skilda ställen. Man ville i första hand upprätta en vattenväg som kunde användas för materialtransporter. Särskilt tänkte man på den stora mängd sten som behövdes för slussbyggena.
Ledning
Sverige var i tekniskt hänseende efterblivet. Det saknades yrkeskunniga arbetsledare och tekniker. Landets äldsta bergsskola grundades först år 1821 (i Falun) och Tekniska Högskolan (i Stockholm) började sin verksamhet 1827. Ett antal engelska ingenjörer och verkmästare måste därför anställas till höga löner som experter och arbetsledare samt som handledare vid yrkesutbildningen. Svenskar sändes till England för att studera kanalväsendet på plats. För slussarbetena behövdes en stor mängd arbetare som fick utbildning i att hugga sten.
Av von Platens närmaste medarbetare kan nämnas Englands främste kanalbyggare Thomas Telford, övermekanikus Samuel Bagge och undermekanikus Erik Hagström och Gustaf Adolf Lagerheim.
Arbetsverktygen var primitiva och de maskiner som fanns var synnerligen enkla: järnskodda spadar av trä, pumpar av trä, skottkärror av trä med järnskodda hjul. Direktionen inrättade därför en mo-dellverkstad för prov och förbättrande av utrustning. En del maskiner och transportmaterial importerades från England. Efter misslyckade leveranser från närliggande bruk av gjutgods till broar beslöts år 1817 att anlägga ett eget gjuteri. Platsen blev Sörkvarn vid sjön Vikens utlopp i sjön Unden, där det fanns vattenkraft och bränsle från egna skogar. Rikets ekonomiska kris i slutet av samma år medförde dock att arbetet på bruket måste läggas ner två år senare. I samband med anskaffandet av ett mudderverk från England genomdrev von Platen byggandet av Motala Verkstad år 1823.
Arbetskraft
Arbetskraften bestod av indelta soldater som kommenderats ut med befäl och utrustning, ett fåtal privata arbetare samt ett kompani med 200 ryska krigsfångar. Under de 23 byggnadsåren beräknas cirka 60 000 man ha deltagit i arbetet. På grund av det oroliga ekonomiska och politiska läget varierade styrkan mellan 1 000 och 7 000 man. Vid krigsfara kunde kommenderingarna dras in helt eller delvis. Sålunda anlände i maj 1813 inte mindre än 7 000 man i full fältutrustning med fulltaligt befäl, musik, tross m.m. men som redan i juni måste dra i fält i kriget mot Napoleon. Kostnaderna fick kanalbolaget betala. Styrkan kunde delvis ersättas med privat arbetskraft, huvudsakligen från Dalarna.
Arbetsdagen
Arbetet bedrevs huvudsakligen under militär prägel. Manskapet underordnades såväl sitt militära befäl som arbetsledarna. Arbetsdagen började klockan 4 med revelj. Efter korum sattes arbetet igång klockan 5. Med 5 timmar fritt pågick arbetet till klockan 8 på kvällen, varefter tapto följde klockan 9.
Efter varje arbetsvecka hölls 4 timmar exercis. Mot slutet av varje sommar ägde skarpskjutning rum med 12 patroner per man. Truppen erhöll genom detta en bättre utbildning än vad som kunde hinnas med vid vanliga årliga möten.
Lön och logi
Soldaterna fick en god dagspenning förstärkt med upp till 75 % ackordslön. För övertid och helgdagar utgick särskilt tillägg. Avlöningen betalades varje vecka med avdrag för köpta varor från bolaget. Truppen bodde i bolagets baracker. Där lagade man även maten med hjälp av avdelade kockar. Många levde sparsamt och hade vid hemkomsten en god, sparad slant. De avundsjuka spred rykten om att bolaget slösade med pengarna.
Logistik
I bolagets åtaganden ingick att hålla arbetsstyrkan med proviant enligt gällande ”markegångstaxa”. Direktionen måste därför handla upp, lagra och distribuera en stor mängd förnödenheter. För nästa års beräknade arbetsstyrkor köptes spannmål, ärtor, fläsk, sill, brännvin m.m. under höst och vinter. Vid dålig skörd inom landet måste säd hämtas från Ryssland och östersjöprovinserna. Stora förluster gjordes då beräknade kommenderingar minskades eller återkallades, vid höga inköpspriser och då proviant förstördes under transport och lagring.
Kanalens betydelse
Under byggtiden och senare har kanalens nytta och berättigande diskuterats minst sagt livligt. Dels kostnad och ekonomi, dels varför en kanal. En föränderlig tid gjorde att kanalens storhet kom att bli relativt kort.
Odiskutabelt är att kanalen var en fantastisk skola. Kanalen gav upplärning och utbildning till ett stort antal människor, som tog med sig sitt kunnande och senare omsatte det i sin hembyggd. De bidrog där till, och var en förutsättning för, utbyggnad av järnväg, hamnar, verkstäder, skeppsvarv m.m. . Ett antal personer visade sig bli duktiga tekniker. För att bara nämna de båda bröderna Nils och John Ericsson. Kanalen gav ett uppsving åt lokalt och regionalt näringsliv, ett värde som är svårt att beräkna i pengar.
Nya tider ger nya förutsättningar. Krig i Europa visade att ett centralt försvar var en förlegad idé. Den militära fästningen som byggts i Karlsborg blev snabbt omodern och förlorade sin betydelse. Därmed försvann den militära motiveringen för Göta kanal.
Sedan 1400-talet hade danskarna utkrävt tull för passage genom Öresund. År 1857 försvann avgiften. En ekonomisk morot för att frakta genom Göta kanal försvann hux flux.
Utmaningar dök upp även från annat håll. 23 år efter det att kanalen var färdig började man bygga Statens Järnväg, som blev en allvarlig konkurrent, både för transporter av personer och av gods. I nutid har kanalen näst intill upphört att vara en transportled. Men Göta kanal har ett stort värde i att vara en vacker och välkänd turistled.
Och sedan
På 1850-talet utarbetades seriösa planer med ryska företrädare för att öppna handelsfart för att skeppa varor från Ryssland via Göta kanal för att kringgå öresundstullen.
- Kanalen sköts idag av Göta kanalbolag, Motala.
- Kanalen är utprickad. Inloppen till kanalen är fyrbelysta.
- Vid sjön Roxen ansluter Kinda kanal.
Kanalbåtar
Passagerarångare som gick på Göta kanal 1834-1900 (år för sjösättning inom parantes)
- Hjulångare: Amiral von Platen (1834), Thunberg (1835), Eric Nordewall (1837), Telford (1838), Östergötland (1838), Polhem (1839), Commendörkapten (1839).
- ”Skrufångare”(med propeller): Jönköping (1846), Linköping (1846), Göteborg (1848), Stockholm (1850), Carlstad (1850), Esaias Tegnér (1851), Motala Ström (1855), Per Brahe (1857), Wadstena (1858), Astrea (1868), Baltzar von Platen (1871), Juno (1874), Venus (1874), Primus (1876), Pallas (1885), Viktor Rydberg (1885), Ceres (1885), Wilhelm Tham (1912), Diana (1931).
Jfr kanal, Vänern, Vättern, Trollhätte kanal, Mellersta Östersjön, Thunberg, von Platen, Nils Ericson, Diana, Kinda kanal, öresundstullen.